Samverkan som gör skillnad i #framtid

Projektet #framtid jobbar med att skapa ett samordnat stöd till gruppen som brukar benämnas UVAS – unga som varken arbetar eller studerar. Projektet, som drivs av Stiftelsen Activa, börjar nu närma sig sitt slut efter tre år. Projektledare Emelie Andersson berättar om framgångar, utmaningar och erfarenheter som gjorts under arbetets gång.

Det har varit särskilt viktigt att kunna möta individernas olika behov av stöd, säger Emelie Andersson.

–Det är en mycket heterogen målgrupp. Det finns individer som befinner sig inom kriminalitet, individer som är isolerade och inte lämnar sitt hem och/eller har funktionsnedsättningar för att nämna några exempel. Detta ställer krav på kunskap och kontaktnät hos personalen som möter deltagarna i projektet.

Deltagarrekryteringen har främst skett via samarbetsparterna, vilket har fungerat bra. Det har funnits ett större behov av stöd än vad projektet har haft kapacitet till, trots att betydligt fler deltagare skrivits in än vad som planerats.

Samverkan har lett till goda resultat

En av de största framgångsfaktorerna i projektet är samverkan.

– Vi har i princip lika många olika lösningar som antal projektdeltagare i projektet. Offentlig verksamhet har ofta ett avgränsat uppdrag inom sina verksamhetsområden, medan civilsamhället och andra parter kan bidra med kompletterande insatser.

Emelie Andersson tar som exempel en person som inte lämnat sitt hem eller ingått i sociala aktiviteter under flera år och blir erbjuden en praktikplats av en offentlig aktör. I en sådan situation behöver personen ofta bussträning och social träning vilket inte alla offentliga aktörer kan erbjuda. Här finns en stor resurs inom civilsamhället. Projektet har skapat en länk mellan de olika aktörerna.

Att skapa samverkan mellan parter som inte brukar samverka kan vara svårt. Emelie Andersson menar att det goda resultatet i #framtid beror på att frågorna har utgått ifrån de reella behov som parterna har haft. Både strateger och operativ personal har velat och vågat att testa nya arbetssätt på ett prestigelöst sätt.

Implementeringsgrupp redan från projektstart

#framtid har byggt på projektparternas behov och önskemål om att utveckla nya, bestående arbetssätt för målgruppen. Redan under projektets första termin skapades en implementeringsgrupp som bestod av styrgruppens chefer. Personal från samtliga projektparter har varit med och utformat arbetssättet inom projektet. På så sätt har implementeringsfrågorna haft en god förankring i alla led – från operativ till strategisk nivå, berättar Emelie Andersson.

I projektet har flera delar implementerats löpande, till exempel undervisning i externt förlagd lokal, anställning av arbetskonsulenter, arbetet med övergångar mellan skolor, med mera.

Studieresor gav inspiration och teambyggande

Tillsammans med styrgruppen och samarbetspartnerna gjorde projektgruppen tidigt ett studiebesök till Berlin. Det gav inspiration och idéer, samt en skjuts i teambyggandet och arbetet med samverkan. Projektets styr- och implementeringsgrupp besökte också Malta där de fick veta mer om hur landet kunnat minska antal UVAS betydligt. Emelie Andersson menar att resorna även bidragit till samtal där man lyckats identifiera och lösa problem som man tidigare inte hittat orsaken till.

Förankring viktigaste rådet

Att driva ett projekt som är medfinansierat av socialfonden är en fantastisk möjlighet för att utveckla nya arbetssätt för utsatta målgrupper. Det finns utrymme för att pröva, utvärdera och jobba för en bestående förändring.

Emelie Anderssons råd till dem som funderar på att driva ett ESF-projekt handlar bland annat om vikten av förankring.

– Mitt viktigaste råd är att förankra projektet ordentligt för att säkerställa att samtliga projektparter har samsyn i de problem, behov och mål som projektet ska ta sig an. Och givetvis är det viktigt att utvärdera och dra lärdomar under projekttiden. Slutligen är det värdefullt att ha med sig att allt förmodligen inte kommer att lyckas fullt ut. Det är inget misslyckande, utan ett viktigt lärande!