25-018-S01 - På riktigt! Fail faster to succeed sooner

Skolfrånvaro bland högstadieelever är en av de mest utmanande samhällsfrågorna i dagens utbildningssystem. Trots en rad insatser på individnivå och kunskapshöjande initiativ har skolfrånvaron fortsatt att vara ett växande problem. Traditionella lösningar tenderar att fokusera på enskilda elevers behov, men missar ofta de underliggande strukturella faktorerna och den systemiska dynamik som påverkar frånvaron. För att förstå och hantera denna utmaning krävs ett perspektiv som tar hänsyn till komplexitetsteori och dess insikter om hur system fungerar och förändras.

Nuvarande insatser bygger ofta på antagandet att skolfrånvaro är en följd av individuella val, och att lösningen därför är att anpassa stödet till den enskilda eleven. Men skolfrånvaro kan lika gärna vara ett resultat av systemiska brister – exempelvis skolmiljöns anpassning till olika elevers behov, bristande samordning mellan aktörer, och frånvaron av effektiva feedbackmekanismer i det utbildningspolitiska systemet. Komplexitetsteorin lär oss att vi behöver förstå och agera på hela systemet för att åstadkomma hållbara förändringar. Trots goda intentioner är en stor del av de insatser som görs idag baserade på ofullständig information. Elev- och vårdnadshavarperspektiven saknas ofta i analyser och beslutsfattande, vilket leder till att åtgärderna som implementeras inte alltid adresserar de verkliga orsakerna till frånvaro. Vidare saknar det nuvarande samhällssystemet kapacitet att samla in, analysera och agera på den information och data som faktiskt finns.

Komplexa problem som problematisk skolfrånvaro präglas av flera faktorer som påverkar och förstärker varandra på sätt som ofta inte följer linjära orsak-verkan-samband. Lösningar inom komplexa system kräver därför ett anpassningsbart och iterativt arbetssätt som kan reagera på förändringar i systemet över tid. Projekt PÅ riktigt! (Fail faster to succeed sooner) utgår från detta synsätt och metodologi. Parallellt med insatserna ingår det en kapacitetsuppbyggnad för skolpersonalen, dels genom att delta vid samskapande aktiviteter och processer, dels via punktinsatser med syfte att höja specifika kunskaper.

Många av de nuvarande insatser för att förebygga skolfrånvaro fungerar väl i en viss utsträckning för vissa elever, men det finns ett behov av att synkronisera insatserna och arbetssättet från individen till organisationen. En av de centrala frågorna som vi vill utforska och förstå i projektet är om det är individerna som förväntas anpassa sig efter det nuvarande organisatoriska och strukturella förutsättningarna, eller finns det andra sätt att se eleverna som den mest centrala delen av systemet där insatserna på alla nivåer kan formas utifrån deras verklighet och behov? Forskning belyser att problematisk skolfrånvaro kan leda till utanförskap med kostnader för såväl individ som på samhällsnivå. En sådan utgångspunkt kräver att vi börjar med att se helheten och bygga kapacitet och kompetens hos de nyckelpersoner som finns runtomkring eleverna.

För att skapa en skola där alla vill vara behöver vi flytta fokus från enbart att förstå och åtgärda problem till att också förstå och förstärka det som fungerar väl. Genom att kombinera data från både positiva och negativa faktorer kan vi bygga mer effektiva universella insatser och på sikt minska behovet av riktade insatser.
Detta perspektiv kan bidra till att skolor och beslutsfattare ser skolnärvaro som ett resultat av en väl fungerande skolmiljö, snarare än enbart ett problem att hantera när det redan uppstått.

Projektets målsättning är att utveckla ett hållbart arbetssätt och samverkansformer kring de barn som inte klarar av en reguljär studiegång, stärka den organisatoriska kapaciteten att förebygga och främja skolavhopp/problematisk skolfrånvaro. Vi ska vidareutveckla samverkan med centrala aktörer som vårdnadshavare, skola, socialtjänst, kultur- och fritid, involvera eleverna ännu mer och förbättra den fysiska och psykiska hälsan. Det handlar om att vi måste förstå problemet genom att interagera med det, snarare än att distansera sig i analys. Genom samskapande workshops, intervjuer och kartläggning med aktörer från olika delar av systemet skapas en gemensam bild av de utmaningar och möjligheter som finns. Det är en process som syftar till att samla olika perspektiv och identifiera lovande ingångspunkter, så kallade interventionspunkter eller hävstångspunkter. Dessa fungerar som vägvisare mot övergripande mål och pekar samtidigt ut nästa konkreta steg. I praktiken innebär detta att utveckla systemkartor och identifiera mönster som fångar upp systemets dynamik, utan att försöka skapa en perfekt eller statisk representation. Det handlar inte om att skapa en karta som är exakt och slutgiltig, utan om att skapa ett verktyg för handling. Genom en holistisk ansats skapas en miljö där eleverna inte bara får akademiska kunskaper, utan också bygger upp en mental och fysisk uthållighet som gör dem bättre rustade för framtida utmaningar.

Nedan följer, i punktform, de utvecklingsområden som vi ser behov av och som projektet adresserar:

• Att testa, metodutveckla och vidareutveckla arbetssätt och insatser på individ, organisations- och strukturnivå för att minska skolavhopp/problematisk skolfrånvaro.
• Kartlägga hela systemet (strukturell, organisatorisk och individnivå) för att få en mer nyanserad bild av de underliggande orsakerna till problematisk skolfrånvaro
• Genom att integrera principer som systemperspektiv, tvärsektoriell samverkan och iterativt lärande kan vi bygga en grund för ett långsiktigt och hållbart omställningsarbete när det gäller problematisk skolfrånvaro
• Skapa förståelse och perspektiv kring adaptiva utmaningar som problematisk skolfrånvaro
• Stärka samverkan mellan olika aktörer för att främja ett holistiskt perspektiv på den fysiska och psykiska hälsans samband med fullföljd utbildning

Vi har för avsikt att arbeta med insatser både på universell (struktur/system), selektiv (organisation) och indikerad (individ) nivå i samverkan med civilsamhälle, kultur- och fritid samt socialtjänst:

• På indikerad nivå, individ, elever med 30 % frånvaro eller mera. Metodutveckling i nära samverkan med skolverksamhetens personal, elever och vårdnadshavare.
• På selektiv nivå, grupp/organisation, som ovanstående med inriktning mot elever och vårdnadshavare i riskgrupp (elever med 15 % -30%frånvaro).
• På universell nivå, grupp/organisation/struktur/system, främjande och förebyggande insatser mot skolpersonal, elever och vårdnadshavare.

För att skapa en effektiv och hållbar förändring krävs en dynamisk lärandeprocess där insikter rör sig mellan individ- och system/strukturnivå. Lärandet sker i flera riktningar – från individuella insatser till policybeslut och tillbaka igen – vilket möjliggör en mer träffsäker och anpassad utveckling av både förebyggande och åtgärdande insatser.

• Indikerad? selektiv och universell nivå, djupgående insikter om varför elever hamnar i allvarlig frånvaro kan användas för att stärka det förebyggande arbetet och minska risken för att fler elever når denna nivå
• Selektiv? universell, erfarenheter från riskgrupper kan bidra till att förbättra generella insatser och göra dem mer effektiva i att förhindra att elever hamnar i en utsatt position.
• Universell? selektiv och indikerad nivå, data och erfarenheter från breda skolinsatser kan hjälpa till att identifiera riskgrupper tidigare och möjliggöra en mer riktad anpassning av stödinsatser. Fortlöpande utvärdering kan visa vilka universella insatser som har störst effekt och hur de kan förbättras.
• System/struktur och organisatorisk förståelse? agerande och beslutsförmåga, en djupare förståelse av organisatoriska och strukturella/systemiska faktorer stärker förmågan att agera på både individ- och struktur/systemnivå.

Genom att skapa flexibla och lärande system där information flödar mellan nivåerna kan vi bättre förstå och adressera skolfrånvaro som en systemisk utmaning.

Vi tillför en metodutveckling inom skolverksamheten för att främja, förebygga och åtgärda problematisk skolfrånvaro/problematisk skolfrånvaro. Vår metodutveckling vilar på komplexitetsteorin och Cynefins ramverk, att komplexa problem saknar linjära orsak-verkan-samband. Vi kan inte bara ange en anledning till varför elevernas frånvaro börjar bli problematisk. Cynefin-ramverket är ett användbart verktyg för verksamheter och beslutsfattare när de står inför problem av varierande komplexitet. Genom att förstå vilket typ av problem man står inför – klart, komplicerat, komplext, kaotiskt eller aporetiskt – kan man välja rätt strategi för att tackla det. Ramverket uppmuntrar till flexibilitet och anpassning och betonar att olika problem kräver olika typer av åtgärder.

Projektet syftar till att skapa långsiktigt hållbara lösningar på den utmaning som problematisk skolfrånvaro innebär genom att ta hänsyn till systemets komplexitet. Vi ska därför;

• Inkludera elevernas och vårdnadshavarnas perspektiv – Deras erfarenheter och insikter är avgörande för att förstå varför skolfrånvaro uppstår och hur den kan motverkas.
• Skapa mekanismer för kontinuerligt lärande och anpassning – Istället för statiska åtgärder behöver vi dynamiska system som kan justeras utifrån ny kunskap och förändrade omständigheter.
• Utveckla bättre metoder för datainsamling och analys – Samhällssystemet måste kunna hantera och tolka komplex information för att fatta mer informerade beslut.
• Förbättra samverkan mellan olika aktörer – Skola, socialtjänst, vård och civilsamhälle behöver arbeta tillsammans på ett sätt som speglar problemets mångfacetterade natur.
• Synliggöra olika aktörers handlingsutrymme och agens – För att förändring ska kunna ske måste vi förstå vilka delar av systemet som har möjlighet att påverka och bidra. Olika aktörer kommer att behöva olika insatser, baserade på olika typer av information, och agera på olika sätt. Vissa aktörer behöver arbeta med direkta insatser för elever och vårdnadshavare, medan andra måste skapa strukturella förutsättningar för att förändring ska kunna ske.
• Bygga flexibilitet och adaptivitet i systemet – Eftersom orsak-verkansamband ofta är oklara och antalet aktörer och perspektiv som behöver beaktas är stort, måste både systemet och de individer som verkar inom det ha förmåga att anpassa sig till förändringar. Detta kräver en kultur av lärande, experimentering och flexibilitet för att kunna hantera variationer och oförutsedda utmaningar.

Genom att tillämpa insikter från komplexitetsteorin kan vi förstå skolfrånvaro som mer än bara en enskild elevs problem. Istället kan vi se det som ett systemiskt fenomen som kräver nya sätt att samla in information, anpassa insatser och förbättra samordningen mellan olika samhällsaktörer. Endast genom att omforma vårt sätt att tänka och agera kan vi skapa de förutsättningar som krävs för att verkligen minska skolfrånvaron och stärka skolans roll i samhället.

Sett till utmaningens komplexitet, omfattning och vikt för samhället anser vi att det kräver ett paradigmskifte till ett mer adaptiv och systembaserade arbetssätt. Med en systemsyn ser vi skolan, hemmet och samhället som arenor som dynamiska och självorganiserande, vilket innebär att förändring kan uppstå genom små, strategiska insatser som växlas upp över tid när de börjar visa positiva utfall. Genom att använda metoder för systemförståelse kan vi främja ett kontinuerligt lärande och skapa ett stabilt ramverk för ett signal- och åtgärdssystem, där insatser kan justeras i takt med att systemet utvecklas.

En systemkartläggning möjliggör en omfattande förståelse av utmaningarnas komplexitet och bidrar till att samordna olika aktörers insatser på ett sätt som ökar chanserna för hållbara lösningar. Med ett systemorienterat perspektiv kan vi förflytta oss från att behandla symtom till att påverka grundläggande mekanismer och därmed skapa långsiktig förändring.

I de första faserna i projektet kommer vi att fokusera på att utforska och kartlägga de faktorer som påverkar skolfrånvaro och skolnärvaro, genom att använda både existerande och nyinsamlad data från olika nivåer – universell, selektiv och indikerad. Denna utforskning kommer att ligga till grund för att identifiera tidiga varningssignaler som kan indikera risk för frånvaro, vilket gör att vi kan ingripa tidigare och mer precist. Samtidigt kommer konkreta individinsatser, baserade på tidigare kunskap och erfarenheter om vad som fungerar, att implementeras från projektets start. Dessa insatser kommer att testas och utvärderas för att säkerställa att vi bygger upp ett system som inte bara identifierar riskgrupper utan också har effektiva åtgärder för att stödja dem.

För att kunna bygga effektiva universella insatser behöver vi därför komplettera traditionell data med information om elevers trivsel, engagemang, relationer och upplevelser av skolan som en meningsfull plats. Genom att förstå vad som fungerar väl och varför kan vi skapa strukturer och lärmiljöer som proaktivt främjar närvaro, snarare än att enbart reagera när problem redan har uppstått. Kvalitativa datainsamlingsmetoder inom design och etnografi kommer att utvecklas i projektet med syfte att få in perspektiv från dem som är en del av den kontext vi verkar i-elever, lärare, rektorer, politiker, tjänstepersoner. Metoderna kommer tillämpas på samtliga nivåer.

Efter att data samlats in och tester prövats/testats/tillämpats formas ett Signal- och åtgärdssystem som syftar till att stärka skolnärvaro. Systemet bygger på att vi kontinuerligt lär oss från de insatser som görs och på de resultat vi får, vilket skapar en stadig grund för att identifiera behov och vidta åtgärder på rätt nivå och i rätt tid. Detta system gör det möjligt att proaktivt fånga tidiga signaler på frånvaro och vidta åtgärder som är anpassade för att möta elevernas individuella behov.

Projektets förväntade resultat och effekter kommer att kunna avspeglas på flera nivåer och beröra flera verksamheter, varpå det slutliga resultatet är att ha minskat antalet elever med skolavhopp/problematisk skolfrånvaro och utvecklat det åtgärdande, förebyggande och hälsofrämjande arbetet för elever med problematisk skolfrånvaro. Projektet förväntas bidra till kunskap och tillämpning av ett adaptivt och systembaserat arbetssätt, samordna olika aktörers insatser på ett sätt som ökar chanserna för hållbara lösningar, vi förflyttar oss därmed från att behandla symtom till att påverka grundläggande mekanismer och därmed skapa långsiktig förändring.