Logotyp på utskrifter

Empowerment och delaktighet hos Romer i västsverige

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasFörprojektering
ProjektägareInstitutionen för individ och samhälle
KontaktpersonLeena Eklund
E-postleena.eklund@hv.se
Telefonnummer0520-223938
Beviljat ESF-stöd927 755 kr
Total projektbudget1 241 021 kr
Projektperiod2009-09-01 till 2010-04-30
RegionVästsverige
In English

Sammanfattning

Många romer idag är marginaliserade, arbetslösa, med dålig hälsa, låg utbildning, hög dödlighet och riskfylld livsstil. Målet är att genom en empowerment process förstärka romernas egenkontrol på hälsan och inflytande i samhällsarrangemang samt öka integration mellan romer och majoritetssamhället.

Bakgrund

Enligt Hajioff and McKee (2000) härstammar det romska folket (Roma People, Gypsies, Travellers) från Norra Indien men är kända i Europa i närmare tusen år. En stor del av den tiden har de varit utsatta för diskriminering och förtryck (Montesino Parra 2002). Behandlingen av det romska folket förbättrades under 1800-talet i många delar av Europa genom förbudet mot slaveri och garanterandet av medborgerliga rättigheter. Men eugenikens ideer som härskade i slutet av 1800 och i början av 1900-talet bidrog till utrotandet av over en halv miljon romer I de nazistiska lägren under andra världskriget (Barondess 1998).

I mitten av 1990-talet levde närmare 8-19 miljoner romer i Europa (Council of Europe European Committee of Migration 1995). Idag uppskattas det totala antalet romer uppgå till närmare 15 million inom EU (Palmroth & Hermansson 2006) och av dessa bor ca 50 000 i Sverige. Romerna i Sverige kan delas in i fem grupper: svenska, finska och icke-nordiska romer, resande samt nyanlända romer. De flesta romer bor i Stockholm, Göteborg och Malmö samt i städer runt dessa (Bengtsson 2000).

Kommunismens fall i central- och östeuropa har kommit att få betydande konsekvenser för romerna med bl.a. en kraftigt ökad arbetslöshet. Binnie and Ginter (1998) hävdar att detta till stor del kan förklaras av romernas låga utbildningsnivå och bristfälliga jobberfarenhet. Anledningen till att romer inte arbetar beror också på en strukturell diskriminering av romer på arbetsmarknaden. För romer är verkligheten den att arbetsgivare föredrar andra än dem (Nirenberg 1998).

Vad gäller utbildningssituationen så konstaterar Krause (1998) att romska barn börjar sin skolgång senare än utsatt åldersgräns för skolstart vilket medför att de är äldre än sina klasskamrater. Åldersskillnaden orsakar ofta konflikter och upplevs som problematisk för de äldre elever som är mentalt och fysiskt mer utvecklade men ändå ligger efter sina yngre klasskamrater i utbildningshänseende. Enligt Krause (1998) är det många romska barn som slutar skolan efter fyra till fem år. Romska föräldrar kan ofta inte se länken mellan utbildning och framtid - de ser inte den nödvändiga kopplingen mellan materiellt välstånd och trygghet för familjen med formell utbildningsnivå. Detta avspeglar sig också i deras vardagliga erfarenheter då även romer med yrkesutbildning möter utbredd diskriminering, rasism, arbetslöshet och degradering. Även i Sverige är romerna marginaliserade. Inte minst gällande utbildningssystemet. Enligt svensk lag råder skolplikt men det finns ingen sammanhängande statistik gällande skoldeltagande hos romska barn i Sverige. Det vi vet är att romska barn i allmänhet upplever större svårigheter att anpassa sig till den svenska skolan än övriga och avhopp är vanliga under högstadiet (Bengtsson 2000).

Många romer får därför inte nödvändiga kvalifikationer eller kunskaper för att kunna mäta sig på arbetsmarknaden och blir därför hänvisade till okvalificerat arbete eller till arbetslöshet. Som en följd av detta hamnar en majoritet av romerna i ett bidragsberoende. Många romska grupper i Europa befinner sig i samhällets utkant där de möter en verklighet som innebär social utslagning, institutionell och strukturell diskriminering, arbetslöshet, låg utbildning, undermåliga boendeförhållanden, migration och, som konsekvens, en bristande hälsa (Liegeois och Gheorghe 1996, Den svenska diskrimineringsombudsmannens (DO) rapport 2003).

Kunskapen om romernas hälsa är fragmentarisk och svår att överblicka (McKee 1997, Bengtsson 2000). Enligt tillgänglig forskning har Europeiska romer sämre hälsa (Pahl & Vaile 1988) och kortare förväntad livslängd än majoritetsbefolkningarna i respektive länder (Braham 1993). Dessutom kan det konstateras att de har sämre tillgänglighet till hälso- och sjukvård (Hussey 1989), högre sjuklighet speciellt i infektionssjukdomar (Trnka & Hejdova 1993), kulturrelaterade svårigheter med sjukvårdsgivarna (Thomas 1985, Thomas et al. 1987, Sutherland 1992, Bodner & Leininger 1992, Braga 1997), sämre hälsa och fler livsstilsrelaterade riskfaktorer för hälsa än totalbefolkningen (Binnie & Ginter 1998), fler rapporterade besvär gällande mental (Zonda & Lester 1990) och reproduktiv hälsa (Semerdjieva et al. 1998), samt bristfällig vaccinationsgrad (Feder et al. 1993). Romer som lever i tillfälliga husvagnsparker lever under osanitära förhållanden med avsaknad av rent vatten, avlopp, sophämtning och utan tillgång till erforderligt utbildningsväsende (Binnie & Ginter 1998).

Bristfällig läskunnighet och etnisk isolering är inte enbart omständigheter för enskilda romer utan påverkar utvecklingen av hela det romska samhället och dess möjligheter att skapa delaktighet i det svenska samhället beträffande arbetsliv, social gemenskap och hälsofrämjande arbete.

Tillgång till utbildning och arbete är förutsättningar för delaktighet på lika villkor i samhället. Romer som idag är marginaliserade inom många områden har sämre ställning på arbetsmarknaden och när det gäller utbildning. Romer i regel saknar den utbildning som krävs på arbetsmarknaden idag. Enligt Diskrimineringsombudsmannens rapport har många romer idag dock en längtan efter meningsfull sysselsättning, arbete och avbrytning av isolering i samhället.

Idén om jämlikhet och lika hänsyn till alla människors intressen präglar det demokratiska samhället. En viktig utgångspunkt är också att människor bäst bedömer sina intressen och är kompetenta att på lika villkor delta i beslut som berör dem. Romer står idag i stor utsträckning utanför den demokratiska processen. Den statliga kontrollen har bidragit till romers låga tillit till staten och majoritetssamhället. Enligt ombudsmannens rapport finns förutsättningar att övervinna bristen på tillit och skapa förtroende för och genom den demokratiska processen. Med andra ord, romer bör i högre grad än tidigare ha möjlighet att direkt delta i behandlingen av frågor som berör dem.

Ett känt faktum är att det finns brist på vetenskaplig forskning om romer i Sverige inom flera områden (Palosuo 2008, Rodell Olgac 2006). Dessutom har den forskningen som bedrivits oftast varit forskning på romer och inte med romer (Palmroth & Hermansson 2006). Dvs. romerna själva har inte tagit aktiv del i forskningsinriktning, forskningsuppläggning eller utdelning av resultat. En nyligen genomförd inventering av forskningen om romer i Sverige (Palosuo 2008) diskuterar behovet av ett "paradigmskifte" i forskningsfältet som innebär att i stället för att majoritetssamhället bestämmer forskningens villkor skall det vara romerna själva som bestämmer vilka frågor som skulle tas upp på agendan. Rapporten betonar att det är viktigt att romernas upplevelser av sin situation kommer fram i forskningen och att romerna själva är aktiva vid planeringen, genomförandet och analysen av forskningsuppgifter.

Att frånvaron av en outvecklad välfärdsstat bidrar negativt till romernas marginalisering och låga utbildningsnivå konstateras i flera studier (e.g. Subata and Tsukanov 1999, Bengtsson 2000, Ministriy of Social Affairs and Health 2004, Heikkilä 1997). Däremot finns det inte mycket forskning som studerar romernas egen uppfattning av sin situation gällande viktiga faktorer som hälsa, välmående, copingförmåga och uppfattningar av utbildningens koppling till livskvalitet och marginalisering.

Detta projekt har som utgångspunkt att skapa bättre förståelse för och kunskap om romernas egna erfarenheter av dessa frågor som minoritetsbefolkning inom EU. Den kunskap som projektet genererar kommer att utgöra viktiga verktyg för att utveckla deltagarorienterade hälsofrämjande strategier i det romska samhället planerade och genomförda av romerna själva. Projektet kommer också kunna bidra positivt till en samhällsplanering bättre anpassad till romernas förutsättningar och behov.

Syfte

Ökad integration mellan romer och majoritetssamhället
Förstärkt delaktighet och inflytande av romer i samhällsarrangemang t.ex. arbetsmarknad, frivilliga organisationer, utbildningsväsende, högre utbildning
Ökad inflytande och kontrol över livstilsrelaterade och sociala påverkansfaktorer på hälsa
En reell romsk delaktighet och ökad egenmakt i ärenden när det gäller romernas egen och roma-samhällets hälsa, välbefinnande och livskvalitet
En förbättrad dialog mellan romer, myndigheter och beslutsfattare i dessa ärenden
Ökad kompetens bland romer angående delaktighets- och förändringsprocesser i hälsoärenden
Ökad kunskap och förståelse hos romer och majoritetssamhället om romers hälsa, välbefinnande och livskvalitet

Målsättning

Målet är att fler romer blir medlemmar i folkhälsoinriktade föreningar i lokalsamhället (t.ex. idrottsföreningar, diabetesföreningar, Röda korset, osv.). Ideen är att i första fasen av projektet (våren 2010) 20 romer från olika delar av västsverige och olika romska grupper (finska, svenska, resande, icke-nordiska och nyanlända) deltar i utbildning (sk. training the trainers, 10 gånger 1,5 dagar åt gången) som innebär t.ex. kunskap om hälsa, hälsans sociala och miljörelaterade bestämningsfaktorer, empowerment och delaktighetsprocesser, delaktighet i lokal hälsopolitiskt arbete, och kommunikation med media.

Efter denna fas (och efter förprojektering) dessa utbildade 20 personer kommer att fortsätta som lokala koordinatorer i deras egen närsamhälle i olika delar av västsverige med syftet att vidareutveckla och förverkliga det hälsopromotiva arbetet enligt arbetsmallen som utövat i kursen. Dessa lokala koordinatorer är de drivande aktörerna i en förändringsprocess som förväntas att leda till romernas ökad empowerment (egenmakt), bättre hälsa och livskvalitet.
Målet är att nå ca. 400 personer på lokal nivå. Dessa kan vara först och främst romer men också icke romer för att skapa möjligheter för bättre dialog mellan medborgarna. Detta arbete innebär tillverkning av en lokal samhällsanalys (community diagnosis), planering och implementering av olika hälsopolitiska åtgärder som kan påverka romernas egen hälsa, välbefinnande och livskvalitet. I lång sikt kan denna projekt leda till nya möjligheter för arbete inom det hälsopromotiva fältet i kommunen eller föreningslivet.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Projektet kommer att ha hänsyn att skapa förutsättningar för personer med funktionshinder att deltaga i projektet. T.ex. lokalerna skall vara handikappanpassade och fysiskt tillgängliga. Projetet tar hänsyn till också andra förhållanden som skulle vara hinder för fulständigt deltagande (ljud, allergier osv.).

I planering av innehållet av själva hälsopromotiva aktioner kommer det att formas en speciell temagrupp fokuserad på problematik som lyfts upp av romer med funktionshinder.

Transnationellt samarbete

Framtidsplanen är att projektet blir en arbetsmall (good practice) som kan spridas och expanderas att omfatta övriga regioner i Sverige.

Medfinansiärer

  • Agnesbergs folkhögskola
  • Institutionen för Omvårdnad, h

Samarbetspartners

  • Agnesbergs folkhögskola

Kommun

  • Ale
  • Alingsås
  • Bengtsfors
  • Bollebygd
  • Borås
  • Dals-Ed
  • Essunga
  • Falkenberg
  • Falköping
  • Färgelanda
  • Grästorp
  • Gullspång
  • Göteborg
  • Götene
  • Halmstad
  • Herrljunga
  • Hjo
  • Hylte
  • Härryda
  • Karlsborg
  • Kungsbacka
  • Kungälv
  • Laholm
  • Lerum
  • Lidköping
  • Lilla-Edet
  • Lysekil
  • Mariestad
  • Marks
  • Mellerud
  • Munkedal
  • Mölndal
  • Orust
  • Partille
  • Skara
  • Skövde
  • Sotenäs
  • Stenungsund
  • Strömstad
  • Svenljunga
  • Tanum
  • Tibro
  • Tidaholm
  • Tjörn
  • Tranemo
  • Trollhättan
  • Töreboda
  • Uddevalla
  • Ulricehamn
  • Vara
  • Varberg
  • Vårgårda
  • Vänersborg
  • Åmål
  • Öckerö