Under 2017 genomfördes en utlysning av projektmedel ur Europeiska Socialfonden för
Kompetens-och verksamhetsutveckling för hälsa och hållbart arbetsliv på arbetsplatser i Sydsverige. Utgångspunkt var att projekt skulle förebygga och motverka ohälsa för att därigenom bidra till ett hållbart arbetsliv och att fler stannar kvar längre i arbetslivet. Inriktningen på projekten skulle vara förebyggande arbete, utveckling av arbetsorganisation och psykosocial arbetsmiljö. De förväntade resultaten av utlysningen var att den skulle bidra till ett hållbart arbetsliv genom individuell kompetenshöjning och arbetsorganisatorisk utveckling med koppling till förebyggande av ohälsa.
Utlysningen kom att finansiera tre projekt – Heja Hälsan 2.0 (Olofströms kommun), PEPP (Burlöv, Kävlinge och Lomma kommun) och StickUt i Malmö (Malmö stad). Den generella utgångspunkten för projekten ligger i en bred satsning på kompetensutveckling i syfte att skapa en gemensam bas för att utveckla en kultur i organisationerna kring ett hälsofrämjande arbetsliv. Framför allt Heja Hälsan 2.0 och PEPP har utgått från ett antagande om att kompetenshöjande insatser ska ge ökade kunskaper kring ett hälsofrämjande (salutogent) ledarskap respektive medarbetarskap. Detta ska i sin tur ge upphov till effekter som ökat välmående hos personalen och i förlängningen minskad ohälsa, framför allt i form av minskad sjukfrånvaro.
De tre projekten har gemensamt redovisat 5 535 deltagare. Heja Hälsan 2.0 har redovisat 1 275 deltagare, PEPP har redovisat 4 198 deltagare och i StickUt har 62 personer deltagit. De tre projekten har gemensamt haft en total kostnad per deltagare på 4 559 kronor. Heja Hälsan 2.0 och PEPP är likvärdiga med en total kostnad på ca 3 900 kronor per deltagare och en insats på knappt 7 timmar per deltagare. StickUt har redovisat en total kostnad på 64 761 kronor deltagare och en insats på 13,9 timmar per deltagare. Sammantaget illustrerar det att projekten motsvarar en omfattande satsning på organisationsnivå, men att de på individnivå är att betrakta som relativt avgränsade insatser.
För både Heja Hälsan 2.0 och PEPP har det kommunövergripande perspektivet och projektens storlek inneburit att insatserna har behövt utgå från en bred ansats, snarare än att sträva efter mer verksamhetsspecifik utveckling. Det har gjort att insatser för kompetensutveckling utvecklats som kan genomföras för många deltagare, vilket har inneburit att projekten behövt hitta en ändamålsenlig nivå på utbildningsinsatserna. Det innebär i sig att fokus inte legat på att enskilda deltagare ska lära sig nya kunskaper, utan snarare en ökad medvetenhet och en gemensam process för och etablering av en arbetsplatskultur.
Även om projekten varit förankrad på hög nivå i kommunledningarna har det varit en varierad förankring på verksamhetsnivå. Den mest konkreta utmaningen kring förankring avser emellertid de svårigheter som uppstått för arbetsplatser med schemalagd verksamhet under hela dygnet. Detta avser arbetsgrupper inom t ex vård och omsorg där personal inte har kunnat delta i gemensamma insatser utan att vikarier behövt tas in. Detta har i praktiken inneburit att kommunernas social-och omsorgsförvaltningar har haft lägre deltagande än andra verksamheter i både Heja Hälsan 2.0 och PEPP. Med tanke på att det ofta är i dessa kvinnodominerade verksamheter som sjukfrånvaro är särskilt påtaglig innebär detta att den breda ansatsen gjort det svårt att nå de grupper som sannolikt har störst behov av insatserna.
När det gäller projektens resultat så lyfts det i första hand fram att insatserna i Heja Hälsan 2.0 och PEPP har stimulerat till utveckling av en dialog om hälsa och hälsofrämjande arbetsplatser och en påverkan på arbetsplatskultur i förhållande till dessa perspektiv. Genom den bredd som satsningarna utgör har en stor mängd medarbetare i kommunerna fått samtala om begrepp som en fortsatt utveckling kring hälsofrämjande arbete kan hängas upp på.
När resultaten analyseras kan det konstateras att projekten ytterst handlar om minskad sjukfrånvaro, men att genomförandet huvudsakligen kommit att handla om breda attitydpåverkande insatser ur ett hälsofrämjande perspektiv. Resultat i termer av en ökad medvetenhet i kommunerna antas ha skapat förutsättningar att på sikt påverka hälsa/ohälsa och hälsoarbete i stort i kommunerna. Samtidigt visar den analys som gjorts av utvecklingen i kommunerna att det, trots de omfattande resurser som har satsats i projekten, är svårt att se några tydliga resultat på ohälsorelaterade mått som sjukfrånvaro eller personalomsättning.
Utlysningens övergripande målsättning är att genom kompetensutveckling förebygga och motverka ohälsa samt bidra till ett mer hållbart arbetsliv. Genom de tre projekten har många angelägna kompetensutvecklingsinsatser genomförts för en stor mängd anställda i de fem kommunerna. Detta är att betrakta som ett viktigt mervärde i sig när det gäller utveckling av hälsofrämjande insatser i kommunerna. Å andra sidan har det inte gått att dokumentera att de på individnivå relativt begränsade och allmänt riktade insatserna har gett ett genomslag på sjukfrånvaron i kommunerna.
För att de förutsättningar som utvecklats genom projekten ska tas tillvara i kommunerna är det angeläget att det finns en plan i kommunerna för hur arbetet ska fortgå. För att resultat ska uppstå kring de produktivitetseffekter och ett hållbart arbetsliv som utlysningen har avsett krävs med stor sannolikhet att insatserna riktar sig mot de verksamheter och arbetsgrupper där ohälsotalen är som störst. Insatserna bör också ha fokus på att skapa konkreta resultat för dessa grupper. I detta avseende har projekten utgjort ett väsentligt bidrag till att skapa förutsättningar för ett fortsatt riktat arbete i kommunerna.
