Logotyp på utskrifter

HERMES

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasGenomförande
ProjektägareRMS
KontaktpersonSvante Larsson
E-postsvante.larsson@rms.se
Telefonnummer0414-412403
Beviljat ESF-stöd20 028 315 kr
Total projektbudget40 056 630 kr
Projektperiod2010-01-18 till 2013-01-17
RegionSydsverige
In English

Sammanfattning

Hermes är ett rehabiliteringprojekt i samarbete med FK, AF, SÖ Skånes kommuner för sjukskrivna, arbetslösa och bidragsberoende. Dess mål är arbetsåtergång eller studier. Medicinska och psykosociala insatser aktiviteter för stimulans och ökad motivation skall underlätta utbildning och arbetspraktik.

Bakgrund

Mycket händer snabbt ibland. den 3/9 presenterade regeringen ett förslag till beslut som innebär att utförsäkrade från sjukpenning skall erbjudas en ersättning motsvarande 250-680 kronor / dag samt stödåtgärder för att komma tillbaks till arbete. Denna nya regel och de åtgärder som den aktuella målgruppen kan behöva bör kunna bli just den form av stöd som Hermesprojektet vill erbjuda. Under förprojekteringen har reglerna rörande sjukskrivning och sjukersättning förändrats då den s.k. Rehabkedjan införts. Dessa nya regler innebär att man har rätt att vara sjukskriven från sitt ordinarie arbete högst tre månader för att därefter kunna återgå i annat arbete hos den egna arbetsgivaren. Om detta inte är möjligt pga personens sjukdom och funktionsnedsättning, men den sjukskrivne bedöms ha en arbetsförmåga i annat normalt på arbetsmarknaden förekommande arbete, så betraktas den sjukskrivne som arbetsför och hänvisas istället till arbetsförmedlingen för att söka nytta arbete. Man kommer således inte att kunna vara sjukskriven med rätt till sjukpenning mer än högst 6 månader, om inte särskilda skäl föreligger. Det är just en av de målgrupper som lyfts fram i vårt projekt. Man kan således säga att de samlade åtgärder baserad på en bred medicicinsk och psykosocial kompetens är än mer aktuell efter detta senaste beslut.
Dessa nya regler kommer att avsevärt öka gruppen arbetssökande och tillsammans med de arbetslösa, pga lågkonjukturen, kommer de att avsevärt öka trycket på arbetsförmedlingen och socialtjänsten. De medicinska problemen kvarstår dock trots ändrad ersättningsform.

Det är fortfarande lättare att få förtidspension/sjukersättning än rehabilitering och den rehabilitering man erbjuds är ofta fragmentarisk och saknar socialt och yrkesmässigt sammanhang.. Intresset för medicinsk och yrkesinriktad rehabilitering har inte på flera decennier varit så stort som idag. Trots det så erbjuds färre än 15% någon form av rehabilitering. De flesta med förtidspension har aldrig deltagit i något rehabprogram alls, varken medicinskt eller yrkesinriktat.
Både regering och opposition kommer nu med nya förslag till ändrad lagstiftning och nya rutiner som skall underlätta samverkan myndigheter emellan och skapa incitament till arbetsåtergång och socialt oberoende.
Försäkringskassans ledning uttalar att Fk i fortsättningen skall vara ett försäkringsbolag och att man inte skall syssla med rehabilitering. Samtidigt söker sjukvården efter bra modeller för tidiga rehabinsatser för de stora sjukskrivningsgrupperna, personer med smärta eller stressrelaterade psykiska besvär. Behovet av samordnade rehabiliteringsinsatser är fortfarande mycket stort.
Förtydligande:
Överläggningarna med de berörda myndigheterna har förstärkt uppfattningen att en försöksverksamhet i linje med Hermesprojektet kan komma att fylla en viktig funktion för framtida samordning av lokala rehabiliteringsinsatser, både på grupp- och individnivå.
Den ursprungliga projektplanen har under förprojektet modifierats något.
Inskrivningstiden har satts till 6 månader utifrån Arbetsförmedlingens regler som innebär att en deltagare endast kan erhålla aktivitetsersättning under den tiden.
I överläggningarna har medverkat representanter i Sydöstra Skånes Samordningsförbund, samt kommunala representanter och representanter för Region Skåne, försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Det har tydligt framkommit att Samordningsförbundet ännu inte har funnit en form för sitt kommande samarbete och att det finns stora möjligheter att de metoder som skall utarbetas inom Hermesprojektet kommer att intressera Samordningsförbundet och vidareutvecklas i en stramare administrativ form.
De myndighetsrepresentanter som kommer att utgöra Hermesprojektets styrgrupp kommer i väsentlig grad vara samma personer som också är sina respektive myndigheters representanter i Samordningsförbundet. Detta innebär att dessa har möjlighet att vara med i utformningen av Hermesprojektets samarbetsrutiner, erfarenheter som de också tar med sig till sina uppdragsgivare och som bedöms kunna ha avgörande betydelse för Samordningsförbundets framtida arbetsformer.
De övergripande socialförsäkringsmässiga förändringarna som aviserats under hösten 2009 har varit omfattande. Regeringen avsätter 17 miljarder under tre år för att underlätta för tidigare långtidssjukskrivna att komma åter i arbete. Detta skall bl.a. ske genom att
Personer som utförsäkrats från sjukpenning skall kunna erbjudas medicinsk rehabilitering.
Nya aktiverings- och rehabiliteringsinsatser efterfrågas och den modell som föreslås i Hermes projektet passar helt in i denna satsning.
Särskilda satsningar efterfrågas för ungdomar 16-25 år vilka uppvisar en ökad arbetslöshet och en bestående hög andel med sjuk- och aktivitetsersättning.
Särskilda medel av avsatts av regeringen för att öka sysselsättningen bland personer med psykisk betingad funktionsnedsättning.
I alla rehabiliteringsprocesser efterfrågas en bred medicinsk stödfunktion.

Under förprojekteringen har tydligt framkommit ett ökat behov av myndighetsövergripande satsningar, där bred medicinsk kompetens efterfrågas.
Sydöstra Skåne har i flera följande folkhälsoenkäter under lång tid uppvisat en sämre hälsa jämfört med övriga Skåne, vilket också styrker behovet av insatser enligt Hermesprojektets modell.

Syfte

Genomförandeprojektet kommer att omfatta insatser för deltagarna med syfte att underlätta återgång i arbete. Totalt kommer ca 300 personer per år att kunna delta i projektet. De olika myndigheternas stöd till klienten är beroende av rätten till ersättning. Det innebär att handledning/stöd förändras när en individ går från t.ex. sjukpenning till arbetslöshetsersättning eller försörjninnstöd. Hermesprojektet skall istället erbjuda en kontaktperson/coach under hela projektperioden. Vilket ger kontinuitet, ökad effektivitet och minimerar överföringskostnader. Under förprojektet har vi träffat representanter för de berörda myndigheterna, näringsliv, fackliga organisationer, handikapporganisationer och i viss mån även andra ideella organisationer för att dra upp riktlinjerna för genomförandeprojektet. Särskilt med tanke på Samordningsförbundet SÖ SKåne och den beslutade rehabgarantin är det av största vikt att planeringen kan samordnas med det arbete som pågår.
Efter en noggrann inventering av behovet av arbetslivsinriktad och medicinsk rehabilitering skall genomförandeprojektet utformas enligt nedanstående syften:
1/
att erbjuda deltagarna, oavsett om det "kommer från" FK, af eller soc, en kvalificerad rehabiliterings- och socialmedicinsk bedömning och därefter erbjudas att deltaga i ett gruppinriktat femveckors aktivitets- och utbildningsprogram som är anpassat till deltagarna individuella förutsättningar och kombinerat med arbetslivsinriktade insatser i form av intresseinventering, fördjupad vägledning och omsorgsfullt anpassad arbetsprövning. Individuella coacher följer deltagaren under hela projekttiden.
2/
att utarbeta rutiner som kan utgöra modell för framtida god samverkan mellan sjukvården, FK, af och socialkontor för att underlätta handläggning av aktiva insatser för målgruppen i framtiden.
Det finns ofta en organisationsspecifik osäkerhet rörande andra organisationers arbetssätt och kompetens som gör att man kan ha svårt att samarbeta över myndighetsgränserna. Genom att arbeta tillsammans i projektet kan denna osäkerhet elimineras och ett förtroendefullt samarbete stärkas.
Det kan innebära att man kan arbeta parallellt inom de olika myndigheterna mot samma mål vilket förstärker effektiviteten och förkortar handläggningstiderna. Samarbetet mellan FK och af inom ramen för fördjupad samverkan är ju ett exempel på att samarbete kan leda till ökat ömsesidigt förtroende och det bör eftersträvas även när det gäller socialkontoren och sjukvården.
Det saknas idag en övergripande modell och rutiner för hur samarbete skall utformas men tidigare modeller (Rehabkedjan i Sollentuna) visar tydligt att rundgång mellan myndigheter och effektivare insatser minimeras genom organiserad samverkan. Genom det lokalt förankrade projektarbetet kommer resultaten att kunna implementeras i fortsatta rutiner då man i projektet just kommer att utarbeta en långsiktig plan för samarbete mellan de i ingående myndigheterna.
3/
att påverka attityder inom arbetslivet, offentlig sektor och och allmänheten. Genom planerad samverkan med pågående kompetensutvecklingsprojekt bland företagare och informationsinsatser till lokala och regionala arbetsgivare, kommer fokus att riktas även mot jämställdhets- och integrationsfrågor.
Ytterligare ett syfte är att utarbeta instruktioner för anpassning av t.ex. trädgårdsmiljöer, kulturmiljöer för ökad tillgänglighet.
4/
Ett ytterligare viktigt mål är att skapa intresse bland ungdomar att investera i sin egen framtid. Flertalet arbetslösa ungdomar har sämre skolunderbyggnad än genomsnittet och riskerar att hamna i ett "kronisk" bidragsberoende. Att våga planera för studier och att förmås att ta studielån är en utmaning för projektet. Motivationsarbetet till ungdomar skall präglas av goda exempel, fördjupad vägledning och möjligheter till stimulerande arbetsprövning. De utbildningsförberedande utbildningsavsnitten i projektet liksom de olika kulturaktiviteterna kommer även att vara ungdomsinriktade

Målsättning

Målsättningen för genomförandet vilket är gemensamt för alla deltagare oavsett vilken myndighet som aktualiserat dem till projektet och är att minst 70% av deltagarna efter avslutat genomförandeprojekt skall ha kommit närmare arbetsmarknaden och att 50% skall ha uppnått en arbetsförmåga på minst 25%, gått vidare till anställning i anpassat arbete eller yrkesinriktad utbildning eller på annat sätt ha förberetts så att de är bättre skickade att gå vidare mot arbetslivet. Målen kan läggas på olika nivåer beroende på hur långt från arbete deltagarna befinner sig. Alla skall uppleva en ökad livskvalitet.
Utvärderingen av genomförandeprojektet kan ske genom jämförelse med matchade kontrollgrupper med motsvarande antal personer , aktuella vid af, FK eller soc på annan ort än de som berörs av projektet med liknande grad av funktionsnedsättning.
Genom frågeformulär vid projektstart och utskrivning kartläggs problematiken och resultatet.
Man kan på individuell nivå och gruppnivå mäta resultaten utifrån andel till arbetsåtergång el motsvarande, motivation/attityder till arbete. Psykiskt/fysiskt välbefinnande, fysisk prestationsförmåga.
Beträffande målsättningen avseende myndighetssamverkan kan en attitydundersökning och probleminventering vid projektstarten jämföras med motsvarande parametrar vid projektavslutningen. Här kan jämföras rutiner före och efter, studeras väntetider, frekvens av samverkans- möten, klientöverföring mm. Resultaten skall även registreras i form av social delaktighet och arbetsförmåga hos deltagarna. Enkäter bland medvekande myndighetshandläggare skall följa projektet.
Förtydligande:
Utöver de individuella målen för deltagarna är också målet att de medverkande myndigheterna skall finna nya former för samverkan. Bättre tidsmässig och insatsmässig synkronisering. Minimera överföringskostnader. Utveckla en gemensam strategi för det klientinriktade förändringsarbetet utifrån individens behov och möjligheter och undvikande hinder i form av myndighetsspecifika regler som kan verka kontraproduktiva på det individuella planet. Dessutom finns en definierad målsättning att arbetsgivare skall stimuleras att anställa personer med olika formar av funktionshinder och påverkas till en förändrad inställnign till äldre arbetskraft.
I min bakgrundsbeskrivning i förprojektansökan har jag beskrivit min syn på myndighetssamverkan som en planering där man utgår från myndighetens specifika ansvarsområde och knutit de aktiva stödinsatserna till myndighetens utbetalning av ersättning.
Försäkringskassan har idag ett samordnande rehabiliteringsansvar för sjukskrivna, arbetsförmedlingen har motsvarande ansvar för arbetssökande och socialförvaltningarna har försörjningsansvar till personer som inte via arbete eller övriga socialförsäkringssystem klarar den egna försörjningen. Dessa ansvarsområden kommer under projekttiden att förändras, vilket kan avläsas av de nya riktlinjer som regeringen för fram. Det är av stor betydelse att man parallellt med förändrade regler också förändrar och effektiviserar det enskilda klientarbetet.
Så länge man har rätt till en viss form av ekonomisk ersättning, kan man ställa krav på individen och samtidigt erbjuda stöd i olika former. Myndighetsmodellen är i mångt och mycket en byråkratisk struktur där de individuella processerna ses i ett ”ovanifrånperspektiv”.
Insatserna utgår från myndigheternas ansvarsområden vilket ofta får till konsekvens att en rehabiliteringsprocess blir fragmenterad och resulterar i en ”rundgång” bland myndigheter och handläggare.

Hälso- och sjukvården, sett som en myndighet, har en något annorlunda inriktning. Inom vården finns alltid ett ansvar för individens hälsa frikopplat från ett försörjningsansvar men samtidigt föreligger den frågeställningen kopplat till läkarens ansvar för medicinska bedömningar som ligger till grund för sjukpenning eller sjukersättning.

Hermesprojektet bygger på ett ”underifrånperspektiv” som delvis står i motsatsförhållande till myndighetsperspektivet. Vi ser dagligen exempel på detta i media; Personer som trots lång tids dokumenterad funktionsnedsättning orsakad av sjukdom eller sjukdomsrelaterade problem, får sin ersättning indragen och hamnar utanför systemen. Friskförklarade hamnar i en omöjlig situation hos Arbetsförmedlingen, med eller utan ny ersättningsform, nya regler, nya handdläggare som inte har någon grundlagd kännedom om till klienten.

Det är oundvikligt att dessa situationer uppkommer då problemen skall lösas utifrån lagar och förordningar som styr socialförsäkringssystemen. Dock är det ingen garanti för att detta byråkratiska angreppssätt löser de problem som orsakat och vidmakthållit individens beroendesituation.

Ett värdeord som ofta hänvisas till i forskning om socialt arbete är ”empowerment” som innebär att det sociala behandlingsarbetet med en klient har som mål att man arbetar för attöka klientens egen förmåga till problemlösning. Det traditionella, byråkratiska förhållningssättet är det rakt motsatta. Det ökar klientens beroendeställning och försvårar egen målformulering, eget ansvar och egna aktiviteter. Klientens strategi blir snarare inriktad på att få behålla den aktuella ersättningsformen än att våga söka nya vägar till aktivitet och egen försörjning genom arbete. Även studier och vanliga sociala aktiviteter kan upplevas som ett hot mot fortsatt försörjning. Få långtidssjukskrivna genomför studier under pågående sjukskrivning.
De sociala aktiviteterna minimeras.

Hermesprojektet bygger på ett ”underifrånperspektiv” och ett professionellt synsätt i klientarbetet. Projektet utgår från klientens behov, önskemål och förutsättningar. Utifrån dessa kriterier anpassas de terapeutiska och sociala insatserna. Oavsett varifrån klienten erhåller sin ekonomiska försörjning så är klienten förankrad hos terapeuterna i projektet. Individuella handledare följer klienten under hela projekttiden och underlättar myndighetskontakter, kontakter med arbetslivet och samhället i stort. Medverkande myndigheters regelverk har under processens gång en underordnad betydelse, samtidigt som också Hermesprojektets insatser måste koordineras med myndigheternas regler. Hermesprojektets arbetssätt är dock hela tiden klientfokuserat med sikte på empowerment och ökat individuellt ansvarstagande.
Som jag ser det finns det idag en ökad allmän medvetenhet om behovet av individstärkande insatser. Försäkringskassans nya regler har ställt det mesta ”på ända” och man har från socialdepartementet utarbetat förslag till nya nödvändiga modeller med sikte på ökad flexibilitet och individuellt stöd. Det finns idag en stor medvetenhet om risken för klienter att hamna mellan stolarna, att bli fortsatt bidragsberoende, men på en lägre nivå eller hamna under socialbidragsnormen och hänvisas till en låg och oftast ytterligare passiviserande överlevnadsnivå. Flera myndigheter involveras:
Av Försäkringskassan friskförklarad klient hänvisas utan A-kasseersättning till arbetsförmedlingen där man bedömer att klienten inte klarar arbetslivets krav och därmed erbjuds minimalt professionellt stöd. Socialkontoret står för försörjningsstöd och de kvarstående medicinska problemen innebär fortsatt kontakt med sjukvården.
Enskilda verksamheter, privata coacher, sociala företag och andra ”juridiska personer” med kompetens, eller bara en önskan om att få arbeta med sociala processer och arbetsprövning har upphandlats av arbetsförmedlingen och fler upphandlingar annonseras.
De nystartade FINSAM projekten i form av Samordningsförbund söker sina modeller för att stärka de lokala och regionala samverkansformerna.
Ett påtagligt intryck av dessa strävanden är dock att man försöker ”uppfinna hjulet på nytt”, dvs effektivisera den byråkratiska processmodellen med tätare tjänstemannamöten och gemensamma åtgärder, istället för att utgå från ett helt nytt klientperspektiv som representeras av Hermesmodellen.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

De lokaler där projektet skall ha sin "bas" är RMS egna, handikappanpassade lokaler, vilka tidigare har inrymt en långvårdsavdelning och sedan KomVux. Personer med rörelsehinder kan utan problem delta i aktiviteter i dessa lokaler. Hörselslinga kommer att kunna utnyttjas liksom datamedia kan anpassas till både syn och hörselproblem. Tolkning skall erbjudas vid behov och personer som pga psykiska problem kan ha svårigheter att arbeta i grupp kan erbjudas individuell handledning/coachning.
Den ergonomiska kompetensen i rehabteamet vid RMS erbjuder också gott stöd vid anpassning av arbetssituationen. Vid arbetsprövning kommer deltagarnas eventuella funktionsnedsättning att bli föremål för förebyggande och anpassande insatser för att minimera funktionsnedsättningens konsekvenser.
Rehabteamet som skall medverka i projektet har en lång, samlad erfarenhet av funktionshinder och därmed sammanhängande aktivitetsbegränsningar. Stor kunskap finns rörande kompensatoriska insatser i form av hjälpmedel och psykologisk påverkan rörande attidyder till funktionshinder. I tidgare genomförda ESF finansierade projekt, t.ex. Arkimedesprojektet hade dessa erfarenheter avgörande betydelse. All arbetspraktik förbereds genom information och påverkan av arbetsplats och anställda.
RMS träningsträdgård Haven är delvis handikappanpassad för rörelsehinder och vidare anpassning skall ske utifrån individuella behov och den kunskap som finns. Erfarenheterna av detta skall även dokumenteras så att en handbok, "trädgård för alla" skall kunna sammanställas.

Jämställdhetsintegrering

I projektet kommer att medverka en referensgrupp , ett brukarråd, med erfarenhet av jämställdhetsproblematiken från arbetslivet, vården och samhället i stort. Referensgruppen skall vid projektstart och regelbundet under projekttiden granska verksamheten utifrån ett jämställdhetsperspektiv för att undvika felaktiga prioriteringar och rutiner. I projektet kommer även att ingå olika temaföreläsningar eller work.shops kring jämställdhetsintegrering där olika aspekter skall tas fram för att diskuteras. Här kommer deltagarnas egna erfarenheter att varvas med utifrån kommande föreläsare och inom ramen för projektet kommer även olika individuella exempel att dokumenteras och kommenteras för att erfarenheterna från dessa utbildningsinsatser skall kunna redovisas.
I projektet kommer en noggrann demografisk kartläggning att genomföras av deltagarnas, kön, ålder, utbildning, arbetslivserfarenhet, grad av funktionshinder, sjukskrivning, arbetslöshetsperioder, diagnoser och subjektivt upplevda aktivitetsbegränsningar. Dessa variabler kommer i information om och utvärdering av projektet att utgöra en väsentlig del. När det gäller sjukskrivna, som främst kommer att vara sjukskrivna pga långvarig smärta, kommer, NRS Nationella registret för smärtrehabilitering att användas, ett etablerat kartläggnings- och utvärdeingsinstrument- För arbetslösa utan funktionshinder kommer en modifierad form att användas.
Utvärderingen kommer även att innehålla ett antal djupintervjuer med delvis riktade frågor som kommer att belysa bl.a. jämställdhet och integreringsfrågor.
Inslagen med kulturaktiviteter och trädgård, odling är också aktiviteter som har en positiv jämställdhetsintegreringseffekt.

Förtydligande:
Man skulle kunna säga att ett rehabiliteringsprojekt i sig är ett projekt för ökad jämställdhetsintegrering.

Kvinnor svarar för ca 60 % och män för ca 40 % av antalet dagar då sjukpenning betalades ut från sjukförsäkringen. Kvinnors sjukskrivningsperioder var också längre i genomsnitt än mäns. Sjuktalet, som anger antal dagar då sjukpenning utbetalats per försäkrad person
och år, var nästan dubbelt så högt för kvinnor som för män. Män har lägre sjuktal än kvinnor i alla åldersgrupper. Redan i åldersgruppen 16-24 år är kvinnors sjuktal 80 % högre än mäns. Kvinnor beviljas även sjuk-/aktivitetsersättning – vilka tidigare benämndes förtidspension och sjukbidrag – i högre grad än män.

Sjukskrivningar p.g.a. psykisk ohälsa och långvarig smärta är vanligare bland kvinnor än män.Kvinnor är i förhållande till sin andel av befolkningen överrepresenterade bland patienter vid rehabiliteringskliniker, liksom även personer med annan etnisk bakgrund. Även i den senare gruppen är kvinnor överrepresenterade i förhållande till männen.

Vi räknar med att deltagarna i Hermesprojektet kommer att vara fördelade på samma sätt. Dvs att kvinnor och personer med utomnordisk bakgrund kommer att vara relativt sett överrepresenterade i projektet.
Projektdeltagarna kommer att skrivas in i grupper om ca tio personer. Grupperna kommer inte att vara homogena. De kommer istället, i den mån det är möjligt, att sättas samman så att det i varje grupp blir en god blandning av personer i olika åldrar, män och kvinnor, deltagare med olika etnisk och religiös bakgrund.
Både i ett lärandeperspektiv och ur ett socialt perspektiv ses alla deltagare som en resurs.
Skillnader i utbildningsnivå, kön, etnisk tillhörighet och ålder har mycket stor betydelse för hur man upplever och påverkas av en funktionsnedsättning och hur man upplever arbetslöshet och sociala svårigheter. Man har olika formella och informella resurser att tillgå. Ett bra socialt nätverk kan utgöra ett stort stöd vid problem och avsaknaden av stöd är något vi skall kunna arbeta med i projektet.
Vi vet att utomeuropeiska invandrare har större svårigheter att komma ut i arbete än infödda svenska. Det beror bl.a. på språksvårigheter och skilda yrkeserfarenheter, men har också sin grund i osäkerhet inför främmande kulturer.

Projektet kommer att vara inriktat på att analysera, informera om och bearbeta deltagarnas erfarenheter utifrån ett genusperspektiv.
Mäns och kvinnors olika strategier för att hantera sociala och psykologiska svårigheter kan utgöra problem i en terapeutisk eller pedagogisk situation. Samtidigt kan blandade grupper innebära att man stärker deltagarnas sociala nätverk och därmed även deltagarnas kapacitet.
Målet för projektets jämställdhets- och integreringsarbete är att bland projektdeltagarna öka medvetenheten om hur olikheter inom dessa områden påverkar individerna i det dagliga livet; Både inom familj, närområde och arbetsliv men också inom utbildningssystemen, vårdapparaten och inom socialförsäkringssystemen.
Vi kan lätt identifiera skillnader i bemötande kopplat till könstillhörighet och etnisk bakgrund.
Inom projektet kommer vi att arbeta för att medvetandegöra dessa skillnader för individer och organisationer och i utbildningsinsatser, aktivering och yrkesvägledning belysa hur man kan kringgå schablontänkande och välja yrke utifrån personligt intresse och inte utifrån könsroller.
Vi kommer även att ha ett jämställdhetsperspektiv när det gäller de arbetsplatser som kommer att erbjudas att ta emot deltagare för arbetspraktik. Vilket synsätt avseende dessa frågor representerar företaget? Hur är könsfördelningen på arbetsplatsen?
Vi har planerat att försöka stimulera deltagare att arbeta i en särskild ”antidiskrimineringsgrupp” som skall ägna delar av projektdeltagandet till att sammanställa de brister och svårigheter man stöter på och gärna arrangera ett seminarium eller liknande för att väcka debatt kring dessa frågor.
Personer med utländskt påbrå möter särskilda svårigheter i kontakt med arbetsgivare inom vissa branscher liksom inom olika arbetskollektiv. Kvinnor, särskilt kvinnor över 50 år, möter
Ofta en tveksamhet vid anställningsintervjuer och vi märker också hos sjukskrivna och arbetslösa kvinnor i den åldersgruppen att man tom integrerat detta synsätt hos sig själva.
–”Vem vill anställa en som är över 50? Jag kan lika gärna inrikta mig på att få pension”, är ett uttalande vi ofta möter. Detta synsätt kan vändas till något mer positivt: -”Du som är så erfaren, har träffat så många olika människor i ditt tidigare arbete och klarat av att ta huvudansvar för Din familj och dina närmaste, Du måste ju ha en livserfarenhet och en social kompetens som tillsammans med erfarenheterna från Ditt arbete som undersköterska gör Dig till en eftertraktad person för en arbetsgivare som söker en pålitlig och ansvartagande person etc..”
Vi har som mål att vidare erbjuda deltagande ungdomar en äldre mentor, som kan utgöra ett stöd i den arbetsinriktade rehabiliteringsprocessen. Äldre och erfarna handleder yngre. Infödda svenskar handleder invandrade svenskar och introducerar dem i det svenska arbetslivet.
Arbetsgivare som skall erbjuda arbetspraktik och senare anställa projektdeltagare skall informeras och påverkas för att ta till sig ett jämställdhetsintegrerande attityd, både när det gäller etniska aspekter, ålder- och könsaspekter. Detta gäller naturligtvis även personer med olika grader av funktionshinder.

Transnationellt samarbete

Inför Hermesprojektet har kontakter tagits med Bornholms kommun och JobCenter Bornholm. Diskussioner förs kring ett rehabsamarbete mellan Hermesprojektet/RMS och jobcenter Bornholm. Regelverken, de olika myndigheternas ansvarsområden och aktiva insatser vis t.ex. långtidssjukskrivning är mycket olika i de båda länderna. Det finns mycket att lära av varann och inte minst tror vi att Projektets medverkande myndigheter kan ha stor nytta av att ta del av de goda rutiner som kan överföras till vår vardag.
Det finns på Bornholm inga aktuella ESF projekt, men det finns delar av ett tidigare projekt Virksomhet Bornholm, som delvis arbetade med samma målgrupper.
En önskan finns att finna ett samarbetsprojekt under projekttiden. I början kommer dock samarbetet att vara av mer informell, informerade karaktär med studiebesök mm

Medfinansiärer

  • familj och omsorg
  • Försäkringskassan, Ystad
  • Koncernadministrationen
  • socialkontor
  • Team stöd & lärande

Kommun

  • Simrishamn
  • Sjöbo
  • Tomelilla
  • Ystad