Logotyp på utskrifter

Arbete och delaktighet - en utmaning för unga invandrare?

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasGenomförande
ProjektägareInstitutionen för individ och
KontaktpersonThomas Winman
E-postthomas.winman@hv.se
Telefonnummer0520-223943
Beviljat ESF-stöd1 118 013 kr
Total projektbudget1 118 013 kr
Projektperiod2014-01-02 till 2014-12-31
RegionVästsverige
In English

Sammanfattning

Idag saknas kunskap, handlingsberedskap och modeller för gemensamma behovsanalyser, indikatorer och aktiviteter, utvärderingar och uppföljningar utifrån ett gemensamt samhällsperspektiv där ungdomar i långvarig arbetslöshet och olika aktörernas professionalism och expertis utgör gemensamma resurser.

Vi ska utveckla aktörsgemensamma förståelser, indikatorer och strukturer för hur olika former av aktivitet, behov och förmåga kan förstås, synliggöras och iscensättas. Dessutom ska vi utveckla aktörsgemensamma plattformar där detta kan ligga till grund för gemensamt handlande och på det sättet skapa ökad transparens och samverkan mellan samhällsmedborgare, organisationer och professionella. Vi ska dessutom utveckla lärplattformar och forskningscirklar som är organisations- och professionsöverskridande för utveckling både på individuell och kollektiv nivå. Utvecklingen och implementeringen av detta är ett konkret mål inom projektet.

Bakgrund

En åldersgrupp som är särskilt utsatt för utanförskap är ungdomar och yngre vuxna (18-24 år) som inte hunnit etablera sig inom utbildning, arbetsmarknad eller samhällslivet där ca 23 % är långvarigt arbetslösa (augusti 2013). I den grupp som det här projektet riktar sig mot är arbetslösheten betydligt större. Det handlar om ungdomar med utländsk härkomst där arbetslösheten i socioekonomiskt utsatta områden kan vara upp mot 70 %. Den målgrupp som projektet riktar sig mot är på flera sätt heterogen. Gruppen karaktäriseras av olikheter när det gäller ålder, kön, utbildningsnivå, arbetslivserfarenheter, ambitioner, religionstillhörighet och så vidare. En av de aspekter som gruppen dock har gemensamt är en högre grad av utanförskap än majoritetsbefolkningen. Även om det är svårt för många unga att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden är betydligt svårare för unga utlandsfödda visar SCB:s statistik. I april 2013 var arbetslösheten mer än 70 procent högre för utrikes födda ungdomar, 15–24 år, än för inrikes födda i samma åldersgrupp. Arbetsförmedlingen, fackförbunden, arbetsgivarföreningar och svensk, såväl som internationell forskning, visar att problemen inte är individerna, ungdomarna, utan de strukturer de omgärdas av. Däremot blir konsekvenserna negativa både för samhället och för individerna.

Mats Hammarstedt, professor vid Linnéuniversitetet i Växjö, som forskat om invandring och arbetsmarknad, säger att Hela tiden kommer nya ungdomar, många utan tillräckliga kunskaper för att komma in på en arbetsmarknad där de enkla jobben för lågutbildade är på väg bort. Han ser också hur det är en problematik som ärvs över generationerna och som kommer att förvärras när stora barngrupper nu är på väg ut i arbetslivet, säger Mats Hammarstedt vidare. Att problemet ökar stöds även av SCB:s analyser som visar att gruppen unga med invandrarbakgrund i utanförskap på kort tid växt kraftigt. 2008 var ungefär var femte invandrad ungdom utan jobb, 2012 var det var tredje ungdom. Det senaste året (2012) har arbetslösheten bland unga utrikesfödda ökat med mer än tre procent, när den bland ”svenska ungdomar” gått ner med nästan tio procent.

Det finns flera förklaringar till utvecklingen, t.ex. att det är en utsatt grupp med bräcklig utbildningsbakgrund som vi ser har väldigt svårt att dra nytta av konjunkturuppgången, enligt Tord Strannefors, prognoschef på Arbetsförmedlingen. Mer än var femte invandrad ungdom saknar gymnasiekompetens och dubbelt så många fastnar i långvarig arbetslöshet jämfört med de svenska, fyra mot två procent. En annan delförklaring kan man hitta i att de har det gemensamt att de saknar viktigt kulturellt och socialt kapital (Broady, 1992), vilket refererar till att sociala strukturer (nätverk), påverkar individens möjligheter att handla och utvecklas i bestämda riktningar. I det här specifika sammanhanget innebär detta att denna grupp riskerar att hamna i livslångt utanförskap sett både ur ett samhälls- och ett arbetsmarknadsperspektiv.

Perspektivval
Framförallt finns det två utmaningar för den här målgruppen som projektet också vill fokusera. Den första utmaningen handlar om ungdomarnas egna bilder, deras självbild, erfarenheter och handlingsalternativ. Ungdomarnas egen bild påverkas inte bara av deras egen kultur, utan även av det som brukar kallas för kulturell dominans vilket innebär att de riskerar att framställas i stereotypa bilder och avskiljs då från resten av befolkningen som annorlunda. Detta innebär också att den dominerande gruppen framställer sig själva, sin kultur och sina erfarenheter som mer allmängiltiga.

När ungdomarna som det här projektet riktar sig mot ses som avvikande blir de även tillskrivna ett särskilt sätt, som kopplas samman med deras kultur och som då inte går att förändra eller förneka. Denna typ av stereotyper genomsyrar hela samhället och uppfattas ofta som självklara. Det finns flera exempel på detta, t.ex. nyhetstexter som använder kategoriseringar som invandrare och kopplar detta till vissa problem eller platser vilket bidrar till att skapa ett samhälle med ”invandrarproblem” och ”segregerade bostadsområden”. Gränser skapas mellan normalt och avvikande och mellan gott och ont. På det sättet skapas en mur mellan majoritetsbefolkningen av läsarna och de avbildade invandrarna. I nyhetsartiklar presenteras kategorin invandrare stereotypt och tillskrivs vissa egenskaper. Den kulturella bakgrunden beskrivs ofta som ett negativt bagage eller arv som invandraren bär med sig och kulturen uppfattas dessutom som statisk. Risken finns att man “blir det som man tillskrivs” och att man upplever att man själv saknar kontroll over sin framtid. Detta innebär å andra sidan att det inte finns problem som är förknippade med de egna levnadsmönstren, eller att “offerbilder” kan användas strategiskt för att gynna egna mål.

Den andra utmaningen handlar om att det ur ett individperspektiv kan uppfattas som att de samhälleliga aktörerna inte alltid samverkar till fullo, att olika aktörer har olika viljor och ambitioner och att det saknas kontinuitet och koordination mellan olika aktörer.

I arbetet med integration och ökad samhällsanknytning är ofta flera samhällsaktörer inblandade, såsom t.ex. flera olika kommunala förvaltningar och arbetsförmedling. Alla aktörerna är specialiserade och arbetar med specifika frågor och har specifika ansvarsområden, vilka dessutom ofta definieras i lagtexter. Exempelvis säger Inspektionen för socialförsäkringar i sin utredning "De olika aktörerna styrs av egna värderingar, skilda arbetssätt, administrativa begränsningar, fördelningen av ansvar mellan inblandade myndigheter, interna organisatoriska förändringar vilka påverkar kontinuiteten för den enskilde medborgaren etc. För den enskilde individen försvåras rehabiliteringen inte enbart av det faktum att det saknas gemensamma värderingar och arbetsmetoder utan även av att myndigheterna ofta har olika mål med sina respektive insatser. Frånvaron av gemensamma metoder leder också till brister i överföringen av information mellan de inblandade aktörerna, en grundläggande förutsättning för att samverkan kring individens rehabilitering ska kunna fungera. Därtill kommer avsaknaden av ekonomiska incitament för en effektiv samverkan. Sammantaget har allt detta resulterat i att många individer hamnat i en gråzon, med en rundgång mellan olika aktörer (Rapport 2010:2)".

Idag saknas modeller för gemensamma behovsanalyser, indikatorer och identifieringsarbete, utvärderingar och uppföljningar utifrån ett gemensamt samhällsperspektiv där de olika aktörernas professionalism och expertis utgör gemensamma resurser. IFS (2010:2) menar att "Forskningsläget på området framstår som relativt outvecklat, vilket illustreras av det begränsade antalet internationellt publicerade vetenskapliga artiklar. Trots de många samverkansverksamheter som har genomförts sedan början av 1990-talet och att flera utredningar har konstaterat att fler utvärderingar behövs för att få mer kunskap, vet man fortfarande föga om samverkan och dess effekter."

Sammantaget visar detta att det finns ett identifierat behov av att organiseringen av välfärdsarbetet kan utvecklas både avseende kvalitet och effektivitet, men att det idag saknas kunskap om målgruppens egna upplevelser av möjligheter och ansvar och vad detta innebär i mötet och i arbetet både inom och mellan samhällsaktörerna och hur detta ska ske. Detta projekt kan ses som ett svar på detta.

Vi kommer att i denna förstudie kartlägga behov och möjligheter på individ och organisationsnivå för samlade och anpassade arbetsstrukturer och aktiviteter som underlättar ungdomars väg till arbete.

Målsättning

Inom projektet ska vi utveckla kunskap, aktiviteter och processer som utgår från målgruppens behov och möjligheter och både tar tag i organisationsspecifika behov men som också kan användas i gemensamma sammanhang. Utvecklingen och implementeringen av detta är ett konkret mål inom genomförandeprojektet. Vi ska dessutom utveckla lärplattformar och forskningscirklar som är organisations- och professionsöverskridande för utveckling både på individuell och kollektiv nivå.

Det övergripande målet med genomförandeprojektet är dessutom (förutom det ovan beskrivna organisationsperspektivet) att minska andelen långvarigt arbetslösa ungdomar med utländsk bakgrund med 60 %, vilket i det här fallet handlar om att cirka 350 personer. Det långsiktiga målet är självfallet också att genomförandeprojektets resultat kan spridas och implementeras i hela landet.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

I både det nu sökta förprojektet och i kommande genomförandeprojekt kommer alla lokaler som används att vara anpassade för personer med olika funktionshinder. Vi har hissar, rullstolsramper, hörslingor och även teknisk hjälp i form av textinläsningsutrustning som transformerar text till tal. Vi har även tillgång till teckentolkar, tolkar (om språkförbistringar skapar ett handikapp) samt översättare från svenska till flertalet andra språk för informationsmaterial. Vi har även tillgång till specialpedagoger, handikappskonsulenter, socialkonsulenter och kuratorer vid behov.

Transnationellt samarbete

De utmaningar som projektet fokuserar är inte viktiga bara för det svenska samhällets utveckling utan utmaningarna och behoven finns i hela Europa. I olika länder har man hanterat detta på olika sätt och genom att upparbeta ett transnationellt samarbete kommer olika resultat och kunskaper att kunna spridas och komma alla tillgodo. Vi kommer därför att utveckla samverkan med aktörer i Storbritannien, Holland och Finland. Initiala kontakter har redan tagits och vid förprojekteringen kommer dessa att etableras och fördjupas för att i genomförandeprojektet vara en del i helheten.

Kommun

  • Trollhättan
  • Vänersborg