Logotyp på utskrifter

En hållbar kompletterande arbetsmarknad

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasGenomförande
ProjektägareDELTA
KontaktpersonHans Troedsson
E-posthans.troedsson@lundby.goteborg.se
Telefonnummer0708672824
Beviljat ESF-stöd450 000 kr
Total projektbudget450 000 kr
Projektperiod2014-03-03 till 2014-08-31
RegionVästsverige
In English

Sammanfattning

Färre människor arbetar mer än någonsin, samtidigt som flera inte arbetar alls. TCO gjorde en undersökning av övertidsuttaget under 2012 som visade att det samlade övertidsuttaget motsvarade 150 000 arbetstillfällen.

Samtidigt som vi säger att vi inte har råd att bemanna våra verksamheter fullt ut, måste vi ha råd att försörja alla dem som är utanför. Det borde vara möjligt att flytta medel från passivt försörjningssystem och omvandla dem till aktiv förstärkning av verksamheter.

Förstudien ”En hållbar kompletterande arbetsmarknad” vill genom att fokusera på arbetslivets ”dolda” behov, utveckla en modell som, samtidigt som den stärker det ordinarie arbetslivet, skapar fler arbetstillfällen och därmed bidrar till minskad arbetslöshet.

Bakgrund

Arbetsmarknadens obalans

I början av 1990-talet, inleddes den stora strukturomvandlingen av svensk arbetsmarknad och ledde till att mängder av arbeten försvann helt och hållet eller förändrades till sin karaktär med helt andra och nya kompetenskrav som följd. Det medförde i sin tur att arbetslösheten och obalansen på arbetsmarknaden ökade dramatiskt. En obalans som, snart 25 år senare, fortfarande är alltför hög med många människor utan sysselsättning och egen försörjning som följd.

Övertidsuttag istället för nyanställningar

Istället för nyanställningar ökar övertidsuttaget bland befintlig personal när det sker uppgångar i ekonomin. TCO har i rapporten ”TCO granskar Övertiden 2012 fortsatt gratisarbete, TCO 2013-04-15”, undersökt hur stort övertidsuttaget var i Sverige under 2012. TCO beräknar att det samlade övertidsuttaget motsvarade ca 150 000 arbetstillfällen under 2012.

Konsekvensen av det stora övertidsuttaget är inte enbart att det leder till färre nyanställningar. Det medför också att den ordinarie arbetskraften får längre arbetstider med ökad personlig förslitning och i längden försämrad arbetsmiljö som följd.

Minskad tid för kärnuppgifter

Forskarna Anders Forsell, Uppsala universitet och Anders Ivarsson Westerberg, Södertörns högskola, pekar på att upp till endast hälften av arbetstiden inom kommuner och landsting ägnas åt tjänsteproduktion. Resten av tiden ägnas åt interna processer, inte minst administration. Det kan vara att lärare måste vara med elever på rasterna, kopiera undervisningsmaterial eller leta efter lysrör till klassrummet, eftersom vaktmästare saknas. Det handlar också om läkare och sjuksköterskor som måste ägna mycket tid till att föra statistik och administration, istället för sjukvårdande uppgifter.

Förutom att det tar tid från den egentliga uppgiften, leder det till stress och misstrivsel med arbetet och en försämrad arbetsmiljö. Det riskerar också att leda till att personalen slits ut med sjukskrivningar som följd. Det finns många undersökningar som visar på detta.

Hur kan övertid och arbetsuppgifter utöver kärnuppdraget omvandlas till flera arbetstillfällen och därmed bidra till bättre arbetsmiljö och minskad arbetslöshet?

Arbetskraftsbrist – Arbetslöshet

Enligt SCB:s officiella statistik fanns det totalt 71 000 lediga jobb under det andra kvartalet 2013. Detta är den officiella statistiken, men det är känt att de flesta lediga jobben inte anmäls officiellt. Enligt Svenskt Näringsliv uppger sju av tio företag att det är svårt att hitta arbetskraft och avstår från att rekrytera. Var femte företag uppger att man tackar nej till order på grund av att man saknar personal.

Arbetsförmedlingens månadsstatistik för juli 2013, visar att 221 000 personer var öppet arbetslösa och 174 000 deltog i något program med aktivitetsstöd.

Med hänvisning till ovanstående kan det tyckas märkligt att det existerar en obalans på den svenska arbetsmarknaden.

Möjligheten att para ihop ledig arbetskraft med lediga jobb låter sig emellertid inte göras så enkelt i praktiken. Den lediga arbetskraftens förmågor och kompetens stämmer inte överens med de lediga jobbens kompetenskrav. Det skulle ta alldeles för lång tid att utbilda arbetslösa personer och efter en lång utbildning, finns förmodligen inte det aktuella jobbet kvar.

Hur kan ”nästan” kompetent personal stimuleras och utbildas för att kunna ta de lediga jobben och därmed öka rörligheten så att mindre kompetenta kommer in i arbetslivet?

Sociala ersättningar och bidrag

Samtidigt som samhället säger sig sakna resurser för att bemanna verksamheter fullt ut, måste samhället ha medel för att försörja människor som av olika skäl inte kan försörja sig själva genom ett arbete.

Statistiska Centralbyrån – SCB – redovisar årligen statistik över antalet helårspersoner i åldrarna 20 – 64 år som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag, såsom sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd.

Under 2012 var det ca 800 000 helårspersoner med olika försörjningsbidrag. Det utgör knappt 15 procent av befolkningen i arbetsför ålder och utgör en stor samhälls kostnad.

Lägger man till produktionsbortfallet som uppstår samt arbetsgivarkostnaden för en helårssjukskriven uppnås betydligt högre samhällskostnader.

Hur kan en del av försörjningskostnaderna omvandlas till att istället användas i produktionen och därmed skapa fler arbetstillfällen?

Åtgärder

Under de här åren har en stor mängd arbetsmarknadspolitiska projekt genomförts av både staten och kommuner, i många fall understödda av den Europeiska Socialfonden. Det har emellertid visat sig att alla insatser har haft begränsad effekt. Långtidsarbetslösheten är kvar på en hög nivå och har ökat de senaste åren. Unga, personer med utländsk bakgrund och funktionsnedsatta har stora svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Det finns flera studier, bland annat av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) som har pekat på detta.

De allra flesta arbetsmarknadspolitiska insatser som genomförs syftar till att stärka och öka individers anställningsbarhet med målet att få ett arbete. Men för att uppnå balans, som visats tidigare, måste hänsyn tas till både individers behov av ett arbete, såväl som arbetslivets behov av arbetskraft. Om inte båda behoven tillgodoses uppstår en obalans och de individuella åtgärderna blir kortvariga insatser som inte leder till en hållbar lösning för arbetslösa att få ett arbete.

Hållbart arbetsliv

Ovanstående genomgång och resonemang belyser den obalans som finns i dagens arbetsliv. Det verkar också finnas en dold obalans i form av att kvalificerad personal tvingas utföra arbetsuppgifter som egentligen ligger utanför deras kompetensområde. Det höga övertidsuttaget och minskad arbetstid till kärnuppgiften, tyder på det.

Samordningsförbundet Göteborg Hisingen DELTA har uppmärksammat den här obalansen och har beslutat att gå vidare med att finna en lösning på den beskrivna problematiken.

Kompletterande arbetsmarknad
Under 2014 kommer DELTA att ge möjligheter för Göteborgs stad Hisingens tre stadsdelar att anställa 50 arbetslösa personer utöver ordinarie personal med uppgift att utföra kompletterande uppgifter som idag utförs av personal med andra kärnuppgifter.


Frågeställningar
Utvecklingen av en kompletterande arbetsmarknad reser en rad frågeställningar som måste belysas, för att en ”ny” arbetsmarknad ska kunna bli hållbar. Det arbetet måste ske i nära samarbete med arbetsmarknadens intressenter, det vill säga arbetsgivare – både offentliga och enskilda – fackliga organisationer, politiska institutioner, Arbetsförmedlingen och andra berörda.

Exempel på problem- och frågeställningar som samordningsförbundet DELTA har identifierat inför utvecklandet av en kompletterande arbetsmarknad.

- Stort övertidsuttag, färre måste göra mera
- Ordinarie personal utför icke-ordinarie arbetsuppgifter
- Stort antal lever på försörjningsbidrag
- Investera i fler jobb istället för passiva bidrag, omfördela de medel som finns
- Arbetslivets behov istället för individens
- Hur involvera vuxenutbildningen

Det är också ett antal frågor som behöver redas ut för att en ny arbetsmarknad ska bli hållbar, utan att störa den så kallade ordinarie arbetsmarknaden.

- Anställningsform
- Arbetsuppgifter
- Inlåsningseffekt
- Undanträngningseffekt
- Ekonomi - lönenivå - kostnader för arbetsgivare
- Utbildning och kompetensutveckling
Befintligt arbetsliv saknar en hållbar struktur för att hantera dessa problem- och frågeställningar.

Målsättning

Det långsiktiga målet är att utveckla hållbara strukturer så att en kompletterande arbetsmarknad blir en naturlig del av den ordinarie arbetsmarknaden.

Det långsiktiga målet är också att strukturen blir allmängiltig för hela arbetsmarknaden, så att antalet arbetstillfällen räcker till för alla.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

De kompletterande arbeten som skapas har ingen särskild utbildningsprofil på grund av att det ska vara hög tillgänglighet för att kunna få ett sådant arbete. Därför kommer arbetena heller inte att utestänga funktionsnedsatta. Det finns stort utrymme att anpassa arbetsuppgifter och omfattning efter lämpliga personers förmåga, vilket betyder att det exempelvis blir möjligt att bemanna med flera personer för att uppnå full kapacitet av arbetsplatsens behov.

Transnationellt samarbete

Det finns flera sätt att gå till väga för att utveckla modeller och strukturer som syftar till hållbarhet. Ett sätt är att göra det genom lagar och regler. Ett annat sätt är att göra det genom frivilliga avtal mellan parter.

Olika länder prövar olika vägar. Projektet har särskilt uppmärksammat två exempel som knyter an till projektets intentioner och är intressanta att studera närmare.

Nederländerna har ett program som kallas ”Leerwerkplicht – Läroplikt” - med obligatorisk deltagande för dem mellan 18 och 27 års ålder som inte har uppnått fullständigt gymnasiebetyg. Programmet är på heltid och läggs upp individuellt med vägledning, studier (i vad som motsvarar både kärnämnen och arbetsplatsförlagda yrkesinriktade program) eller arbete. Planeringen är långsiktig och inriktas på att individen ska uppnå gymnasiekompetens senast vid 27 år ålder. Men programlängden är individuell och när en individ uppnått målet avslutas deltagandet.

I Norge finns sedan 2001 avtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter om ett inkluderande arbetsliv. Allmänna utgångspunkter har bland annat varit behov av arbetskraft, hög sjukfrånvaro i arbetslivet och alltfler sjukpensionärer.

Avtalet klargör vars och ens ansvar för att medverka till att minska till exempel sjukfrånvaro. Men avtalet har också ett övergripande ansvar för var och en att utveckla modeller för bland annat bättre arbetsmiljö.

Kommun

  • Göteborg