Logotyp på utskrifter

Speeddejtning på EU-nivå

Hitta rätt partner på första träffen – kan det verkligen funka? Jadå, släpp sargen och kom med i matchen. Ungefär så löd budskapet till 120 personer med 80 projekt från ett antal länder i Europa.


Människor runt ett bord, witebordtavlor, blädderblock.

De träffsugna grupperade sig vid runda bord med whiteboardtavlor och upptejpade blädderblocksark. Foto: Owe Ivarsson. 

 

Åsa Lindh, Svenska ESF-rådets generaldirektör, hälsade välkommen till en partnersökning på transnationell nivå – efter polsk modell. ESF-rådets motsvarighet i Polen har tidigare haft tre liknande träffar i Warzawa, med lyckat resultat. De har också hjälpt ESF-projektet Inclusive Europe, som ägs av Arbetsmiljöforum, att arrangera Sveriges första, stora speeddejt för EU-projekt. Med tonvikt på att hitta partnerskap i den baltiska östersjöregionen.

En solig onsdagsmorgon i Stockholm, den 12 oktober, grupperade sig de träffsugna på angivna platser vid runda bord. Bredvid sig, hade de åtta grupper whiteboardtavlor med upptejpade blädderblocksark på. Vad skulle hända här?

Efter att ha lyssnat till ett antal talare om olika länders projektregler och även goda råd, uppstod en lätt otålig stämning i rummet. Hovkrafs i manegen. De dejtning-lystna ville sätta igång.

Vill driva minst 100 transnationella projekt

Antonio Georgopalis från ESF i FlandernHär satt Antonio Georgopalis från ESF i Flandern, Belgien, med målet att vara med och driva minst 100 (!) transnationella projekt. Och här fanns socialarbetaren Živilė Baronienė från Litauen, med liten budget och stort hopp. Med flera. Skulle de hitta varandra?

Men precis som i resten av livet: några vackra ord vid ett bord räcker inte. Inte om man vill förbättra oddsen för ett seriöst förhållande och partnerskap.

Här har de som önskat att få vara med, först fått skicka in ett ordentligt ifyllt formulär med svar på allt från syfte med sin projektverksamhet till budget. Sedan har Inclusive Europe gått igenom uppgifterna och valt ut lämpliga.

Vid varje bord fanns två facilitatorer, gruppledare, som höll ordning och såg till att alla bjöds in i diskussionen. Deltagare med likarartade målgrupper och verksamheter placerades i samma grupp. Med helst så många nationaliteter som möjligt runt bordet.

Stjäl goda idéer!

Först en snabb presentationsrunda och sedan fick varje deltagare ge mer information. De stora blädderblocksarken fylldes med kolumner om deltagares projekt: Målgrupp, syfte, metod och budget, med transnationell resursdel. Varje presenterat projekt fick en kod – bordsgruppnummer och deltagares nummer som fanns på utdelat dokument. Allt för att underlätta matchning även mellan borden.

– Stjäl goda idéer, uppmanade Lina Nilsson från Inclusive Europe.

Vad kan man få ut av att vara med i ett transnationellt projekt, förutom att kanske få göra lockande tripper utomlands och konferensbubbla? Göra studier och utveckla metoder tillsammans, som kan föra utvecklingen framåt. Förbättra villkoren för utsatta grupper i samhället, ge fler möjligheter till arbete. Lära av varandra.

– Om du vill göra skillnad, måste du kunna visa resultat.

Det betonade Bengt Landfeldt från Internationella programkontoret och gjorde tummen ner åt svepande visioner. Och åt uppifrån och ner-projekt, som inte låter deltagarna vara med och utforma innehållet från början.

Fler transnationella inslag

I andra halvlek berättade Matina Chasta från projektet
Boost by FC Rosengård om sin förväntan på dagen.

– Jag vill se hur ett transnationellt samarbete skulle kunna fungera, det är första gången som jag är med på något sådant här. Och vi måste hitta samarbeten med liknande projekt, det var ett krav när vi ansökte för att starta.

För ett och ett halvt år sedan var det bara 10-15 procent av de Svenska ESF-projekten som hade transnationella inslag. I dag är det 30 procent, efter kravstrategi från ESF-rådet.

Boost by FC Rosengård hjälper unga ut i arbetslivet, ger dem individuell coachning och resursinsatser med helhetstänk – allt från kost och motion, till entreprenörskurser och kontakter med arbetsgivare. Nu har de 300 deltagare och siktar på att få runt 1 600.

Vad kan det transnationella samarbetet ge er?

– Vi kan ha utbyte av varandra genom att dela med oss av olika lösningar och erfarenheter. Vi kan ge varandra viktig information och kunskap. Och vi skulle till exempel kunna göra rapporter ihop.

Vad ser du för svårigheter?

– Det kanske kan bli problem med olika länders system i arbetslivet, olika sätt att hantera arbetssökande. Och kanske med olika sätt att fungera och tänka, med många olika utländska bakgrunder.

Finns det någon partner här, någon som du har spanat in?

– Jag har inte hittat någon ännu men jag tror att de finns i Tyskland, Tjeckien eller Polen. Jag vill hitta någon, måste hitta någon!

– Jag tycker att det är en jättebra idé att mötas så här, sa Živilė Baronienė från Litauen.

"Jag är rädd för att de kommer till Sverige och inte vill åka hem igen", sa du skrattande vid bordet när du berättade om ditt projekt...

– Ja, jag skämtade lite.

Är det ett problem att kompetens lämnar Litauen för en bättre arbetsmarknad utomlands?

Živilė Baronienė från Litauen– Ja, det är det. I Litauen har vi många arbetslösa och många som därför lämnar landet. Som lämnar sina familjer. Familjer som splittras och barn som växer upp under svåra förhållanden. I vårt projekt, Public Institute of Family Relations, ska vi jobba med unga i åldern 16–24 år och med hela familjer, med till exempel långtidsarbetslösa och drogproblematik.

– Vi har psykologer, socialarbetare, olika utbildningsinstitutioner och företag som samverkar för att motivera och hjälpa människor till arbete och för att motverka ofrivillig splittring, sa socialarbetaren och projektledaren Živilė Baronienė.

Vid Åsa Tjärnbergs bord satt många svenskar. Hon är projektledare för kompetensavdelningen hos
Industriellt Utvecklingscentrum i Norrbotten.

– Det är intressant att få ta del av hur andra har jobbat med kompetensutveckling. Jag jobbar med medelstora och små företag i näringslivet.

Hur var det att hamna bland en massa svenskar när målet är att skapa transnationella samarbeten?

– Jo, bra, för jag får kontakt med projekt som har transnationella kontakter som vi kan dela. Det blir kontakternas kontakter, jag är nöjd.

Dan Berggren från Piteå kommun var däremot inte särskilt lyrisk.

– Jag hamnade i en väldigt spretig grupp och så tycker jag att man borde ha en tre-fyra dagar på sig för att kunna fördjupa diskussionen med varandra. För att uppmuntra till transnationellt arbete borde det också satsas mer pengar från EU-håll. Nej, det här med speeddejtning blir för ytligt.

Många nya transnationella samarbeten

Så hur gick det då? Hur låg de träffglada till strax före lunch, efter drygt en och en halv timmes aktiv speeddejtning?

Precis som i skolvärlden och andra världar, fanns alla möjliga former av gruppdynamik representerad. En del gick det undan för medan andra tycktes fastna i själva presentationsfasen. Hur gick det för mannen från Flandern som hade både ambition och budget för minst 100 transnationella projekt?

– Jättebra, sa Antonio Georgopalis och såg glad ut. Jag har redan fått en fem-sex projekt att samarbeta med. Och då har man ju bara suttit vid ett bord, det kommer klart bli mer när vi får gå runt i eftermiddag.

– Alla utom en har hittat transnationella samarbeten, berättade gruppledarna vid två bord.

– Vi brukar faktiskt ha ungefär 100 procent matchning, sa Katarzyna Tyczko från ESF-rådets motsvarighet i Polen, och dagen är ju inte slut än.

Och på kvällen blev det gemensam middag. Och följande dag Working Life Partner Search Event, med ett tusental minglande människor… snacka om chans till möten.

Text: Mail-ikon Marie Eriksson, 076-212 93 34

Foto: Mail-ikon Owe Ivarsson, 070-663 75 25  

Läs ocksåEuropas framtid - transnationellt samarbete mellan medlemsstaterna