Logotyp på utskrifter

TExAS - tillträde till Examina för individer med Aspergers Syndrom

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasGenomförande
ProjektägareUrkraft Service AB
KontaktpersonTherese Lundgren
E-posttherese@urkraft.se
Telefonnummer0910 -579 38
Beviljat ESF-stöd3 168 039 kr
Total projektbudget6 822 759 kr
Projektperiod2012-01-01 till 2014-12-31
RegionÖvre Norrland
In English

Sammanfattning

Personer med diagnosen Aspergers Syndrom kan vara en värdefull resurs på arbetsmarknaden om de får det stöd de behöver till att fullgöra eftergymnasiala studier. Men i realiteten är eftergymnasiala studier svåra att fullgöra med det befintliga stöd som finns idag. Istället riskerar dessa personer stigmatiserande sysselsättning med hög risk för ohälsa. Kommunerna har ett ansvar under LSS att ge stöd till eftergymnasiala studier, men former saknas. TExAS ska utforma ett stöd som ger tillträde till eftergymnasiala studier för personer med diagnosen AS. I samverkan ska vi bygga upp en kunskapsbas för pedagogiska frågor och studiestöd till personer med diagnosen AS. Partnerskapet består av kommun, landsting, ideell sektor och universitet.

Bakgrund

Personer med diagnosen Aspergers syndrom (AS) har ofta personlighetsdrag som gör dem till ypperliga arbetstagare: koncentrerade och fokuserade, strukturerade, raka och ärliga, flitiga och pålitliga, gott minne etc. De engagerar sig ofta djupt i sina intressen, och blir därför extremt kunniga inom sitt ämne. Detta är ett antal karaktäriserande personlighetsdrag, men givetvis finns stora individuella skillnader.

En vanligt förekommande fördom är bristande intelligens. Det är fel. Däremot finns ofta brister i den sociala kompetensen och i förståelsen av det icke verbala samspelet mellan människor. Personer med diagnosen AS behöver därför ofta, på grund av just bristen på social förståelse, någon form av stöd för att komma ut på arbetsmarknaden. Anställningsstödet från AF är viktigt, men tyvärr är det alldeles för vanligt att personer med AS inte får det stöd de behöver i själva processen att komma ut på arbetsmarknaden.

Många blir istället kvar hemma försörjda av föräldrar eller hamnar i någon form av arbetsinriktad daglig verksamhet som riskerar att stigmatisera istället för att ta tillvara deras resurser och intelligens. Att utföra monotona, enkla arbetsuppgifter passar en del personer med AS, men inte alla. För vissa upplevs detta som meningslöst och ibland som en förolämpning. Att inte känna sig behövd, inte få utvecklas, utan istället vara utanför i samhället kan för många leda till psykisk ohälsa. Därmed blir vägen in på arbetsmarknaden än längre. Människor med AS lever därtill genom sitt funktionshinder i större risk för psykisk ohälsa.

Det finns givetvis arbetsmarknadsinsatser där personer med diagnosen AS är del i målgruppen, till exempel Arbetsmarknadstorget och Utsikten. Till Arbetsmarknadstorget har 11 med AS sökt plats men endast 6 fick plats, resurserna räcker alltså inte riktigt till.
Men samtliga insatser i Skellefteå har hittills haft det individuella målet om ”har gått vidare till arbete eller studier”, och därmed tar tiden i insatsen slut. Partnerskapets gemensamma kartläggning visar att inget av nuvarande insatser i Skellefteå är anpassade för personer med AS med potential att via en högskoleutbildning bli en god resurs på arbetsmarknaden. Inte heller finns någon överblick över intresse och behov hos personer med AS.

Gymnasieskolan, Vux och Solviks Folkhögskola gör också mycket goda insatser för studier på gymnasienivå. Men i allt detta förutsätts även här att det kommande steget om högre studier är ett steg som deltagaren kan få tillgång till och genomföra på egen hand, med det ev stöd som högskolan/universitetet kan erbjuda. Så enkel är inte verkligheten. Även nästa steg behöver utvecklas med lättare tillgång till och ett anpassat stöd för genomförandet. Detta skulle förbättra resultaten i andra insatser, genom att fler kan uppnå målet ”har gått vidare till studier”. Likaså ökar motivationen i de gymnasiala studierna om eleverna (och lärarna) skulle veta att det finns ett nästa steg som möjliggör fortsatta studier.

Det är givetvis inte ovanligt att personer med AS inleder högskolestudier, men tyvärr fullgör en mycket stor andel av dem inte sina högskolestudier pga kringliggande orsaker såsom svårigheter att själva planera och strukturera sina studier, att ansvara för sitt boende, svårigheter med de sociala kontakterna etc.

En bidragande orsak är det drastiskt försämrade stödet från samhället. Det är stor skillnad på det stöd som kan fås så länge personen deltar i studier på gymnasial nivå i jämförelse med samhällets stöd för högre studier. Från att t ex ha studerat på gymnasienivå med extra lärarresurser i gymnasieskolan eller anpassade studieprogram på exempelvis Solviks Fhs med stöd från Specialpedagogiska Skolmyndigheten, ska sedan individen helt byta miljö och tappar helt det tidigare stödet. Ett långsiktigt stöd och en brygga mellan utbildningsmiljöerna är istället vad som skulle behövas. Om individen sedan väljer att satsa på distansstudier för att inte behöva flytta, är distansstudenterna de som har sämsta möjligheterna att få stöd från sitt universitet. Stödet är främst bundet till universitetsorten.

I en dom från Kammarrätten fastslogs att LSS omfattar rätten till stöd till studier, och inte bara till arbete vilket är den gängse tolkningen. Detta lägger ansvar på kommunerna att engagera sig i denna fråga, ansvaret är alltså inte bara universitetens/högskolornas.

Högskoleverket har inventerat situationen för studenter med funktionshinder och granskat hur högskolorna lever upp till FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade. Utredningen visar att de flesta högskolor tar ett stort ansvar för sina studenter med funktionshinder, utifrån FN:s standardregler. För att få del av detta stöd måste givetvis personen först vara inskriven som högskolestudent. Andelen studenter med funktionshinder som går vidare till högre utbildning är dock fortfarande låg. Många av dessa studenter anser, till skillnad mot Högskoleverkets inventering, att högskolorna skulle kunna göra mer för att förbättra situationen. De efterfrågar förbättrade stödformer, mer information om stöden och bättre information till lärare om funktionshinder. Kanske behövs det också andra insatser, utanför högskolan, som kan visa vägen?

På Campus i Skellefteå finns möjlighet att studera via Umeå Universitet, Luleå Tekniska Universitet och VUX. De har också studenter med AS, och erbjuder mentorstöd och tekniska stöd. Inom UmU finns också ytterligare stöd i form av studieverkstad, men den är lokaliserad i Umeå. Utbudet av kurser är givetvis begränsat till vad som erbjuds just här i Skellefteå för den som inte vill eller kan flytta till annan ort. Att studera på distans är givetvis en möjlighet men sätter ytterligare krav på förmågan att strukturera sin studievardag, vilket kan vara tillräckligt svårt för en diagnosfri person och än svårare för en person med diagnosen AS, även om de intelligensmässigt kan ha lika goda förutsättningar att fullgöra sina studier. Universitetens olika stöd till sina studenter omfattar i princip inte heller distansstudenterna utan de studenter som bor på samma ort.

Vi har alltså en grupp personer med särskilda behov, för vilka de etablerade arbetsmarknadsinsatserna inte fyller alla behov. De skulle kunna studera vidare men är begränsade till det utbud som finns på Campus Skellefteå. Just nu är de en förlorad resurs på arbetsmarknaden, men det behöver inte vara så!

EUs strategi för Europa 2020 har 5 huvudmål, varav ett avser utbildning. Målet handlar om att andelen elever som hoppar av skolan i förtid ska vara lägre än 10% och att minst 40% mellan 30 och 34 år ska ha högre utbildning. Sverige ligger bra till gentemot detta mål: 38% av svenskarna i åldern 25-64 år har någon form av eftergymnasial utbildning (uppgifter från SCB, pressmeddelande nr 2011:167). Stockholmsområdet har den högsta utbildningsnivån. Skellefteå kommun är inte en av de topp 10 kommunerna i Sverige avseende andelen med högre utbildning, i Norr- och Västerbotten är det endast Umeå som finns bland de topp 10 kommunerna. Att halka efter kompetensmässigt jämfört med storstadsregionerna är något som måste motverkas. Insatser för att ge fler målgrupper tillgång till högre studier borde därför prioriteras i vår region.

Utvecklingsbehoven som identifierats i samverkan mellan kommun, universitet, landsting och ideell sektor är därmed följande:
För individen: förbättrade möjligheter att delta i högre studier. Stöd och trygghet får inte ryckas bort bara för att individen blir 20 år utan kontinuitet behövs.
På organisationsnivå: saknas stödstrukturer som är långsiktiga och har handfast stöd, och som fullgör kraven i LSS. Samverkan saknas. Distansstudier som form behöver utvecklas.
På policynivå: saknas det strukturella samordnade stödet som möjliggör för dessa deltagare att till fullo bidra till arbetsmarknaden. För Skellefteå behövs nya insatser för att upprätthålla kompetensnivån i kommunen.

Målsättning

På lång sikt har projektets resultat och modell etablerats som permanent verksamhet i en form av Studiecenter, så att resurser som tidigare varit outnyttjade tillförs arbetsmarknaden.

På lång sikt har projektets samverkan, kunskapsutveckling och resultat medfört att Campus Skellefteå utmärker sig som ett extraordinärt tillgängligt campus för studier på plats eller på distans, genom att verksamheten blivit permanent samt genom de nya kunskaper och samarbetet som projektet resulterar i.

På lång sikt har projektet resulterat i att flera kommuner och Campus förbättrat stödet till personer med diagnosen Aspergers Syndrom att kunna fullgöra eftergymnasiala studier, och kommunerna uppfyller därmed sitt ansvar enligt LSS.

Genom samverkan, kunskapsuppbyggnad och strategiskt påverkansarbete har vi påverkat utformningen av framtida distansstudier genom att bidra med ny kunskap om målgruppen, pedagogiska anpassningar, former och metoder.

På lång sikt bidrar vi till uppfyllelsen av EU 2020 genom att färre elever hoppar av skolan i förtid och att fler mellan 30 och 34 år ska ha högre utbildning i Sverige. Detta genom att vi möjliggör tillgängligheten till eftergymnasiala studier för en grupp som i praktiken är uteslutna.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Hela projektets huvudtema handlar om tillgänglighet: hur gör vi högre studier tillgängliga till en målgrupp som idag generellt sett inte får det stöd de behöver? Hur öppnar vi upp en arena för kunskapsutveckling som inte i praktiken är tillgänglig?
Målgruppen är en grupp som ofta förbigås i arbetsmarknadsinsatser och uppmanas ibland att ”du som är så smart, du borde plugga vidare”. Men verkligheten som student som också väljer att studera på distans ställer för högra krav för många av dem, och de behöver anpassat stöd för att lära sig detta. Verktyg behöver utvecklas för att möjliggöra denna tillgänglighet, och det är projektets mål.

Inom partnerskapet finns sammantaget stor kunskap om Aspergers Syndrom och de krav på förhållningssätt som ställs från personal. Samtidigt finns det brist på kunskap om situationen som högskolestudent för personer med diagnosen AS, och detta ska vi utveckla i projektet, särskilt i samverkan med LTU och deras pågående arbete för att förbättra distansstudierna. Denna kunskap ska utvecklas gemensamt i partnerskapet och med de stödorganisationer som finns, t ex det kommunala boendestödet, Landstingets Råd och stöd, Specialpedagogiska Skolmyndigheten mfl. Specialpedagogiska Skolmyndigheten är en viktig mottagare då de utformar det ekonomiska stödet till folkhögskolor och universitet/högskolor för studenter med funktionshinder. Projektets kunskap kan bidra till hur det stödet utformas. Genom att påverka t ex det kommunala stödet och Landstingets Råd och Stöd påverkar vi individens vardag och det bemötande som personer med AS får. Genom att projektets kunskap tillvaratas arbetar vi med att projektets och alla partners verksamheter blir tillgängliga med avseende på bemötande och hur vi förhåller oss till varandra. Vi ska förbättra förståelsen, medvetenheten och kunskapen om studiesituationen för en student med AS.

Under rubriken tillgänglighet bör också nämnas att LSS föreskriver att kommunerna ska ge stöd till studier, det finns alltså en lag gällande tillgängligheten i detta fall. Personer som med stöd av LSS har rätt att få arbetsplatser anpassade för sina behov, ska ha lika rätt till stöd vid studier. Detta finns inte utvecklat till fullo idag.

Tillgängliga lokaler: Under mobiliseringsfasen ska vi utforma den fysiska miljön i samverkan med representanter från målgruppen, och varje deltagares fysiska miljö utformas i dialog med den individuella deltagaren när de blir del av Studiecentret. Vi förutser dock redan nu följande anpassningar:
- att deltagargruppen har ett eget rum där de kan stänga ute distraherande ljud.
- Att varje deltagare har en egen plats, en yta som är deras egen.
- Individuell flexibilitet i hur stor del av sin studietid de förlägger i hemmet och i projektet/Studiecentret.
- Nödvändig teknisk utrustning i form av datorer med internetanslutning vilket är en förutsättning för distansstudier.
- Personligt, individuellt stöd i arbetsplatsens fysiska utformning och i planeringen av arbetsdagen.

En annan aspekt av att öka tillgängligheten hänger ihop med projektets hela syfte: att projektverksamheten ska finnas på Campusområdet ökar tillgängligheten till studentmiljön generellt. Studiecentrets deltagare delar bibliotek, lunchrestaurang, idrottshall etc med övriga studenter på Campus Skellefteå och därmed känner sig deltagarna som en naturlig del av studentkollektivet.

Samarbetspartnernas lokaler är väl handikappanpassade efter många års arbete med människor med olika funktionsnedsättningar. Det finns hissar, tröskelfria ingångar, och dylikt. Campus Skellefteå är lättillgängligt med buss och har goda parkeringsmöjligheter. Lokalerna ska också vara tillgängliga för personer med allergier med anpassade rengöringsmedel och rökning är förbjuden. Det finns beredskap för att förbjuda parfym, stearinljus eller särskilda livsmedel när behov uppstår. Vår bedömning idag är att detta är den del där minst åtgärder behövs, men kartläggningen får ge den kunskap vi behöver för att bedöma detta.

Kommunikativ tillgänglighet för våra deltagare medför att vi planerar för främst individuella möten och diskussioner. Att hävda sig i gruppdiskussioner är generellt sett inte en styrka hos en person med diagnosen AS. Finns ytterligare funktionshinder kommer dessa att bemötas individuellt utifrån behov: hörslinga, teckentolk etc.

Informativ tillgänglighet baseras främst på att information är individuell. Varje individs studier är individuella och varje studieplan blir individuell. Därför kommer det sällan att vara passande att delge information till helgrupp. Men när så är aktuellt, ska varje deltagare få information via minst två medier, t ex både på papper och på mail, eller muntligt och på mail etc.

MOBILISERINGSFASEN
Under mobiliseringsfasen kommer representanter från målgruppen att delta i utformningen av de lokaler som kommer att nyttjas i projektet, dock lämnas utrymme för de sista individuella anpassningarna. Efter diskussioner om lämpliga medier kommer en strategi för kommunikationen med deltagarna att utformas. Vi kommer också att ta extern hjälp av processtödet för tillgänglighet.

Transnationellt samarbete

Under mobiliseringfasen ämnar vi att identifiera en transnationell samarbetspartner, främst från ett land i Östersjöregionen. Projektägaren har goda kontakter med projektet Inclusive Europe och under mobilieringsfasen kommer dessa kontakter att användas för att identifiera en bra partner från Östersjöregionen.

Den transnationella samverkan ska medföra berikande jämförelser om arbetet med målgruppen och genom möten ( t ex studiebesök, workshops) ska vi jämföra erfarenheter, utbyta kunskap och erfarenheter. Ett väl utvecklat arbete med målgruppen och/eller erfarenheter av den strategiska påverkan vi vill åstadkomma, det kommer att vara vårt främsta kriterium vid partnersöket.

Urkraft har många goda erfarenheter av transnationellt samarbete, och av hur mycket detta kan berika ett projektarbete. Urkraft ska bidra till att alla partners i projektet också får goda erfarenheter av transnationellt samarbete, och därmed sprida intresset för sådant samarbete.

Det transnationella arbetet kommer att vara projektkoordinatorns ansvar, och i budgeten finns avsatta medel för resor. Det är viktigt att inkludera många ur partnerskapet i det transnationella arbetet för att kunskapsutbytet ska kunna få genomslag i projektverksamheten.

Medfinansiärer

  • Arbetsförmedlingen Skellefteå
  • Inga uppgifter i ansökan
  • Luleå tekniska universitet, LTU Skellefteå
  • Solviks folkhögskola

Samarbetspartners

  • Arbetsförmedlingen Skellefteå
  • Attention Skellefteå
  • Inga uppgifter i ansökan
  • Luleå tekniska universitet, LTU Skellefteå
  • Solviks folkhögskola
  • Umeå universitet, ENS,Campus Skellefteå

Kommun

  • Skellefteå