Logotyp på utskrifter

Lärplattformar för tekniklärare

ProgramområdeProgramområde 1 Kompetensförsörjning
ProjektfasGenomförande
ProjektägareVetenskapens Hus
KontaktpersonLena Gumaelius
E-postlena@vetenskapenshus.se
Telefonnummer08-55378455
Beviljat ESF-stöd15 031 808 kr
Total projektbudget15 031 808 kr
Projektperiod2011-01-20 till 2014-06-30
RegionStockholm
In English

Sammanfattning

Arbetssituationen för lärare som undervisar i teknik på grundskolan präglas av såväl stress som otillräcklighet. Orsaker är att få är utbildade i ämnet och att ämnet i sig föändras snabbt. Projektet tar här ett helhetsgrepp i ett tjugotal skolor genom att involvera tekniklärare, kollegor, skolledningar, kommunala beslutsfattare, personer från partnerföretag samt från gymnasieskolor och högskolor i regionen. Bred strategisk samverkan byggs in redan från start för att förankra, engagera och säkra fortsättning efter projektperioden.

Bakgrund

Grundskolans teknikämne ska ge en förståelse för det samhälle vi lever i, väcka intresset för teknik och utgöra en grund för fortsatta studier i teknik och naturvetenskap. Mot den bakgrunden kan man konstatera att ämnet är eftersatt. Det har en svag ställning inom lärarutbildningen och det finns få lärare som har någon utbildning i ämnet över huvud taget. I skolans organisation är teknikämnet ofta dolt bland de naturorienterande ämnena och lågt prioriterat av skolledare och skolpolitiker. Även bland eleverna har ämnet svag ställning. Enligt Teknikdelegationens undersökning uppfattar bara 40 % av eleverna i årskurs nio teknikämnet som viktigt. För matematik är andelen 90 %. Dessa tendenser bekräftas i de undersökningar som har gjorts av CETIS (Centrum för teknik i skolan).
Under förstudien undersöktes vilka fortbildningsinsatser som de deltagande lärarna och skolledarna ansåg att det finns behov av för att stärka ämnet – höja dess status och förbättra kvaliteten på undervisningen. Informationen samlades framför allt in under diskussioner i grupp under de fyra heldagsworkshops som utgjorde förstudiens viktigaste utåtriktade aktivitet, men även i form av e-postdiskussioner mellan projektledning och deltagare och två webbenkäter. De lärare och skolledare som deltog i förstudien är eniga om att behovet av fortbildning är stort. Endast ett fåtal av lärarna har någon längre teknisk utbildning. Många har gått kortare kurser i teknik och teknikdidaktik (enstaka dagar eller veckor), men alls inte tillräckligt för att kunna genomföra en undervisning av god kvalitet. Ämnets låga status och lärarnas medvetenhet om sina bristfälliga kunskaper har också lett till en otillfredsställande och stressande arbetssituation.
Teknikämnet kommer att förändras i och med den nya kursplan som riksdagen beslutat om. Ämnets centrala innehåll är tydligare i den nya kursplanen och dess tvärvetenskapliga karaktär mer framträdande. Detta leder till högre krav på kunskaper i teknik för tekniklärarna, men också till förbättrade kunskaper inom samhälls- och naturvetenskaper.

Deltagarna i förstudien har stort behov av fortbildning inom en mängd områden. De högst prioriterade handlar om teknikens roll i samhället, nu och i historisk tid, och om lämpliga arbetssätt för att ge teknikämnet en mer framskjuten plats i skolan – genom exempelvis ämnesövergripande arbete och laborationer med tydlig koppling till teknik och teknikanvändning utanför skolan. Det finns ett önskemål om att kurserna skall vara på högskolenivå. Fler tekniklärare med relevant högskoleutbildning höjer ämnets status och högskolepoäng är ett tydligt sätt att markera utbildningens omfattning. Deltagarna framhåller också att inte bara tekniklärare, utan de flesta som arbetar som lärare eller skolledare, måste fortbildas på något sätt. För att teknikämnet skall få sin rättmätiga plats krävs att fler förstår dess syfte och har en grundläggande kännedom om dess innehåll.
De deltagande lärarna slog fast att fortbildningsinsatserna måste ske inom deras arbetsplatsförlagda tid. De uttryckte ett massivt motstånd mot fortbildning på förtroendetid och fritid. De deltagande skolledarna uttryckte förståelse för dessa önskemål, men poängterade samtidigt de ekonomiska problemen med detta.
Ur förstudiearbetet utkristalliserades ett fortbildningsprogram i flera steg, som innehåller såväl attitydförändrande åtgärder som studier i teknik och teknikdidaktik. De skolor som anmäler sig till projektet åtar sig att deltaga i ett längre program, som leder fram till att skolan blir en certifierad teknikskola. Detta skall ses som ett intyg på att skolan tar teknikämnet på allvar och har förutsättningar för att bedriva en kvalitativ teknikundervisning. Ett teknikskolecertifikat kan användas av skolan i sin marknadsföring. Det första steget i fortbildningsprogrammet är ett heldagsseminarium riktat till skolledare och alla lärare som undervisar i årskurserna 6 – 9. Under detta skall alla deltagare lära sig vilket syfte teknikämnet har och hur det kan samverka med övriga ämnen och verksamheter i skolan. På seminariet skall också representanter från akademien och näringslivet delta, för att informera om tekniska yrken, arbetsuppgifter och utbildningar och vilken roll skolans teknikämne spelar för rekryteringen till dessa. Nästa steg är en seminarieserie för lärare i teknik och de ämnen som teknikämnet kan och vill samarbeta med (primärt samhällsorienterande och naturorienterande ämnen, men även exempelvis slöjd, bild och hem- och konsumentkunskap). Syftet med detta är att få till stånd samarbeten över ämnesgränserna, som skall stärka de tvärvetenskapliga inslagen i teknikundervisningen. I samband med detta inventeras också de enskilda skolornas fortbildningsbehov inom teknik och teknikdidaktik. Därefter följer fortbildningskurser för lärare inom de områden där behov finns: teknikdidaktik, modern teknik, teknikhistoria, teknik och genus och så vidare. Dessa kurser ges av KTH och Stockholms universitet. För den enskilda skolan pågår arbetet i ungefär två år, under vilken kontakter med science centers, gymnasieskolor och lokala företag också etableras.

För att en skola skall bli certifierad som teknikskola krävs
- att tekniklärarna har adekvat utbildning,
- att merparten av de undervisande lärarna har en teknisk översiktsutbildning,
- att skolan har etablerade kontakter med minst ett science center, ett lokalt företag med teknisk verksamhet och en gymnasieskola med någon form av teknisk utbildning,
- att skolan har en lokal arbetsplan som stämmer väl överens med gällande kursplan, och
- att skolan har en plan för hur tekniklärarnas kunskaper skall hållas aktuella och i fas med den tekniska utvecklingen.

Genom detta projekt förankras teknikämnet på olika nivåer i skolans organisation vilket höjer dess status. Det leder också till en höjd undervisningskvalitet och ger skolorna möjlighet att lyfta fram detta i sin marknadsföring – en tydlig markering av att ämnet är viktigt.
Förutom verksamheten som är riktad mot skolledare och lärare ryms inom projektet fortbildning för verksamma inom KomTek, på science centers, tekniska museer och liknande. Viss fortbildning krävs också för näringslivsrepresentanter och gymnasieskolor som skall samarbeta med grundskolorna. Vidare skall SYO-konsulenter i regionen få större kännedom om vilka tekniska utbildningar som finns och vad de innebär.
Projektet kommer att leda till en stärkt teknikundervisning, som leds av lärare som behärskar sitt ämne på skolor där förståelsen för teknikens betydelse är spridd i hela personalen. Skolorna har kontakt med teknikundervisningsresurser utanför skolan som bidrar till en varierad teknikundervisning av hög kvalitet med stark verklighetskoppling. På så sätt ökar den tekniska bildningen och det tekniska intresset bland elever i Sveriges grundskolor och rekryteringsgrunden för tekniska utbildningar stärks.

Det är av största vikt att projektet också har en förankring mot gymnasieskolan och högskola-universitet. Gymnasielärare i berörda kommuner som har behov av att anknyta till grundskolans teknikutbildning återfinns bland annat inom ämnena historia, samhällskunskap, fysik, kemi med flera – inom i stort sett alla discipliner. En referensgrupp med engagerade gymnasielärare kommer därför att tillskapas under mobiliseringsfasen. Dessa personer kommer att deltaga i de ovan nämnda seminarierna och bidra med erfarenheter och önskemål. Representanter för KTH:s och Stockholms universitets ledningar kommer också att bidra i sammanhanget. Detta engagemang har säkrats under förprojekteringen (Eva Malmström-Johnsson, prorektor vid KTH och Stefan Nordlund, dekan vid naturvetenskapliga fakulteten, Stockholms universitet). Vår strävan är även att på motsvarande sätt knyta skolpolitiker och deras tjänstemän till projektet genom deltagande i seminarier. På detta sätt vill vi bygga förutsättningar för framtida framgång redan i projektets inledningsskede.

Syfte

Projektets syfte kan sammanfattas i följande punkter:

- Med arbetssituationen för tekniklärare i ett tjugotal högstadieskolor i Stockholmsregionen i centrum bygga förutsättningar för en bred regional förnyelse av teknikundervisningens i hela ungdomsskolan efter projektperioden.

- För att bygga dessa förutsättningar ska de beslutsstrukturer som har mandat att förändra involveras redan från start, dvs styrgruppen för projektet, politiker i partnerkommunerna, näringslivsrepresentanter, Länsstyrelsen och Skolverket. Vidare behöver man åstadkomma en attitydförändring för ämnet teknik i skolan varför inte enbart lärare i teknikämnet är med i detta projekt, utan också skolledare och lärare som undervisar i andra ämnen.

- Även om projektet åren 2011 – 2013 fokuserar på högstadieskolor är anslaget bredare med tydlig koppling till såväl gymnasieskolan som högskolan. Projektets långsiktiga ambition är att bidra till att i Stockholmsregionen skapa en tekniklärarutbildning vid den europeiska fronten, med förmåga att kraftfullt öka mobiliseringen av unga till tekniska och naturvetenskapliga utbildningar och yrken. På detta sätt vill vi sträva efter pionjärskap i realiserandet av de förslag som Teknikdelegationen framlade i april 2010. Projektet skall drivas i ett nätverk med utvalda europeiska regioner där förebilder och samarbetspartners finns. Detta syfte skall ses i belysning av följande bakgrundsbeskrivning som vi gav i vår ansökan om förprojekteringsmedel.

Sverige och i synnerhet Stockholmsregionen behöver utbildad arbetskraft inom den tekniska sektorn då behovet av ingenjörer främst inom tjänster väntas bli stort i regionen under kommande år. Samtidigt väljer en minskande andel av regionens högskolenybörjare ingenjörsutbildning. Mönstret har varit detsamma under femton år och är tydligt inom alla regionens kommuner (från runt 20 procent 1997 till under 15 procent 2007). Problemet är uppmärksammat i arbetet med regionplanen RUFS 2010 (lyfts fram i slutdokumentet).

De lärare inom grundskolan som undervisar i teknik i regionen är den centrala resursen för att hantera denna utmaning. De måste kunna se teknikens betydelse i samhället, inspirera brett och också kunna använda teknik i undervisningen. För dessa lärare gäller särskilda utmaningar då teknik är ett ämne i ständig förvandling med ett högt utvecklingstempo. Det är mycket få lärare som undervisar i ämnet teknik som utbildats i ämnet, varför få lärare har kompetens att se hur teknikämnet bör undervisas för att inspirera till ett ökat intresse för teknik och teknikyrken. De senaste fem åren har endast cirka 30 lärare utbildats med särskild inriktning mot teknik vid Stockholms högskolor. Arbetssituationen är därför att många lärare som ålagts att undervisa i teknik har en arbetssituation som präglas av såväl stress som otillräcklighet. Problematiken finns för lärare i alla åldrar. Den 29 april 2010 lämnade Teknikdelegationen sitt slutbetänkande. I avsnittet om teknikämnet i skolan konstaterar delegationen bland annat följande: ”Teknikämnet, likaväl som exempelvis historieämnet, ska ge oss en förståelse för det samhälle vi lever i, hur vi har kommit hit och vart vi kan vara på väg. Mot den bakgrunden konstaterar vi med oro att teknikämnet är kraftigt eftersatt. Medan sjunkande kunskapsresultat i matematik och naturvetenskap är väl dokumenterade, är kunskapsnivån i teknik till stor del ett outforskat territorium... Inga nationella utvärderingar har gjorts...
Ämnet har en mycket svag ställning inom lärarutbildningen och det finns få lärare som har ämnesutbildning i teknik. I skolans organisation är ämnet ofta dolt bland de naturvetenskapliga och lågt prioriterat av skolledare och skolpolitiker.” Våra kartläggningar och samtal under förprojekteringen styrker den problembild delegationen ger. Delegationens förslag på strategier för att lösa problemen sätter i likhet med vårt projekt tekniklärarna i centrum. Bland annat konstateras i en enkät till grundskolelärare att drygt 65 procent att de inte har någon utbildning alls i teknikämnet. Av resterande 35 procent anger merparten att de bara har ett par dagars utbildning. Drygt 80 procent vill ha kompetensutveckling i teknik – men färre än 10 procent uppger att den egna skolan anmält lärare till lärarlyftets teknikkurser. Totalt har teknikutbildningar inom lärarlyftet svarat för 8,4 procent av de erbjudna platserna, men bara 3,4 procent av de sökande har sökt de platserna. Det innebär enligt Teknikdelegationens data att bara var fjärde erbjuden plats har haft en sökande. I en enkät till Sveriges kommuner, uppger 61 procent av svarande kommuner att uppgifter om hur ämneskompetensen i teknik ser ut bland lärarna i kommunens grundskolor saknas. Bara 10 procent anger att ämneskompetensen har preciserats. Detta bekräftar bilden av ett ämne med svag förankring och låg status. Elevernas uppfattning bekräftar bilden ytterligare. Teknikdelegationen konstaterar att bland svenska niondeklassare rankas teknikämnet som ett av de minst viktiga. Eleverna menar också att lärarkompetensen är mycket viktig för ämnets status. På frågan om vad som kunde göra teknikämnet intressantare hamnar lärarnas förmåga att skapa intresse i topp. Den förmågan är helt beroende av att lärarna har kompetens i det ämne de undervisar i. För teknikämnet blir det särskilt viktigt eftersom den snabba teknikutvecklingen gör att lärarnas utbildning i ämnet snabbt blir föråldrad. För uthållig framgång som tekniklärare måste därför den grundläggande ämneskompetensen kontinuerligt byggas på med fortbildning.




OMVÄRLDSANALYS
Det finns i dag ingen heltäckande sammanställning över utbildnings- och fortbildningsinsatser för tekniklärare i Stockholmsregionen. Flera kortare projekt har genomförts, varav de flesta har varit riktade mot lärare i lägre åldrar. En del har varit högskolekurser, andra har varit i form av workshops och andra kortare utbildningsinsatser. Många av dessa har haft få deltagare och flera planerade verksamheter har ställts in på grund av deltagarbrist.
Lärarhögskolan i Stockholm (nu en del av Stockholms universitet) ordnade 2001 och 2002 en teknikkurs för lärare i grundskolans högre åldrar. Kursen omfattade 40 p (motsvarande 60 hp i dag) uppdelat på fyra delkurser. Totalt deltog ungefär 30 personer. Kring år 2000 pågick ett större fortbildningsprojekt, kallat Tekniken lyfter, riktat mot lärare i grundskolans lägre åldrar. Detta hade formen av en högskolekurs om 5 p och hade närmare 1000 deltagare. Stockholms universitet har haft planer på teknikfortbildningskurser inom Lärarlyftet, men dessa har blivit inställda på grund av deltagarbrist.
CETIS, Centrum för teknik i skolan, baserat på Linköpings universitet, har anordnat flera kortare kurser och workshops. Det stora flertalet av dessa har varit riktade mot lärare för lägre åldrar.

En stor andel av de behöriga tekniklärare för gymnasiet och grundskolans högre som har utbildats på senare år är de arbetslösa civilingenjörer som har utbildats till lärare genom olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder under 2000-talets första år. Totalt är dessa något eller några hundratal, någon tillförlitlig sammanställning om det totala antalet tycks inte finnas. Det är också osäkert hur många av dessa som har stannat kvar i skolan och hur många som har återvänt till ingenjörsyrken eller sökt sig till andra branscher.
Bland de kurser som Sveriges universitet och högskolor erbjuder inom Lärarlyftet inför vårterminen 2011 finns bara tre kurser som riktar sig direkt till tekniklärare för grundskolans högre åldrar. Dessutom finns en handfull som riktar sig till lärare för lägre åldrar och några översiktskurser om teknik som riktar sig till bredare lärargrupper.

Jämfört med många andra skolämnen har såväl nyutbildningen av lärare som fortbildningen av aktiva lärare i teknik varit väldigt liten. Trots bristen på behöriga lärare har intresset varit skralt från såväl utbildningsanordnare som presumtiva deltagare.

Målsättning

Efter genomfört projekt kommer Stockholm som första region i Sverige att ha byggt upp en fungerande plattform för kompetensutveckling för tekniklärare i skolan. Organisationen kommer att fortleva efter projektets slut och fortsätta att arbeta.

En väl fungerande plattform innebär att
1.) regionens högskolor kan erbjuda fortbildningskurser som motsvarar dagens behov hos tekniklärare. . Den kursportfölj som togs fram vid förstudien innehåller såväl didaktiska kurser som ämneskurser inom informationsteknik, teknikhistoria, kemi- och bioteknik, produktutveckling med mera. I genomförandeprojektet kommer dessa kurser att nyutvecklas och ges vid Kungliga Tekniska högskolan eller Stockholms universitet och ge högskolepoäng.
2.) ett fungerande teknikcentrum finns tillgängligt för lärare i regionen. Till detta centrum är lärare välkomna för att gå kurser, delta i seminarier men också ges möjlighet att tillsammans med andra lärare utveckla egna kurser/kursmoment. Ett laboratorium med modern utrustning byggs under projektet upp av lärosätena och näringslivet. Detta laboratorium kommer att hyras av projektet för dess verksamhet (lokaler, utrustning och tekniker). I detta centrum kommer det också att finnas möjlighet för skolor att låna laboratorieutrustning som behövs för insatserna i skolorna.
3.) det finns ett väl utvecklat samarbete mellan näringsliv och skola i regionen. Närliggande företag kommer att ställa upp som mottagare av ”praolärare”, som föreläsare på seminarierna, som diskussionspart vid kursutveckling samt som rådgivare vid uppbyggnad av teknikcentret.
4.) det finns ett välutvecklat samarbete mellan Science centers och skolorna i regionen. Personal från science centers får möjlighet att delta i teknikutbildning inom projektet. Dessutom kommer science centers att användas som inspirationskällor och pedagogiska resurser i utbildningen av deltagande lärare.


I projektet kommer 20 skolor i partnerkommunerna att väljas ut som ”teknikskolor”. I dessa ska tekniklärarna och även annan personal som har möjlighet att påverka synen på teknikämnet i skolan kompetensutvecklas. Dessa skolor ska fungera som förebilder för andra och förhoppningsvis också inspirera andra att delta i de olika delarna av det program som varje teknikskola genomgår.
Att vara teknikskola innebär att:
1.) Skolans personal som undervisar eller leder ungdomar i årskurs 6-9 har deltagit vid ett heldagsseminarium som handlar om teknik i skolan och samhället. Föreläsare och diskussionsledare kommer från KTH, Stockholms universitet, lokala företag och Vetenskapens hus. Denna dag äger rum på ett konferenscentrum eller en kursgård i Stockholmsområdet.
2.) Skolans tekniklärare och de som samarbetar med dessa har deltagit vid tre halvdagsseminarier om kursplan och arbetssätt. Detta utmynnar i en lokal arbetsplan för teknikämnet och fortbildningsplaner för lärarna.
3.) Skolans tekniklärare har fortbildas. 20 procent av undervisande tekniklärare på skolan (dock minst en) har 30 högskolepoäng i teknikdidaktik, alla undervisande tekniklärare minst 15.
4.) Skolan samverkar med ett närliggande företag och ett närliggande Science center. Till exempel kan lärare få möjlighet att uppleva modern industriproduktion genom att praktisera en kortare tid på något företag. Närliggande Science center och skolans personal samverkar under en dag för att tillsammans ta fram ett bra temaprogram som kan användas av teknikläraren på Science centret.


Efter avslutat projekt har Stockholmsregionen kompetensutvecklat 1200 personer om teknik och teknikämnet i skolan. Detta görs främst genom att personalen vid de 20 ”teknikskolorna” fortbildas, men också genom att personal vid Science centers, Komteklärare, NTA- samordnare och annan personal vid universitet och högskola utbildas för att ge regionens fortbildare en gemensam syn på teknik.
Efter projektets slut ska 25 procent av eleverna och 50 procent av skolpersonalen inom partnerkommunerna känna till begreppet teknikskola. Detta innebär att projektet kommer att marknadsföras i dagspress, lokaltidningar samt på mässor och seminarier. Projektet kommer att medverka med seminarier och monter på Skolforum både under 2011 och 2012.

Under de två år som projektet genomförs kommer två till fyra studier göras kring effekten av projektet dels under projekttiden och dels kring förväntade resultat efter projektets slut. Projektet kommer att studera hur fortbildningsinsatserna påverkar tekniklärarens förmåga att inspirera, hur fortbildningen av hela skolans personal påverkar attityden till ämnet teknik samt hur projektet påverkar jämställdhetsintegreringen när det gäller teknikämnet. Resultaten från dessa studier presenteras vid minst två nationella eller internationella seminarier samt vid projektets slutseminarium.

100 studie- och yrkesvägledare och studievägledare i partnerkommunerna har deltagit i en utbildningsdag om tekniska och naturvetenskapliga utbildningar och karriärvägar. Utbildningen hålls på ett Science center med föreläsare från högskola och näringsliv. Även jämställdhetsperspektivet tas upp vid detta seminarium.
Stockholmsregionen har efter avslutat projekt ett väl utvecklat samarbete med minst två andra europeiska regioner med vilka man utbyter idéer och kunskaper om utbildning och fortbildning för lärare som undervisar i teknik i skolan.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Tillgänglighetsperspektivet skall ha en framskjuten plats i hela projektet. Det skall poängteras såväl i projektgenomförandet som i kursinnehållet. Detta är en fråga om allas lika möjligheter, en grundsten i det svenska utbildningsväsendets rättvisesyn.

KTH har ett väl etablerat program för stöd till studenter med funktionsnedsättning med bland annat en heltidsanställd samordnare. De stödåtgärder som kan bli aktuella är bland annat anteckningshjälp, lektörshjälp, teckenspråkstolkning, och förlängd tentamenstid. Beslut om särskilt utbildningsstöd fattas i samråd med studenten, kursansvarig och samordnaren.

Samtliga kurser inom fortbildningsprojektet genomförs i lokaler som tillgängliga för rullstolsburna. Vetenskapens hus och merparten av lokalerna på övriga KTH är anpassade för detta. Övriga lokaler hyrs med detta som krav. Många av KTH:s större föreläsningssalar är utrustade med hörselslinga. I de fall andra lokaler används kan studenter med hörselnedsättning få låna portabla hörselslingor genom samordnaren för studenter med funktionsnedsättning.

Teknikens förhållande till funktionsnedsättningar väcker många frågor inom teknikutbildningen. Å ena sidan har tekniken underlättat för stora grupper av personer med funktionsnedsättning genom olika slags tekniska hjälpmedel. Å andra sidan har den tekniska och samhälleliga utvecklingen gjort vissa funktionsnedsättningar mer handikappande – exempelvis blir dyslexi problematisk på ett helt annat sätt i vår textbaserade tid än i 1600-talets bondesamhälle. Dessutom lever många fördomar om personer med funktionsnedsättningar kvar; fördomar som kan verka hämmande för den enskildes personliga och professionella utveckling. Dessa perspektiv, som i många fall ytterst handlar om rättvisa, kommer att betonas i utbildningen. Det är viktigt att inom teknikundervisningen uppmärksamma hur man med teknikens hjälp verka för allas lika möjligheter, liksom hur tekniken kan verka hämmande för vissa grupper.

Ett inkluderande perspektiv angående personer med funktionsnedsättningar är viktigt även för dem som undervisar i fortbildningsprojektet. Därför kommer tillgänglighet att vara en av programpunkterna på projektets inledningsseminarium för de lärare från KTH och Stockholms universitet, näringslivsrepresentanter, personal vid Vetenskapens hus och andra som är direkt involverade i verksamheten.

Samordnare för studenter med funktionsnedsättning vid KTH: Monica Barsch, funka@kth.se, 08 790 70 98.

Jämställdhetsintegrering

Vi hänvisar till utförlig text under rubriken Jämställdhetsintegrering under Bakgrundsavsnittet samt till texten om utvärdering för projektet.

Transnationellt samarbete

Problemet med minskande intresse för teknik och naturvetenskap bland ungdomar är inte unikt för Sverige. Av Teknikdelegationens internationella jämförelse framgår att ett likartat mönster finns i stora delar av Europa. Vidare framgår att man på flera håll har genomfört framgångsrika projekt för att stärka teknikundervisningen i ungdomsskolan. Samarbete med dem kan vara mycket fruktbart.

Under förprojekteringen företog en grupp ur projektledningen en resa till München för att etablera kontakt med det tekniska universitetet (TUM – Technische Universität München) och lärarutbildningen i teknik vid Deutsches Museum. TUM har sedan 1995 aktivt sökt bidra till ett ökat teknikintresse bland unga och en högre kvalitet på teknikutbildningen inom ungdomsskolan i Bayern. Man har gjort detta genom att bygga upp ett nätverk mellan skola och universitet där professorer från TUM fungerar som mentorer åt skolledningarna och rådgivare i frågor om matematik, teknik och naturvetenskap. Man har också ett särskilt engagemang i fyrtio referensskolor som skall fungera som goda exempel. Projektet har nu en väl etablerad kontakt med TUM genom dess mångårige rektor Wolfgang Herrmann och Manfred Prenzel, dekan för TUM School of Education.

Avsikten är att inom projektet samarbeta med två regioner i Europa som också har identifierat samma problematik som i Stockholmsregionen och som försökt lösa denna problematik på ett bra sätt. En av regionerna kommer att vara München i Tyskland där ett samarbete etablerades redan under förprojekteringen. För att hitta bästa möjliga andra land kommer en delegation att resa till England, Skottland, Finland och Nederländerna i mobiliseringsfasen. Alla dessa länder har i flera sammanhang nämnts som bra föregångsländer när det gäller att stärka skolornas och lärarnas kunskaper i teknik

För de deltagande lärarnas del kommer samarbetet under genomförandefasen att handla om att få möjlighet att inspireras, fortbildas och utbyta erfarenheter med lärare, lärarutbildare och andra utbildningsaktörer i samarbetsregionerna. Bland annat planeras en utbildning i teknikhistoria vid Deutsches Museum. Skolledare och lärarutbildare kan dra nytta av de erfarenheter i form av samarbete mellan universitet, företag och skolor för att öka teknikintresset och kvaliteten i den tekniska utbildningen som gjorts i samverkansregionerna.

Samarbetspartners

  • AstraZeneca Södertälje
  • Atlas Copco HR
  • SCANIA CV AKTIEBOLAG
  • Tekniska museet

Deltagande aktörer

  • Barn och ungdomsförvaltningen
  • Barn och ungdomsförvaltningen
  • Danderyds Kommun med flera förvaltningar.
  • Naturvetenskapliga Fakulteten
  • Universitetsförvaltningen
  • Utbildningsförvaltningen
  • Vetenskapens Hus

Kommun

  • Botkyrka
  • Danderyd
  • Stockholm
  • Sundbyberg
  • Södertälje
  • Vallentuna