Logotyp på utskrifter

Rehabilitering av personer med psykiska funktionshinder

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasFörprojektering
ProjektägareArbetsförmedlingen Avdelningen Rehabilitering till arbete
KontaktpersonBirgitta Westring-Sandberg
E-postbirgitta.westring-sandberg@arbetsformedlingen.se
Telefonnummer010-4870822
Beviljat ESF-stöd159 068 kr
Total projektbudget212 091 kr
Projektperiod2009-05-01 till 2009-08-31
RegionÖvre Norrland
In English

Sammanfattning

Syfte är att hjälpa personer med psykiska funktionshinder att få arbete. Dessa personer är ofta sysslolösa pga psykisk ohälsa. Genom att utveckla metoder för effektiv samverkan optimeras resurser och säkerställs det stöd som för både individen och arbetsgivaren är grundläggande.

Bakgrund

I nationella psykiatrisamordningens slutbetänkande konstateras att utanförskapet bland personer med psykiska funktionshinder är anmärkningsvärt högt. Enligt uppgifter från SCB har endast en tredjedel av gruppen någon form av sysselsättning (enligt arbetsförmedlingens definition: studier, anställning med eller utan stöd, alternativt skyddade anställningar). Ingen annan handikappgrupp har så låg frekvens av sysselsättning. Nationella psykiatrisamordningen konstaterar vidare att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen ej fungerar för den här gruppen av främst tre orsaker. 1.Rehabiliteringsperspektivet och arbetslinjen har hamnat i bakgrund till förmån för vård- och omsorgsperspektivet. 2.Samhällets insatser för att bistå personer med psykiska funktionshinder med rehabilitering för att kunna få/återgå i arbete är bristfälligt och splittrat. Det största problemet är att samordningen mellan de olika aktörerna är undermåligt. 3.Arbetsmarknaden är otillgänglig för gruppen. När det gäller omfattningen av funktionshindret så finns det en stor variation. Psykiska diagnoser såsom depression, panikångest, social fobi och personlighetsstörningar, ADHD, Aschberger mm. ökar. Bland ungdomar är ökningen med psykiska diagnoser, bl.a. självskadebeteende oroväckande stor. Det är en målgrupp som man idag bekymrar sig mycket över och som berörda rehabiliteringsansvariga inte har en tillfredsställande arbetsmetod som är speciellt anpassad efter deras behov. Deras utanförskap har utvecklats som en följd av att man inte kunnat återgå till det arbete man tidigare haft eller på grund av sin funktionsnedsättning inte kunnat etablera sig på arbetsmarknaden. Uppfattningen är oftast att man först måste ha återhämtat sig från psykisk ohälsa innan det är meningsfullt med arbetslivsinriktad rehabilitering. Det förhållandet leder till passivitet och bilden av att en person med psykiska funktionshinder saknar förutsättningar att arbeta. Det sätt vi organiserar rehabiliteringen på bör hela tiden ha individen som fokus. Organisationsmodeller har oftast inga handlande människor i sina modeller. För att kunna erbjuda personer med psykiska funktionsnedsättningar insatser som leder till arbete måste kraven på verksamheterna i större utsträckning utgå från gruppens funktionshinder och anpassas efter den enskildes förmåga. Annars minskar vi individens känsla av sammanhang och förlänger tiden i rehabiliteringen. Långvarig isolering kan vara en problematik för personer i målgruppen. Det innebär att stödet inledningsvis måste läggas upp så att individen stegvis tar sig ur isolering och det måste få ta olika lång tid för olika personer. Risken, när det gäller personer med psykiska funktionshinder, är att man har för kort tid för rehabiliteringsfasen och därmed går fram för fort. Andra ytterligheten är att man har otillräcklig styrning och oklart hur vi samverkar myndigheter emellan. Individen ramlar mellan stolarna.Här stöter vi på problem i samordningen mellan de olika rehabiliteringsaktörerna. Övergångar mellan myndigheter är oftast brännpunkten för det som är avgörande om vi skall lyckas. Ersättningsformen får ej vara grund för, med vilka och hur samverkan sker. Samverkan måste ske oavsett stödform i ett visst övergångsskede. Eftersom man inte rår över hela förloppet har man som handläggare på resp. myndighet svårt att se helheten. Man backar hem till den egna organisationen och jobbar enligt den egna myndighetssfären. Därför måste alla berörda aktörer vara med. För att klara inträde på arbetsmarknaden är denna grupp bl a i behov av sammanhållen rehabiliteringsinsats med särskild stöttning/ coachning och motivationshöjande insatser.

Syfte

Projektets syfte är att hjälpa personer med psykiska funktionshinder att kunna ta steget ut i arbetslivet. Dessa personer har oftast hamnat i sysslolöshet på grund av psykisk ohälsa, där brist på metoder och samordning mellan rehabiliteringsaktörer har misslyckats med att på ett bra sätt ge personen stöd att ändra sin situation. Genom att utveckla metoder för effektiv samverkan optimeras resurser och säkerställs det stöd som för både individen och arbetsgivaren är grundläggande. Under projektet utvecklas en modell för hur vi stöttar personer med psykiska funktionshinder. Den traditionella Farosmodellen, för arbetslivsinriktad rehabilitering av sjukskrivna, fungerar inte fullt ut när det gäller den här målgruppen. Man kan inte enbart jobba utifrån en rehabiliteringskedja där den ena aktören avlöser den andra. Ansvariga aktörer måste tänka mer parallellt. En rehabiliteringsinsats, där samverkan sker samtidigt istället för en aktör i taget är nödvändig, speciellt när det gäller gruppen med psykiska funktionshinder. Genom samverkan och samlade resurser kan olika rehabiliteringsaktörer parallellt och med olika grad av insatser, arbeta utifrån individens behov och på så sätt snabbare komma igång med åtgärder och sysselsättning. Personer med psykiska funktionsnedsättningar bör ha en längre startsträcka och tillgång till arbetsplatser som är anpassade utifrån individens psykiska funktionshinder. Rätten till 12 månader med rehabiliteringsersättning från Försäkringskassan är oftast för kort tid. Många har initialt problem att komma upp i tio timmars arbetsprövning per vecka och är till en början mera i behov av sysselsättning för att så småningom kunna gå in i en yrkesinriktad rehabiliteringsprocess. En återhämtningsinriktad arbetsprövning måste utgå från individens aktuella situation. Komplexiteten hos individer som utreds är omfattande och det bör finnas ett steg mellan övergång från vård till arbetslivsinriktad rehabilitering, där parterna församverkar inför fortsatt planering. Individens egna erfarenheter skall vara i centrum under hela rehabiliteringsprocessen. Som en följd av det formuleras inte några mål från början, utan individen får så förutsättningslöst som möjligt tillsammans med stöd från coach/handledare undersöka vägar att ta sig fram. Tillgång till flexibla och individanpassade lösningar är en förutsättning. Efter en tids prövning är deltagaren oftast motiverad att formulera sina egna mål mot arbete.

Målsättning

-Utforma en fungerande modell för samverkan mellan berörda rehabiliteringsaktörer för att på så sätt optimera resurser och säkerställa stöd till individer med psykiska funktionshinder och aktuella arbetsgivare. -Utöka utbudet av initiala aktiviteter/sysselsättning som ett första steg i rehabiliteringsinsatsen -Informera och ge stöd till företag/arbetsgivare samt motivera dem att, utifrån varje individs förmåga, kapacitet och personliga intresse, så långt möjligt skapa individuella lösningar på olika arbetsplatser och utbildningar. -Utbilda handledare/coacher på utvalda arbetsplatser för att underlätta steget ut i arbetslivet -Utbilda/öka kunskapen bland rehabiliteringsansvariga om gruppen med psykiska funktionshinder -Utifrån de erfarenheter som respektive projektområde gör sammanställa erfarenheter och utveckla en modell som implementeras till övriga delar i länet. Effektmål Skapa sysselsättning, arbete eller utbildning för personer i målgruppen psykiskt funktionshindrade -genom samverkan optimeras resursanvändning för socialtjänst, psykiatriförsäkringskassa och arbetsförmedling och sannolikheten för ett bra resultat av arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med psykiskt funktionshinder i Norrbotten ökar. -skapa förutsättningar för att medicinska, psykologiska och sociala insatser och arbetsmarknadsmässiga insatser kompletterar varandra. -färre återgångar till sjukskrivning. -undvika rundgång mellan rehabiliteringsaktörer.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Inför och under förprojektering ska vi ta fram rutiner för hur vi ska säkra tillänglighetsperspektivet inför eventuellt genomförande projekt.

Transnationellt samarbete

I förstudien kommer vi att kartlägga erfarenheter och möjligheter att samverka transnationellt, speciellt Finland beträffande målgruppen.

Medfinansiärer

  • Arbetsförmedlingen Huvudkontoret

Kommun

  • Arjeplog
  • Arvidsjaur
  • Bjurholm
  • Boden
  • Dorotea
  • Gällivare
  • Haparanda
  • Jokkmokk
  • Kalix
  • Kiruna
  • Luleå
  • Lycksele
  • Malå
  • Nordmaling
  • Norsjö
  • Pajala
  • Piteå
  • Robertsfors
  • Skellefteå
  • Sorsele
  • Storuman
  • Umeå
  • Vilhelmina
  • Vindeln
  • Vännäs
  • Åsele
  • Älvsbyn
  • Överkalix
  • Övertorneå