Logotyp på utskrifter

KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasFörprojektering
ProjektägareNäringsliv Skåne
KontaktpersonCarin Peters
E-postcarin.peters@skane.se
Telefonnummer040-675 34 98
Beviljat ESF-stöd450 000 kr
Total projektbudget450 000 kr
Projektperiod2014-01-01 till 2014-09-30
RegionSydsverige
In English

Sammanfattning

Med förstudien KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM vill Region Skåne (projektägare) och Kommunförbundet Skåne (projektpartner) tillsammans med andra aktörer och tillsammans med unga, undersöka möjligheterna att inkludera unga i utveckling av arbetsmarknadsinsatser riktade till unga. Det övergripande målet är att framtida insatser ska baseras på ungas och arbetsgivares, samt andra vuxnas, gemensamma kunskaper, kompetenser och erfarenheter. Detta ska ske inom ramen för ett gemensamt lärande och utvecklingsarbete på tvärs av ålder. I detta ligger även att kontakter, relationer och nätverk ska etableras mellan unga och arbetsgivare, samt andra vuxna.

KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM ska utmynna i slutsatser och rekommendationer kring ungas delaktighet och konkreta metoder för delaktighet. Men resultaten ska inte presenteras som ett facit vid projektslut, utan de ska upptäckas och synliggöras i en interaktiv process där både projektledningen och förstudiens alla intressenter, inkluderande unga, är delaktiga.

Bakgrund

Med KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM vill Region Skåne (projektägare) och Kommunförbundet Skåne (projektpartner), tillsammans med andra aktörer samt tillsammans med unga vuxna, undersöka och värdera möjligheterna att kunna inkludera unga i utvecklandet av projekt och verksamheter som syftar till att stärka ungas möjligheter på arbetsmarknaden. Utgångspunkt är tankar och idéer presenterade av en grupp unga inom ramen för Region Skånes projekt Ung Delaktighet i Skåne.(1) KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM har utarbetats i dialog med dessa unga.

Ungas möjligheter på arbetsmarknaden är i dag begränsade och de visar en tendens att bli mindre och mindre. En av förklaringarna är den rådande ekonomiska situationen som medför allvarligare konsekvenser för unga än för äldre. Men konjunkturläget är endast en del av förklaringen. Undersökningar pekar på att ungas relativa arbetslöshet har ökat över tid sedan 1990-talet. Fram till dess var arbetslöshetskurvorna för unga och äldre i fas med varandra. Ungas arbetslöshet var alltid något högre, men avståndet, gapet, mellan unga och äldre var mer eller mindre konstant. Från slutet av 1990-talet har gapet ökat.(2) Detta kan inte förklaras av att kraven inom arbetslivet blivit högre. De ökade kraven borde ha drabbat unga och äldre lika, eller rentav ha kunnat gynna unga i det att deras utbildningar är (eller antas vara) mer i fas med tiden – utbildning påstås ju vara en färskvara. Förklaringar måste alltså sökas på annat håll.

En förklaring som under sommaren ventilerats på DN:s debattsida är att många unga inte fullt ut besitter social kompetens. I en debattartikel skriver två forskare följande: ”Forskningen har de senaste åren alltmer uppmärksammat så kallade icke-kognitiva färdigheter såsom självdisciplin, social kompetens, motivation, arbetsmoral, uthållighet, pålitlighet, punktlighet och emotionell stabilitet.” Vidare hänvisar forskarna till svenska studier som man menar påvisar att bättre icke-kognitiva färdigheter bland unga minskar risken för arbetslöshet i vuxenlivet. Slutligen citeras en rapport till Framtidskommissionen där företagsledare, i en enkät, tillfrågats om skälen till varför unga har svårare än äldre att få jobb: ”Yngre personer anses ha en negativ inställning, vara dåliga på att passa tider och ha en ren ovilja till arbete”.(3)

Att förklaringen inte faller alla på läppen framgår av repliken som följde på artikeln. I repliken ifrågasätts bland annat den vetenskapliga grunden för forskarnas analys och påståenden. Men mer intressant är hur skribenten vänder på steken. Det är inte nödvändigtvis brister bland unga som är problemet, det kan lika väl vara brister bland arbetsgivare: ”Att vissa företagsledare har en negativ inställning till unga tyder dock inte på någon som helst trend och kan lika gärna tala för inskränkthet hos företagsledare.” Repliken avslutas med förslag på teman för forskningsstudier som skribenten finner mer intressanta än analyser av ungas sociala kompetens: ”En attitydundersökning bland arbetsgivare om vilka fördomar de besitter mot människor med utländskt klingande efternamn, mot icke-vita, mot kvinnor och mot arbetarklassen. […] En enkätundersökning bland de arbetslösa om vilka brister de kan se hos vissa arbetsgivare som gör att just de har svårt att rekrytera.”(4)

Det som framfördes i debatten i DN ska inte ses som belägg för att den ena eller den andra ståndpunkten är rätt, utan som belägg för att det föreligger problem som har mer med kommunikation än med sakinnehåll att göra. Det som i artikeln skrivs om ungas bristande sociala kompetens och det som i repliken implicit förs fram om arbetsgivares fördomar kan förvisso vara rätt och riktigt när det gäller enskilda unga och enskilda arbetsgivare, men som generella slutsatser är de grundade på förutfattade meningar.

Bristande kunskap och kommunikation leder till förutfattade meningar. En grundförutsättning för kunskap om och kommunikation med andra är möten med andra. Möten, kontakter och relationer med andra motverkar uppkomsten av förutfattade meningar och får redan etablerade att reduceras och försvinna. De innebär möjligheter att lära av varandra, att upptäcka gemensamma nämnare och därmed till att göra och utveckla saker tillsammans. Det hela blir på så sätt till ett ömsesidigt stärkande av vars och ens sociala kompetens. Men hur förhåller det sig med unga och arbetsgivare? Hur ofta möts unga och arbetsgivare? Hur ofta talar unga och arbetsgivare med varandra? Hur ofta gör unga och arbetsgivare något tillsammans? Vad vet egentligen unga och arbetsgivare om varandra? Byt gärna ut ordet arbetsgivare mot vuxen, svaren lär bli de samma.

Möten på tvärs av tillhörigheter håller på att bli en bristvara, inte minst möten på tvärs av ålder. Allt oftare förutsätter mötet ett aktivt val, man tar kontakt och man har ett bestämt syfte med kontakten. I allt mindre utsträckning är mötet ett resultat av att man befinner sig på en gemensam arena. Samhället har utvecklats dithän att antalet arenor som ger möjlighet till möten på tvärs av tillhörigheter blir allt färre och färre. Det handlar både om att arenor försvinner (till exempel värnplikten) och att arenor blir allt mer socioekonomiskt homogena (till exempel skolan och bostadsområden). Parallellt har arenor som grundar sig på gemensamma intressen på tvärs av tillhörigheter, till exempel det organiserade föreningslivet, förlorat i attraktionskraft, inte minst bland unga.

Därmed kommer vi in på ytterligare en aspekt kring värdet av möten och relationer mellan unga och vuxna, och därmed arbetsgivare. I sin forskning har Peter Håkansson, Malmö högskola, påvisat tydliga samband mellan ungas föreningsaktivitet och möjligheter på arbetsmarknaden, är man föreningsaktiv har man bättre möjligheter på arbetsmarknaden. I grunden är det kontakter och relationer som fäller avgörandet. Som föreningsaktiv ingår man i ett nätverk som spänner sig betydligt vidare än det nätverk ens vänner utgör.(5) Betydelsen av kontakter, relationer och nätverk synliggörs av Arbetsförmedlingens statistik. Enligt deras Lämnatundersökning för 2012 anger 68,3% av de som fått anställning att det skett genom informella kontakter, endast 16,4% anger att det skett genom Arbetsförmedlingens olika kanaler.(6)

Med KUNSKAPSLYFTET TVÄRTOM vill vi skapa förutsättningar för att i Skåne kunna dra nytta av den stora potential som ligger i möten, kontakter, relationer och nätverk mellan unga och vuxna, och därmed mellan unga och arbetsgivare. Inom förstudien ska projektledningen tillsammans med unga vuxna och i dialog med en stor bredd av lokala och regionala aktörer, ta fram underlag till metoder för hur unga och vuxna tillsammans kan utveckla projekt och verksamheter som stärker ungas möjligheter på arbetsmarknaden. Därmed kommer KUNSKAPSLYFTET TVÄRTOM att bidra till både hållbar ekonomisk tillväxt och social hållbarhet i Skåne. Hur arbetet kommer struktureras beskrivs närmare under Projektmål, Jämställdhetsintegrering, Tillgänglighet samt Tid- och aktivitetsplan.

Fotnoter

1. Presentationen skedde på Ung Delaktighet i Skånes avslutningsseminarium 2013-05-20, se vidare: www.youtube.com/watch?v=bJw68CtGifo. För projektet i dess helhet se: www.skane.se/ungdelaktighet

2. Se vidare Peter Håkanssons doktorsavhandling Ungdomsarbetslösheten – om övergångsregimer, institutionell förändring och socialt kapital. Lund 2011

3. Tankar om Skåne. Förslag till målbild för Skåne 2030 inom ramen för arbetet med ny regional utvecklingsstrategi för Skåne (RUS). Region Skåne 2013

4. Magnus Henrekson & Tino Sanandaji, DN 2013-07-06: www.dn.se/debatt/bristande-social-kompetens-skal-till-ungas-arbetsloshet/

5. Anna Bjereld, DN 2013-07-08: www.dn.se/debatt/allt-andas-klassforakt-och-tveksam-vetenskaplig-grund/

6. Se vidare Peter Håkanssons doktorsavhandling Ungdomsarbetslösheten – om övergångsregimer, institutionell förändring och socialt kapital, Lund 2011

7. Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport 2013, s. 70

Målsättning

Det övergripande målet med förstudien KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM är färdigställandet och implementeringen av metoder som innebär att unga, arbetsgivare och andra vuxna gemensamt kan planera och utveckla verksamheter som stärker ungas möjligheter på arbetsmarknaden i Skåne. Det gemensamma utvecklingsarbetet ska baseras på ungas och vuxnas kompletterande kunskaper, kompetenser och erfarenheter. Därmed ska förstudien bidra till att det mål som Kompetenssamverkan Skåne (KoSS) fastställt för sin verksamhet ska kunna uppnås. Målet är att stärka Skånes konkurrenskraft och tillväxt genom insatser inom kompetensförsörjnings- och utbildningsområdena.

Inom KoSS har man enats kring åtta prioriterade teman för perioden 2013-2016. Förstudien knyter tydligt an till ett av dessa:

• Stärka ungas möjligheter till jobb och utveckling

Vidare knyter den indirekt an till ytterligare fem teman:

• Motverka en könssegregerad arbetsmarknad
• Utveckla och stärka vuxenutbildningen
• Utveckla samverkan mellan yrkesliv och utbildningssystem
• Utveckla kompetensförsörjningsarbetet inom vård och omsorg
• Tillvarata invandrares kompetens på arbetsmarknaden

Det kan synas uppenbart varför unga ska vara delaktiga i att utveckla verksamheter som riktar sig till unga. Att unga är delaktiga borde vara regel och inte undantag. Delaktighet är inte en till intet förpliktigande term i konventioner, lagar och förordningar, utan en term som förutsätts ha ett reellt innehåll och som ges en konkret utformning. I ESF-sammanhang efterfrågas vid ansökan hur målgrupper, varav unga är en av de prioriterade, har deltagit i projektförberedelserna. Men trots skrivningar om delaktighet så brister det när det kommer till kritan. Delaktigheten blir, när det gäller utveckling av verksamheter och projekt, rudimentär om ens det. Avsaknaden av metoder och rutiner samt tidspress lägger hinder i vägen.

Men varför är då delaktighet viktigt? I grunden handlar det om att allas delaktighet är oundgänglig för att vårt demokratiska samhälle ska kunna bevaras och utvecklas. Delaktighet genererar social hållbarhet och därmed grundbulten för hållbar ekonomisk tillväxt. Men varför just delaktighet i utvecklandet av verksamheter som stärker ungas möjligheter på arbetsmarknaden? Under rubriken Bakgrund och problemanalys förs behovet av möten på tvärs av ålder, på tvärs av tillhörigheter, fram som avgörande för ungas möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. Det handlar dels om möjligheten att kunna kommunicera och förstå varandra samt att kunna upptäcka gemensamma nämnare. Vidare handlar det om att mötet ger möjlighet att etablera relationer. Mötet i sig innebär möjligheter till vidare kontakter, till nätverk.

Men det finns ytterligare ett motiv för delaktighet. Det är kopplat till ungas tilltro, eller brist på tilltro, till myndigheter – till systemet. I Ungdomsstyrelsens skrift Fokus 10 – en analys av ungas inflytande tar Anna Angelin, forskare vid Socialhögskolan (Lunds universitet), bland annat upp hur unga upplever kontakten med socialtjänsten och dess arbetsmarknadsinsatser. Anna Angelin beskriver, baserat på intervjuer, unga försörjningsstödstagares frustration över att anvisas den ena praktikplatsen efter den andra och sammanfattar: ”Vid konflikter […] med socialtjänsten har det upplevts som svårt att göra motstånd och få gehör för andra möjliga sysselsättningar man själv anser mer meningsfulla. När de intervjuade inte har fått gehör för sina önskemål utan måste delta i aktiviteter de uttryckt starkt missnöje med, upplever de sig ofta utsatta för en disciplinerande maktutövning från socialtjänstens sida.”(1) Genom det stigmatiserande beroendeförhållande man befinner sig i förstärks och fördjupas de unga försörjningstagarnas utanförskap. Anna Angelin beskriver det med följande ord: ”Att uppfattas som socialt eller moraliskt underlägsen innebar för många en känsla av utestängning där man inte ansågs vara en lika värdefull samhällsmedborgare. Att inte erkännas i sociala relationer är en form av exkludering som ofta får en starkt negativ inverkan på en människas självrelation.”(2)

Med KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM vill vi medverka till att unga inte uppfattas som socialt eller moraliskt underlägsna, utan som värdefulla samhällsmedborgare delaktiga i att forma ett social hållbart Skåne. Därmed kommer förstudien att kunna bidra till att visionen i Tankar om Skåne 2030 blir till verklighet: ”Det är människans behov som styr utvecklingen. Dialog och delaktighet är viktiga ingredienser och alla människors kompetenser tillvaratas.”(3)

Fotnoter

1. Anna Angelin: Delaktighet bland unga utanför, Fokus 10 – en analys av ungas inflytande. Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:10 s. 185

2. Ibid s. 186

3. Tankar om Skåne. Förslag till målbild för Skåne 2030 inom ramen för arbetet med ny regional utvecklingsstrategi för Skåne (RUS). Region Skåne 2013

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Syftet med KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM är att ta fram underlag till metoder för hur unga och vuxna tillsammans kan utveckla verksamheter som stärker ungas möjligheter på arbetsmarknaden. I detta ligger att de tänkta metoderna ska möjliggöra allas delaktighet i utvecklingsarbetet. För att så ska kunna ske är det nödvändigt att analyserna i förstudien har en särskild fokus på personer med funktionsnedsättning.

Verksamheter som är inriktade mot att stärka gruppers och individers möjligheter på arbetsmarknaden är oftast utvecklade utifrån ett tydligt målgruppsperspektiv, inte minst gäller detta för verksamheter som bedrivs i projektform. Det finns i de flesta fall en väldefinierad målgrupp som är tydligt avgränsad i förhållande till andra grupper. Avgränsningen tar utgångspunkt i prioriteringar, resurserna som finns att tillgå ska användas på de mest effektiva sätten. I grunden rör det sig om ekonomiska prioriteringar, men även andra hänsyn, såsom sociala, vävs in i bedömningen.

Det är förståeligt att man har ett tydligt målgruppsperspektiv, det bidrar säkerligen på ett positivt sätt till verksamhetens resultat. Men samtidigt innebär perspektivet en kategorisering och ett utestängande. För deltagaren innebär detta att man kommer att möta andra deltagare som är i samma situation som en själv, som kanske i mångt och mycket liknar en själv. Man erbjuds deltagande inte därför att man är arbetslös, utan därför att man är ”arbetslös och ung”, ”arbetslös och utrikesfödd”, ”arbetslös och över 55 år” eller därför att man är ”en arbetslös person med funktionsnedsättning”. Möjligheten att etablera utvecklande relationer på tvärs av kategorierna är begränsade.

Det är med all sannolikhet så att det är en utopi att skapa verksamheter som kan inkludera alla olika målgrupper och kombinationer av målgrupper. Men när det gäller en av målgrupperna – personer med funktionsnedsättning – är det inte nödvändigtvis så. Det bör vara fullt möjligt att utforma verksamheter på ett sådant sätt att de är tillgängliga för alla oaktat funktionsnedsättning. Därmed bör det även vara möjligt att metoderna som är i fokus för KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM kan innebära tillgänglighet för alla. På så sätt kan unga och vuxna, såväl med som utan funktionsnedsättning, vara delaktiga i att tillsammans utveckla verksamheter som stärker ungas möjligheter på arbetsmarknaden.

Tillgänglighet handlar i grunden om fyra delområden. Genom att utforma och följa upp verksamheten utifrån vart och ett av områdena samt sammanhängande, är det möjligt att uppnå en god tillgänglighet för alla. Det handlar både om att ha en grundläggande generell tillgänglighet och att kunna anpassa och förändra när nya behov är för handen. De fyra delområdena är:

• Fysisk tillgänglighet
• Tillgänglig verksamhet (den sociala interaktionen, förhållningssätt med mera)
• Kommunikativ tillgänglighet
• Informativ tillgänglighet

I KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM kommer vi att föra dialog med aktörerna som involveras i förstudien.(1) Dialogen kommer att föras på likartat sätt som kring jämställdhetsintegrering. Den kommer att ha form av SWOT-analyser där varje aktör, utifrån sin roll och verksamhet samt kopplade till ungas möjligheter till delaktighet, gör en bedömning och analys av effekterna ur ett tillgänglighetsperspektiv. Dialogerna och SWOT-analyserna ska ligga till grund för en samlad diskussion kring hur styrkor och möjligheter kan tas till vara samt hur svagheter och hot kan undanröjas. Dessa diskussioner ska genomföras inom ramen för Kompetensforum Skåne och andra arrangemang där förstudiens intressenter samlas.(2)

Inför dialogen med de olika aktörerna är det nödvändigt att tillförsäkra KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM ökad kompetens och kunskap vad gäller tillgänglighet. Därför kommer vi i ett tidigt skede av förstudien att etablera samverkan med föreningen Furuboda som har mångårig erfarenhet av verksamheter och utvecklingsarbete kring arbetsliv och unga med funktionsnedsättning. Vi kommer även att ta kontakt med Handisam i frågan.

Den ovan skisserade analysen av tillgänglighet kommer, tillsammans med jämställdhetsanalysen, att vara bärande och vägledande för övriga analyser inom KUNSKAPSLYFT TVÄRTOM. Detta för att tillförsäkra att de samlade slutsatserna och rekommendationerna från förstudien har ett välunderbyggt och tydligt tillgänglighetsperspektiv.

Men för att säkerställa att frågan om tillgänglighet genomsyrar förstudien i dess helhet är det nödvändigt att även de som är direkt involverade i förstudien – projektledare och styrgrupp – ser sig som aktörer i frågan om ungas delaktighet i att utveckla verksamheter som stärker ungas möjligheter på arbetsmarknaden. Av detta följer att även denna grupp ska genomföra en SWOT-analys utifrån vars och ens roll och verksamhet.

Fotnoter

1. Se: Intressenter som påverkas eller påverkar projektet

2. Ibid

Transnationellt samarbete

Ungas delaktighet är inte enbart en svensk angelägenhet, den är en prioriterad europeisk angelägenhet. Den förs av EU fram i olika sammanhang med koppling till utbildning och arbetsmarknad samt till ekonomisk tillväxt och social hållbarhet. Inom vårt europeiska närområde arbetar man med ungas delaktighet. Vad man gör styrs av lokala, regionala och nationella förutsättningar och behov. Därmed kan inte det som görs i andra länder direkt överföras till Sverige och Skåne. Men efter anpassning kan med all säkerhet kunskaper och erfarenheter från våra europeiska grannländer tas till vara även här. Av detta skäl är det viktigt att i förstudien få en bild av hur man utanför Sverige ser på och arbetar med ungas delaktighet i att utforma arbetsmarknadsinsatser riktade till unga.

Inom KOMPETENSLYFT TVÄRTOM kommer fokus att riktas mot hur man i Damark, Polen och Tyskland ser på och arbetar med ungas delaktighet i att utforma arbetsmarknadsinsatser riktade till unga. En ömsesidig dialog kommer att initieras kring: vilka metoder man tillämpar, vilka erfarenheter man tillägnat sig, hur man ser på den framtida utvecklingen inom området samt på möjligheterna till transnationell samverkan. Dialogen kommer att ske inom ramen för etablerade kontakter och arenor för samverkan som parterna i styrgruppen har med aktörer i Mecklenburg-Vorpommern (D), Schleswig-Holstein (D) och Västpommern (PL) samt på den danska sidan av Öresund (baserad på Interreg-samverkan med mera).

Kommun

  • Bjuv
  • Bromölla
  • Burlöv
  • Båstad
  • Eslöv
  • Helsingborg
  • Hässleholm
  • Höganäs
  • Hörby
  • Höör
  • Klippan
  • Kristianstad
  • Kävlinge
  • Landskrona
  • Lomma
  • Lund
  • Malmö
  • Osby
  • Perstorp
  • Simrishamn
  • Sjöbo
  • Skurup
  • Staffanstorp
  • Svalöv
  • Svedala
  • Tomelilla
  • Trelleborg
  • Vellinge
  • Ystad
  • Åstorp
  • Ängelholm
  • Örkelljunga
  • Östra Göinge