Projekt

Ofrivillig ensamhet och social isolering är stora utmaningar inom den kommunala äldreomsorgen, både i Sverige och internationellt. Det finns ett växande behov av att förebygga och bemöta ofrivillig ensamhet bland äldre personer och att utveckla den roll som formell omsorg har i att erbjuda stöd. I Sverige föreskriver socialtjänstlagen att äldre personer har rätt till stöd för ett självständigt liv, inklusive en aktiv, tillfredsställande och meningsfull tillvaro med andra. Att bemöta äldres sociala behov och förebygga ofrivillig ensamhet och isolering blir därför en viktig del av kommunernas utvecklingsarbete. Detta betonas i en rad nya nationella strategier och lagändringar (t.ex., från Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten) som kommer att påverka Sveriges äldreomsorg inom den närmsta framtiden.

Ett flertal studier och rapporter bekräftar att vård- och omsorgspersonal regelbundet möter ensamma äldre i sitt arbete och att dessa möten ofta berör personalen. Många medarbetare har dock kort formell utbildning och saknar den kompetens som krävs för att effektivt förebygga och bemöta ofrivillig ensamhet bland äldre. Även mer erfaren personal upplever svårigheter med att motivera äldre att delta i olika sociala aktiviteter trots att det finns många förebyggande och sociala aktiviteter som erbjuds av både kommunala och icke-kommunala aktörer. Barriärer som brist på initiativ, låg motivation, negativa tankar och rädsla kan göra att ensamma äldre vägrar ta emot hjälp. Även andra barriärer såsom språksvårigheter, kulturskillnader eller funktionsnedsättning kan negativt påverka bemötandet av ofrivillig ensamhet och öka arbetsrelaterade stress hos personalen.

Sammanfattningsvis representerar ofrivillig ensamhet en stor kompetensutmaning för den kommunala vården och omsorgen. Personalen behöver både kunskap och kompetenslyft för att kunna upptäcka, identifiera och bemöta ofrivillig ensamhet samt skapa förutsättningar för beteendeförändring hos de äldre kunderna, såsom att återuppta kontakt med andra. Genom att stärka individer som arbetar inom den kommunala vården och omsorgen, kan man säkerställa att kompetensutvecklingen bidrar till att anställda stärker sina färdigheter, fortsätter utvecklas och förbättrar sin ställning på arbetsmarknaden med den kompetens som behövs hos alla kommuner. Utan fokus på kompetensutveckling med fokuset på inkluderande bemötande av ofrivillig ensamhet riskerar personalen att inte kunna möta äldres sociala behov. Det kan leda till negativa konsekvenser för de äldre och minska deras möjligheter till att delta i existerande förebyggande och hälsofrämjande insatser.

Syftet med denna förstudie är att analysera, kartlägga och identifiera behov och förutsättningar för att skapa en genomförandeplan till ett kompetensutvecklingsprojekt. Målgruppen för förstudien är utvalda yrkesroller inom den kommunala vården och omsorgen. Dessa är 1) Undersköterskor, 2) Specialistundersköterskor, 3) Vårdbiträde utan vård- och omsorgsutbildning (dvs. gymnasial utbildning, enstaka kurser i omsorgen), 4) Vårdbiträde med utbildning,5) Omvårdnadsassistenter (utbildade som undersköterskor men som inte än har fått sin skyddade yrkestitel) och 6) Servicemedarbetare (ny roll, organisatoriskt under hemtjänsten).

I förstudien kommer fokuset att ligga på medarbetarnas kompetens att bemöta ofrivillig ensamhet och hälsofarlig isolering hos äldre personer med olika grader av omsorgsbehov. Genomförandeplanen ska innehålla nyckelinsikter och slutsatser från förstudien, en preliminär tidsplan, samt rekommenderade aktörer och samarbetsformer. För att uppnå detta kommer omsorgsförvaltningen genomföra en rad olika analyser såsom problem- och behovsanalys (på både individ- och organisatorisk nivå), intressentanalys, samverkansanalys och hållbarhetsanalys. Genom att jämföra den nuvarande kompetens bilden med de identifierade behoven ska förstudien presentera en gapanalys och identifiera områden för vidare utveckling. Slutrapporten kommer att innehålla en konkret genomförandeplan för nästa steg i kompetensutvecklingsprojektet.