Vi hade ingen aning om hur stort det här skulle bli!

Publicerad: 12 maj 2020

Förväntningar på vad undersköterskor skulle kunna åstadkomma i vårdens digitalisering var inte jättehöga. De som jobbar ute ”på golvet” förväntas jobba på – tid för reflektion och analys finns inte med i bilden. Efter att Pella Wallman på ett utvecklingssamtal uttryckte att hon var sugen på nya utmaningar fick hon sedan frågan om hon skulle vilja vara med och driva ett digitaliseringsprojekt.

Det kändes lite skrämmande och stort, men det klarnade ju sedan, förklarar Pella Wallman.

 Hon och hennes medarbetare kan idag se tillbaka på ett lyckat projekt och ett kompetenslyft inom äldreomsorgen på Danvikshem, Stockholm, ett av de många boenden som drivs av den idéburna sektorn.

Jag har alltid varit intresserad av att jobba med människor och prova nya arbetssätt, det krävs nyfikenhet och en del mod, men jag skulle inte tveka att göra liknande utmaningar igen, säger Petra.

Digitalisering gör vården effektivare

Underskötare och undersköterskor har en viktig roll inom omsorgen. De har ansvar för logistik och är i nära kontakt med de boende. Nu sker en stor omvälvning genom digitalisering, här liksom i övriga samhället.  Nya rutiner utvecklas för beställningar till avdelningarna och dokumentation av omsorgen sker enligt socialtjänstlagen.  Projektet Kompetensforum i eHälsa, startades av Famna, paraplyorganisation inom den idéburna sektorn för att utveckla modeller för IT-lösningar i omsorgen. E-hälsocoacher utbildades för att driva arbetet ute på enheterna.

Vi skulle ses en dag veckan – började med att bjuda in till workshops för alla undersköterskor. Tolv olika workshops med ett tiotal deltagare i varje grupp. Tanken var att förklara bristerna i den digitala arbetsmiljön, dokumentation, schema och    förrådsbeställningar samt att få inspel till nya beställningar.

Tidsbrist gjorde det svårt att dokumentera

Utmaningarna var många. Undersköterskorna måste redan idag dokumentera arbetet i omsorgen,  men detta försvåras både av tidsbrist och brister i IT-stödet. Ofta uppstod köer då det inte fanns tillräckligt antal datorer. Alla typer av förändringsarbete kräver ledning, men det kan vara svårt som undersköterska att göra detta samtidigt som det vanliga arbetet kallar. Inmatning av uppgifter på skärmen kunde upplevas som mindre viktigt på enheterna. Arbetsmiljön kring datorerna var dålig, upplevdes som rörig och stökig.  Det var här Socialfonden och Famnas initiativ kunde göra skillnad genom att låta utvecklingsansvariga leda utbildning och förändringsarbete och för undersköterskor att gå kurser. I vissa fall var det väldigt ”basic” exempelvis hur man startar datorn och använder appar i telefonen.

Det är jobbigt med förändringar, men efter ett tag kunde vi jobba halvtid som E-hälsocoacher. Det var stressigt ibland och projektet blev större än vi anade, förklarar Pella.

Förändringar upplevdes jobbiga

Projektet införlivade efter en tid två pilotsatsningar kring nya tekniska tillämpningar, Pella blev ansvarig för en del, vilket bland annat innebar att personalen skulle lära sig använda nya system, en rätt stor påfrestning med kurser i skarpt läge och försenad start, men resultatet blev lyckat.  Att arbeta mobilt var längst ner på agendan – men omständigheterna tvingade projektet att börja med det.

Vi fick skapa utbildningar parallellt och upptäckte att vi har extremt mycket kompetens i huset. Avdelningar, köket och tandläkarna med flera var inbegripna.

Idag har modellen med E-hälsocoacher som förändringsagenter införlivats på Danvikshem och andra liknande arbetsplatser. Projektet har varit till för kompetensutveckling av personal men har inneburit förbättringar för de boende genom bättre säkerhet och arbetstrygghet för undersköterskorna och mer tid för omsorg. En del oväntade effekter av förändringsarbetet fanns också. Ett exempel är i köket där man tröttnat på felbeställningar och spill. Här innebar förändringen att man utbildade i intranätet och tog fram en kvalitetshandbok.

För Pella har projektet blivit en resa mot bättre kunskaper i förändringsarbete och en starkare självkänsla i yrkesrollen.  Hon pekar på vikten av ett starkt ledarskap i projekten och uthållighet –nya metoder och rutiner måste testas över tid.  Hon tycker att det krävs både skinn på näsan och en del mod, men också ödmjukhet i relationen till medarbetare.

För mig personligen så har jag blivit mer ödmjuk, tar inte saker för givet utan utgår istället  från individens behov i en handledningssituation. När projektet var slut skulle man helst vilja starta om och göra rätt från början, man kan mycket mer än vad man tror.  Som undersköterska kan man bli underskattad men jag fick möjligheten och jag tog den. Skulle jag få chansen igen skulle jag säga ja, slutar Pella.

Fakta om ”Famnas kompetensforum i eHälsa

Projektet syftade till att öka kompetensen och anställningsbarheten samt att införa eHälsa i vardagen för all personal och med all personal. Elva olika organisationer deltog och 45 000 anpassade utbildningstimmar genomfördes under tre år.

Utmaningar var bland annat:
– Hur hinna med både hektisk vård-vardag, och behov av kompetensutveckling?
– Svenska språket
– Förstå de verkliga behoven – ge rätt handledning och stöd.
– Betydelsen av lokal förankring
– Gammal teknik, opedagogiska program

Bland de 10 medverkande medlemsorganisationerna utsågs så kallade eHälsocoacher bland redan anställda medarbetare. Målsättningen var att andelen kvinnor respektive män bland eHälsocoacherna skulle stå i proportion till den totala andelen anställda kvinnor respektive män.

eHälsocoacherna beräknades att tillsammans utbilda ca 1750 medarbetare inom den idéburna välfärdssektorn, genomföra 19 konkreta verksamhetsförbättringar och bidra till en hållbar struktur för fortsatt arbetsplatslärande.