Klusterutvärdering av nio ESF-projekt – Framgångsrik organisering i ESF-projekt - Svenska ESF-rådet

Klusterutvärdering av nio ESF-projekt – Framgångsrik organisering i ESF-projekt

För att öka arbetskraftsdeltagande och sysselsättning i denna målgrupp, har Svenska ESF-rådet utlyst medel till projekt med nyanlända samt utrikes födda som varit i Sverige en längre tid som deltagare. Projekten har syftat till att förstärka ordinarie verksamhet genom att utveckla och tillämpa nya metoder för att stödja utrikes föddas etablering.

Denna klusterutvärdering syftar till att bidra med kunskap om hur projektens organisering påverkar möjligheten att lyckas. Med organisering avses det praktiska händelseförloppet, den utvecklingsprocess som projektet bedriver med avseende på formell organisation, men också processuella och kulturella aspekter i genomförandet. Det finns ett antal framgångsfaktorer som gäller för de flesta ESF-projekt. Dessa framgångsfaktorer har varit en central utgångspunkt i analysen av projektens organisering.

Analysen visar att hur projekten arbetat för att säkra framgångsfaktorerna har sett olika ut. I vissa fall det skett via ett proaktivt, medvetet och avsiktligt agerande. I andra fall har det varit resultatet av ett mer reaktivt förhållningssätt där projekten agerat för att hantera utmaningar som uppkommit längs vägen.

Utvärderingen identifierar tre övergripande förhållningssätt som gynnat organisering för att säkra framgångsfaktorerna. Det första förhållningssättet handlar om att undvika dubbla ambitioner och att fokusera på mål på antingen organisations- eller individnivå. Samma framgångsfaktor betyder i praktiken olika saker beroende på om projektet ska uppnå mål på individ- eller organisationsnivå och kräver olika typer av organisering. Det andra förhållningssättet handlar om att värdesätta relationella aspekter.

Analysen visar att projekt som över lag kännetecknats av goda relationer i termer av gemensamt ägarskap; öppet och konstruktivt samtalsklimat; respektive tillit också lyckats bättre med att säkra flera framgångsfaktorer. Det tredje handlar om synen på förändring som en i grunden oförutsägbar process. Projektföreträdares syn på hur förändring uppstår har primärt bidragit till att metodutveckling skett utifrån från ett löpande, validerat lärande samt att projekten kunnat hantera och anpassa sig efter omvärldsförändringar.

Klusterutvärderingen ska ytterst ge kunskap som EFS-rådet kan använda för att främja förutsättningarna för en ändamålsenlig organisering i socialfondsprojekten. I programutvärderingen av nuvarande programperiod konstateras att ESF-rådets uppföljning har ett starkt fokus på programmets och projektens prestationer rent ekonomiskt.

Våra rekommendationer ska förstås mot bakgrund av att myndigheten utöver att enbart säkra en rättssäker utbetalning av medel också har en roll att aktivt verka för en hög kvalitet och måluppfyllelse i projekten. Rekommendationerna för att främja en framgångsrik organisering i socialfondsprojekten berör områden där gränssnittet till projekten är som tydligast – rekommendationer för utlysningsfasen, rekommendationer för projektstöd samt rekommendationer för samordnarens roll.

Rekommendationer för utlysningsfasen

  • De enskilda utlysningarna bör syfta till att uppnå mål på antingen individ- eller organisationsnivå
  • Det mobiliserande arbetet bör utformas på olika sätt beroende på om utlysningen ska uppnå mål på individ- respektive organisationsnivå • Det mobiliserande arbetet bör påbörjas innan utlysningen utformas
  • Bedömningarna av projektansökningarna bör fokusera mer på processuella aspekter
    Rekommendationer för projektstöd
  • Fortsatt arbete med förändringsteorin bör främja tillämpning i form av stöd för löpande utveckling, inte som plan för projektets genomförande

Rekommendationer rörande samordnarens roll

  • Framgångsrik organisering gynnas av att samordnaren har ett tillitsfullt och lösningsfokuserat förhållningssätt
  • Samordnarens uppföljning bör fokusera på progression utifrån mål, inte avsteg från plan