Statsstöd

Statsstöd är när det offentliga (det vill säga staten, regioner eller kommuner) stöttar en ekonomisk verksamhet med offentliga medel och att stödet resulterar i att mottagaren får en fördel gentemot andra aktörer på marknaden. Det gäller till exempel om bara vissa sektorer eller branscher får stöd. Det rör alltså ekonomiska förmåner som ett företag inte skulle ha fått under normala marknadsförhållanden, utan statligt ingripande.

Stödet måste också ha en potentiell påverkan på konkurrensen och på handeln mellan EU:s medlemsstater. Kraven är lågt ställda och så snart någon har mottagit något som skulle kunna anses som en fördel för mottagaren kan man säga att det har uppstått en potentiell påverkan på konkurrensen.

Begreppet ekonomisk verksamhet ska tolkas mycket brett och omfattar varje organisation – oavsett juridisk form, ägande eller finansiering – som med eller utan vinstsyfte köper eller säljer varor eller tjänster på en eller flera marknader.

Även offentliga aktörer – staten, regioner eller kommunala organ – kan alltså bedriva ekonomisk verksamhet. Detsamma gäller till exempel en stiftelse, en ideell verksamhet eller en idrottsförening. Vissa mottagare kan uppfylla kriterier av både ekonomisk och social karaktär. Det gäller särskilt områden som vård, skola och omsorg, vilka i sin kärna är icke-ekonomiska, men där det också förekommer områden med marknadselement som kan utgöra ekonomisk verksamhet. I samtliga fall måste alltid en individuell bedömning göras.

Reglerna om statsstöd

Ekonomiskt stöd från Europeiska socialfonden omfattas av EU:s regler om statsstöd. Syftet med reglerna är att se till att konkurrensen på EU:s inre marknad inte snedvrids. Statsstödsreglerna ska garantera att EU:s inre marknad fungerar, det vill säga att det finns gemensamma regler för konkurrens, offentlig upphandling och statsstöd. Möjligheterna att lämna ekonomiskt stöd till näringslivet och andra aktörer som bedriver en ekonomisk verksamhet regleras och bedöms enligt både gällande EU-regler och nationell lagstiftning. EU:s statsstödsregler sätter alltså ramarna för medlemsstaternas möjligheter att med offentliga medel kunna stödja en viss verksamhet. Reglerna finns i artiklarna 107-109 i EUF-fördraget (Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Där fastställs att statsstöd är förbjudet om det inte uppfyller vissa på förhand bestämda undantag.

Som huvudregel behövs EU-kommissionens godkännande för att göra undantag från reglerna om statsstöd. Det finns dock två undantag där Svenska ESF-rådet kan ge stöd till vissa utpekade områden utan att först behöva vänta på EU-kommissionens godkännande.

Undantag från statsstödsreglerna

Det första undantaget finns i Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014, den så kallade gruppundantagsförordningen (GBER). Svenska ESF-rådet kan tillämpa undantaget i samband med kompetensutveckling av anställda (kapitel 3, artikel 31).

Det andra undantaget finns i Kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. Undantaget innebär att det offentliga får lämna stöd av mindre betydelse i enlighet med de förutsättningar som anges i förordningen. Stöd eller bidrag till ett företag/organisation/förening får inte överstiga 200 000 euro under en treårsperiod. En redogörelse för sådant statligt stöd inklusive stöd av mindre betydelse som företag som deltar i insatsen mottagit de senaste tre åren ska bifogas ansökan om stöd.

Det är i Svenska ESF-rådets utlysningar som det framkommer vilket undantag som är tillämpningsbart för stödsökande inom den aktuella utlysningen.