Logotyp på utskrifter

MAGIC

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasGenomförande
ProjektägareÖstergötlands Idrottsförbund
KontaktpersonMarie Denitton
E-postmarie.denitton@osterg.rf.se
Telefonnummer013-203331
Beviljat ESF-stöd9 359 867 kr
Total projektbudget18 965 337 kr
Projektperiod2011-08-01 till 2014-06-30
RegionÖstra Mellansverige
In English

Sammanfattning

Projektet ska stötta personer som varit långtidssjukskrivna och/eller långtidsarbetslösa i att komma närmare arbetsmarknaden och tillbaka i arbete. Arbetet bygger på grupputveckling i kombination med individuell arbetsträning. Att tillhöra en grupp, att bli någon, att klara av, är en viktig byggsten i arbetet som sker i samarbete med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kooptima och Handikappföreningarna i Östergötland. Projektet vänder sig särskilt till personer med funktionsnedsättning och personer med utomnordisk bakgrund.

Bakgrund

Mobiliseringsfasen
Vi har sedan mitten av 90-talet varit en aktiv part på arbetsmarknaden när det gäller att delta i olika arbetsmarknadsprojekt. Nu senast har vi varit projektägare i projekt SPIK där vi haft ett samarbete med Arbetsgivaralliansen, Handikappföreningarna i Östergötland, Unionen och Arbetsförmedlingen.
Utifrån de erfarenheter vi gjort i projekt SPIK skulle vi nu vilja gå vidare med ett nytt projekt som främst riktar sig till en helt annan målgrupp än de vi tidigare arbetat med, nämligen långtidssjukskrivna. I ÖC den 26 jan 2011 kunde man läsa att sjukskrivningarna har börjat öka igen och bara i Östergötland ökade de med 8% under sista kvartalet 2010. Så kommer det fortsätta till en bit in på 2012 och sedan ser man ev en vändning igen. Den 3 mars talade man om på TVs nyheter att antalt sjukpenningdagar ökat med 20% bara under januari 2011 pga alla sk återvändare till Fk. När vi deltog på ESF-rådets Framtidsverkstad i Linköping den 12 feb 2010 framkom väldigt många önskemål om att det behövs många olika typer av insatser för målgruppen sjukskrivna och att den sociala ekonomin var en kraftigt underutnyttjad resurs i det arbetet.
När vi jobbat med SPIK har det visat sig att de arbetsmetoder vi använder oss av, och som är idrottens sätt att arbeta med att lyfta individer, har fungerat särskilt bra på personer med psykisk och fysisk ohälsa. Vi riktade oss i SPIK särskilt till personer med psykisk eller fysisk funktionsnedsättning samt personer med utomnordisk bakgrund och arbetade då med deltagare från framförallt Jobb- och Utvecklingsgarantin. De allra flesta med en mycket lång arbetslöshet och en tung ”social ryggsäck”. I många fall har vi arbetat med deltagare som Af helt enkelt inte haft någon mer utväg för, och trots detta och under rådande lågkonjunktur i samhället har projekt SPIK genom sina arbetsmetoder lyckats få 47% av sina deltagare vidare i arbete eller studier.
Detta har resulterat i att vi blev oerhört stärkta i att vårt arbetssätt kanske också kan lämpa sig för personer som är/varit långtidssjukskrivna. Det var ett av Af-kontoren som gjorde oss uppmärksamma på att våra arbetsmetoder fungerade så bra för just målgruppen med psykisk ohälsa. Därför har vi nu tillsammans med Af och Fk diskuterat vidare runt denna möjlighet och vi tycker det skulle vara väldigt spännande att få möjlighet att prova den här nya idén i ett EU-projekt.
Linköpings Universitet arbetar med utvärderingen av projekt SPIK och den är inte klar förrän i slutet av maj. Dock har vi andra utvärderingar från LiU som vi också kan använda som en bra grund till detta projekt. Utvärderingen till det projekt som genomfördes 2005-2007 beskriver bara hur det ser ut inom idrotten men den visade bl.a att:
1. Idrotten är en mycket lämplig organisation att använda som övergångsarbetsmarknad för långtidsarbetslösa
2. Idrottsrörelsen är en lämplig inkörsport till arbetslivet eftersom det nätverk som finns inom idrotten är enormt och det gör att individen får möjlighet att knyta kontakter på ett naturligt sätt.
3. Arbetsförmedlingarna ser idrotten som en bra samarbetspart genom det breda nätverk man har och att man kan individanpassa utbildningar och praktik.
4. De flesta personer som deltar i projekten vill verkligen ha ett arbete att gå till, få arbetskamrater, bli sedda och känna sig behövda.
5. Idrottsföreningarna har kunnat erbjuda bra och individanpassade arbetsplatser utifrån varje deltagares egen förmåga.
6. Det behövs genomtänkta och planerade insatser inom områdena motivation och självkänsla.
7. Möjligheterna att få ett arbeta ökar om man har god IT-kompetens. Kvinnorna har visat större intresse att öka sina IT-kunskaper än män.
Så delar av de arbetssätt vi provat i projekt SPIK vill vi nu vidareutveckla för att se om vi kan nå ännu bättre resultat men med en helt ny målgrupp. Vi kommer även att bygga på med flera nya idéer som vuxit fram i samband med att vi sett vad som fungerat bra och inte i SPIK.
Vi vill helt enkelt arbeta med en ny och individuell helhetslösning för personer som varit långtidssjukskrivna eller långtidsarbetslösa i syfte att stötta dem så de successivt kommer tillbaka till arbete, och vi tror att det här samverkanskonceptet skulle kunna öppna helt nya möjligheter för målgrupperna.
Under mobiliseringsfasen kommer vi framför allt arbeta med att förbereda genomförandet genom att ta del av slutrapporten från SPIK, som kommer i slutet av maj och noggrant se vilka lärdomar vi kan dra av den rapporten i arbetet med det nya projektet. De erfarenheterna kommer sedan att genomsyra verksamheten i detta projekt. Denna slutrapport kommer även att vara uppdelad på kvinnor och män för att vi ska se vilka skillnader som finns på olika områden. Den kunskapen kommer vara värdefull för oss i det nya projektet eftersom det i huvudsak kommer vara kvinnor som deltar där eftersom det generellt är fler kvinnor än män i den målgruppen.

Genomförande
Det känns som lite förmätet att dra några egna slutsatser innan LiU kommer med sin slutrapport men det som vi ändå kan konstatera redan nu utifrån det arbete som LiU gör med projekt SPIK är bl.a att:
1. Projektledarens kompetens och engagemang har en mycket stor inverkan på resultatet för de olika grupperna.
2. Snittet för hur nöjda deltagarna är med projektet ligger över medelvärdet (3) inom samtliga områden
3. Viktigast för deltagarna är att de har ett arbete att gå till och att de känner sig behövda
4. Det område där man framförallt vill ha mer stöd är jobbsökande
5. Nästan 40% upplever att de blivit diskriminerade i samband med arbetssökande
Det kommer säkert också finnas en del bra erfarenheter från djupintervjuer som studenter gjort med våra deltagare. De gör dessa jobb som C-uppsatser så de kommer vara relativt omfattande. Detta är också en del av vår utvärdering för SPIK. Så vi hoppas kunna dra många bra slutsatser från det materialet. Det är synd att vi inte har det redan nu men det är samtidigt bra att ta kunna ta avstamp i en rykande färsk utvärdering när vi börjar med det nya projektet. Vi har naturligtvis haft kontinuerlig kontakt med våra utvärderare eftersom de arbetat med en följeforskning och de har givit oss små kommentarer om vissa saker under projektets gång men den stora slutliga rapporten som även inbegriper studenternas C-uppsatser får vi inte förrän om några månader.

Syfte

Vi har här valt att beskriva syftet för såväl mobiliseringsfasen och genomförandet i en och samma text eftersom mobiliseringsfasen i sig inte har något eget syfte mer än att förbereda genomförandet på alla de sätt som beskrivs i denna ansökan.

Med våra tidigare erfarenheter som grund, nya idéer som tillägg och ett helt nytt partnerskap så vill vi nu starta upp en ny verksamhet för personer som varit långtidssjukskrivna eller är långtidsarbetslösa. Vi vänder oss särskilt till personer med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning, personer med psykisk ohälsa och personer med utomnordisk bakgrund.
Vi kommer att arbeta med grupprocesser, självförtroende och självkänsla, lätta fysiska prova-på aktiviteter, utbildningar i bl.a stresshantering, kost och motion och avslappning. Detta sker i kombination med en anpassning av individuella arbetsuppgifter och arbetsplatser med mycket stöd och handledning. På så sätt vill vi lotsa de här målgrupperna tillbaka till arbetslivet och närmare arbetsmarknaden, allt utifrån deras egna förutsättningar. Vi vet hur svårt det är att komma tillbaka när man varit långtidssjukskriven eller långtidsarbetslös, och har man dessutom en funktionsnedsättning så blir förutsättningar inte precis bättre. Vi hoppas också kunna underlätta för personer med utländsk bakgrund att etablera sig i arbetslivet genom det här projektet.
Vi kommer inte enbart att använda idrotten som praktikplats utan också använda det breda nätverk vi har inom idrotten för att hitta bra och passande praktikplatser utanför idrotten, i företagen. Allt för att ta tillvara varje persons kompetens och erfarenhet i så stor utsträckning som möjligt samt därmed skapa så goda förutsättningar som möjligt för varje individ.
Syftet är att använda våra gemensamma erfarenheter och samlade kompetens för att lotsa målgruppen närmare ett arbete eller hela vägen fram till ett arbete. Det som dessutom tillkommer som ”pricken över i” är vårt engagemang . Idrotten är uppbyggd av eldsjälar och det är den extra gnistan som så väl behövs i de här projekten. Det är en av anledningarna till att vi nått så goda resultat som hittills gjort. I projektet 2005-2007 kom 74% av deltagarna vidare i arbete eller studier och då vände vi oss särskilt till personer med utomnordisk bakgrund. I vårt senaste projekt, SPIK, kom 47% vidare och då jobbade vi ändå med deltagare som stod väldigt långt ifrån arbetsmarknaden och hade mycket med sig i sitt sociala bagage.
De personer som av olika anledning har hamnat utanför arbetsmarknaden behöver mycket stöd, motivation och engagemang för att bryta sitt utanförskap och bidragsberoende. För de här individerna fungerar det sällan med standardiserade lösningar utan det behövs individanpassade lösningar om det ska bli en hållbar effekt på längre sikt. De lösningarna kan vi inom idrotten tillsammans med våra samverkansparter erbjuda de här målgrupperna. Även om man inte kommer ut i jobb så kommer man komma närmare arbetsmarknaden och få ett minskat utanförskap. Många av våra deltagare kommer ifrån en lång tid av utanförskap och vissa har aldrig ens varit riktigt inne i arbetslivet.
Den sociala ekonomin nyttjas alldeles för lite när det gäller att arbeta med de här målgrupperna och nu är vi några som tillsammans ska visa vad vi faktiskt kan åstadkomma.
Vi tror att vi i det här projektet kommer nå väldigt goda resultat med tanke på vår erfarenhet och kompetens, de samverksansparter vi har, vår stora kreativitet och vår outsinliga källa av engagemang!

Målsättning

Våra mål under mobiliseringsfasen är att:
• Genomföra alla de delar vi sagt att vi ska avseende planeringen av projektet (planer för jämställdhetsintegrering och tillgänglighet, anställa personal, komma igång med referensgruppen, planera det transnationella arbetet etc)
• Särskilt prioritera arbetet med att säkerställa medfinansieringen genom att även ta in kommunernas försörjningsstöd om vi känner att det behövs
• Ha regelbunden kontakt med Linköpings universitet avseende följeforskningen

Våra mål under genomförandet är att:
• 100% av deltagarna ska uppleva att de fått bättre självförtroende, ska känna att de klarar av mer och uppleva att de är närmare arbetsmarknaden. Av dessa ska 50% komma vidare i arbete eller studier. Att komma vidare till arbete eller studier betyder att de ska ha hittat en sysselsättning som innebär att de inte återgår till arbetslöshet eller sjukskrivning efter projektets slut.
• 100% av de långtidsarbetslösa som inte får jobb ska känna att de blivit duktigare att söka jobb
• 100% av de långtidssjukskrivna som inte kommer vidare ska uppleva att de kommit närmare arbetsmarknaden
• Kooptima ska starta upp sin verksamhet för personer med funktionsnedsättning även i Motala
• En enkel handbok för jämställdhetsintegrering inom den sociala ekonomin ska arbetas fram
Vi vill särskilt betona att de mjuka värdena också är väldigt viktiga när man pratar om projekt av den här typen. Därför är det viktigt för oss att ha både hårda och mjuka målsättningar.
Man tänker helt naturligt att effekten blir störst för de deltagare som kommer vidare i arbete eller studier, men det är inte helt säkert. För de deltagare som inte kommer ut i arbete men ändå känner att de kommit närmare ett arbete kommer effekten också att bli väldigt stor. Vi har sett i projekt SPIK hur mycket en person kan lyfta sig om de får rätt stöttning och motivation. Många deltagare har överträffat sig själva och det de själva trodde de var kapabla till under projekttiden. Visst kommer en person som känt sig ”helt under isen” och får möjlighet att vara med om den resa som vårt projekt ofta innebär för många, också att känna sig väldigt stark och motiverad att gå vidare på olika sätt. Vi har fått se så många konkreta exempel på detta i projekt SPIK. För dessa deltagare blir effekten ett större självförtroende, mer egen drivkraft, ett mer aktivt jobbsökande och därmed en helt annan utgångspunkt för framtida aktiviteter. De tror på sig själva igen, att de kan, vill och vågar, och det är en effekt så god som någon. Det finns ingen arbetsmarknadsåtgärd i hela världen som kan jämföras med egen vilja och drivkraft!
Våra tidigare utvärderingar från Linköpings Universitet visar att deltagarnas självförtroende och självtillit ökar markant när de är inne i ett av våra projekt. Framförallt är det kontakten med andra människor i samma situation, arbetskamrater, praktikplatsen, dagen får en betydelse, att man fyller ett behov, att man är behövd. Det sociala spelar en väldigt stor betydelse för hur man mår och hur väl man lyckas med annat också. När man kommer in i en sådan här social gruppering så känner man sig lite bättre, vilket leder till att man klarar lite mer, och då mår man ännu lite bättre etc. Det ena ger det andra, det gäller bara att ge rätt typ av stöttning, peppning och pushning under den här resan.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Mobiliseringsfasen
Den målgrupp vi ska arbeta med inkluderar en väldigt stor grupp av personer som har psykiska eller fysiska funktionsnedsättningar. Det är också många yngre personer för tyvärr så verkar det vara en ganska stor grupp hos både Fk och Af. Vi vet också av erfarenhet att ganska många i gruppen har olika typer av arbetsskador så att beakta tillgänglighetsaspekten är centralt för oss.
Under mobiliseringsfasen måste vi därför informera våra praktikplatser om att vissa av deltagarna har en funktionsnedsättning som gör att vi kanske måste göra vissa anpassningar av arbetsplatsen, eller att handledningen måste ske på visst sätt för att de ska kunna arbeta på samma villkor som andra. Vi har planer på att göra ett informationsdokument som vi kan gå igenom med praktikplatserna och samtidigt dela ut. Handikappföreningarna, som är en av våra samverkansparter, kan säkerställa att vi utformar dokumentet på rätt sätt och även tar upp rätt typ av information. Självklart måste vi beskriva både fysisk tillgänglighet, tillgänglig verksamhet, informativ tillgänglighet och kommunikativ tillgänglighet i dokumentet men även sådant som är av lite mer enkel praktisk handfast karaktär för idrottsföreningarna.
Vi måste se till att projektets hemsida blir tillgänglig och lättläst, säkerställa att de lokaler vi ska vara i på de olika orterna håller den kvalité som behövs avseende tillgänglighet. Men det som känns nästan allra viktigast är arbetet med vårt förhållningssätt till varandra, att vi bemöter varandra som likvärdiga, att vi pratar med varandra som likvärdiga, att alla får kunskap om detta så ingen av våra deltagare känner sig diskriminerad på sin arbetsplats.
Eftersom vi inte vet vilka våra deltagare kommer bli så kan vi under mobiliseringsfasen bara jobba med att förbereda oss på bästa tänkbara sätt så att vi sedan kan lösa de ev problem som uppstår på ett snabbt och smidigt sätt. Vi måste därför göra en handlingsplan för vårt tillgänglighetsarbete som vi sedan kan följa upp med jämna mellanrum och sedan stämma av emot när projektet är igång.
Vi har jobbat med tillgänglighetsfrågorna en ganska lång tid eftersom vi särskilt vänt oss till personer med funktionsnedsättningar i SPIK-projektet. Därför har vi lärt oss en hel del där, bl.a att det fungerade betydligt bättre på de praktikplatser där vi haft en ordentlig genomgång av förutsättningarna för den person som skulle praktisera där, så i det här projektet kommer vi ha en betydligt grundligare genomgång med praktikplatserna. Inom idrotten har de flesta anställda en funktionsnedsättning , och det gäller både i förbund och föreningar. Därför är vi relativt vana att arbeta med det här tankesättet, att alltid tänka tillgängligt. Vi gör också misstag eller förbiser saker ibland men 9 ggr av 10 har vi ändå med tillgänglighetsaspekten i vårt tankesätt.

Genomförande
Nu när deltagarna är igång i projektet så handlar det mycket om individuell anpassning av praktikplatser, både fysiskt , kommunikativt och informativt. Samt naturligtvis om bemötandefrågan. Vissa saker på praktikplatserna är väldigt lätt att anpassa utan att man kanske tänker på det. Det behövs bara någon utifrån som kan hjälpa arbetsgivaren med detta och den hjälpen kommer de få i det här projektet. Vi tror att många företag kanske drar sig för att anställa personer med funktionsnedsättningar eftersom de tror att det kommer bli problem av olika slag. Nu får de genom projektet möjlighet att få den hjälpen av oss istället och behöver inte oroa sig.
Vi kommer även ha minst en heldagsutbildning i tillgänglighet med alla våra deltagare. Det har vi haft tidigare också och det har varit väldigt uppskattat hos deltagarna. De säger själva att de ser vissa saker på ett helt annat sätt efter utbildningen och att de får en annan förståelse för att vissa saker som de själva inte reflekterar över kan vara ett stort problem för en person som inte har samma förutsättningar att utgå ifrån. Att jobba med olika värderingsövningar runt såväl tillgänglighet som jämställdhet, andra kulturer och bemötandefrågor runt detta är också något som vi planerar att göra.
Vi ser också att vi gör en insats i tillgänglighetsarbetet genom att arbeta med den målgrupp vi gör och bereda praktikplatser för dem i föreningar, förbund och företag. Ju fler personer med funktionsnedsättning som kommer ut och får möjlighet att visa upp sig på arbetsmarknaden desto bättre eftersom vi människor är fullproppade med fördomar så tar det tid att vända på den attityden. När en av våra deltagare är ute på en arbetsplats så lär han/hon känna väldigt många personer på sin arbetsplats. Dessa personer får då möjlighet att få en helt annan bild av kapaciteten och förmågan hos personer med funktionsnedsättningar och omvärderar då förhoppningsvis sin bild.
Under genomförandet följer vi upp och stämmer av mot vår tillgänglighetsplan för att ha koll på att vi håller rätt kurs. I den enkät som våra deltagare kommer få svara på varannan månad kommer det också att finnas med några frågor om tillgänglighet för att vi kontinuerligt ska få en avstämning av hur deltagarna upplever tillgängligheten i projektet. Återigen känns det bra att Handikappföreningarna är med som en part så vi kan säkerställa att vi verkligen gör ett bra arbete på det här området.
Pratiskt så kommer vi att säkerställa att den personal som jobbar med hemsidan har kunskap om ”Handledningen för 24-timmars webben” och kan bygga sidans information efter de instruktionerna. Vi kommer tänka på hur vi layoutar våra informationsmaterial, vilka typsnitt vi använder i mail, vilka färger och bilder vi använder i våra material. Allt för att öka tillgängligheten i projektet.
Vi har också budgeterat för att vi ska kunna ha möjlighet att göra vissa anpassningar avseende hemsida, t.ex talande webb, samt viss information och kommunikation. Vi kommer även säkerställa att varje deltagare har en egen projekt e-postadress dit vi kan maila information från projektet så att de kan öppna den i sin egen miljö när det behövs.

Jämställdhetsintegrering

Genomförande
Tidigare SWOT-analys på området (2007) som gjorts med hjälp av projektdeltagare och föreningar med anställd personal visade bl.a att styrkorna inom idrotten är:
• Arbeten inom idrotten passar lika bra för kvinnor som män
Enstaka föreningar har åsikter om vilket kön det ska vara på den anställde och då vill man oftast ha en kvinna eftersom det bara finns män på arbetsplatsen tidigare
Svagheter som kom fram:
• Betydligt fler män än kvinnor har en anställning inom idrotten
Det är övervägande delen äldre män som sitter i föreningarnas styrelser vilket naturligtvis också påverkar verksamheten.
• Män anställda inom idrotten har generellt ett mindre intresse för kompetensutveckling än kvinnor. Undantag är praktiska utbildningar.
Hoten anser man vara:
• Attitydproblem inom vissa föreningar
Inom vissa idrotter finns en jargong som kan vara ganska grabbig och det kan uppfattas som jobbigt av vissa personer, särskilt kvinnor.
• Svårt att bryta invanda könsrollsmönster
Många vågar inte bryta invanda könsrollsmönster och t.ex jobba som vaktmästare om man är kvinna och därmed kan man ibland också missa en chans till arbete.
• Tror man måste vara idrottsintresserad
Många som inte har ett idrottsintresse tror att idrotten då inte är en bra arbetsplats för dem, även fast det inte alls är så. Risken är då att idrotten missar många duktiga kvinnor och män.
Möjligheterna som framkom är:
• Lika stor möjlighet för kvinnor och män
Resultat från tidigare projekt visar att det finns lika stor möjlighet för kvinnor som män att hitta vägen ut ur arbetslöshet tillbaka till arbetslivet
• Måste inse värdet av jämställdhetsfrågan
Det skulle innebära flera positiva effekter på flera områden i föreningarna. T.ex så är sponsorer mer och mer medvetna om hur man jobbar med frågan. Att ha både flick- och pojkverksamhet stärker verksamheten på flera olika sätt. Föreningarna måste hänga med i den här utvecklingen i samhället och inse vilka mereffekter man kan få om man utvecklar dessa kunskaper.
Vi kommer dock att ta fram en ny SWOT-analys under mobiliseringsfasen som bygger på helt färsk information och situation och som även inbegriper Kooptima och företagens verksamhet så vi får en tydlig helhetsbild. Vi tyckte dock att det var relevant att ge ett exempel här ifrån idrottens område eftersom idrotten är aktuell som potentiell arbetsplats. Utifrån resultaten av SWOTen så måste vi dra ett antal slutsatser för vårt fortsatta arbete i genomförandet.

Det vi redan nu planerat för är att alla deltagare i projektet ska få en kortare utbildning i frågorna där man både får höjd kompetens men också får möjlighet att diskutera.
När det gäller gruppsammansättning så kommer vi i möjligaste mån försöka få en blandning i grupperna men eftersom kvinnor är överrepresenterade i målgruppen så måste det också få visa sig i fördelningen av män och kvinnor i våra projektgrupper. Även om den idealiska sammansättningen är en ganska jämn fördelning av män och kvinnor i en grupp.
Det är en självklarhet att föra statistik över hur resurserna i projektet fördelas på män resp kvinnor. Resurserna måste fördelas jämställt vilket betyder att om 30% av deltagarna är män och 70% kvinnor ska resurserna fördelas påsamma sätt. samt att alltid vara noga med att ha en mix av kvinnor och män som föreläsare och att de representerar olika grupper och olika nivåer. T.ex att de mest kompetenta utbildarna inte alltid är kvinnor eller tvärtom, utan man blandar. Som gott exempel kan nämnas att det är bra att låta en man utbilda i jämställdhet eftersom alla förväntar sig att det är kvinnor som gör det.
Det är också viktigt att komma ihåg alla olika delar i arbetslivet där män och kvinnor kan komplettera varandra . Inom idrotten kan vi t.ex. bidra till att det blir fler kvinnor som tar på sig uppdrag som ledare eller förtroendevalda. Det skulle definitivt bidra till att karaktären på verksamheten i vissa fall skulle förändras en hel del, ofta till det positiva. På samma sätt kan vi stimulera till att de deltagare som börjar arbeta på Cooptima uppmuntras till att prova på arbetsuppgifter som går utanför könsgränserna. Tex att kvinnor provar på att arbeta som vaktmästare och män som administratörer.
Genom att utbilda våra projektdeltagare i de här frågorna så kan de också vara mer uppmärksamma i vissa frågor ute i föreningarna och på sina företag och på så sätt också bidra i det här arbetet. Vi måste också säkerställa att våra projektledare och koordinator får kontinuerlig utbildning i frågorna genom att låta dem vara med på ESF-rådets grundutbildningar, delta på seminarier och få möjlighet att diskutera med varandra.
För oss handlar det inte bara om jämställdhetsintegrering i projektarbetet utan också om likabehandling. Vi måste bidra till att skapa en mer tillåtande attityd i samhället i stort och det gör vi bl.a genom att låta olika typer av personer vara ute och arbeta i föreningarna. Det är bästa sättet att påminna någon om att man inte ska låta sina fördomar styra. Ge varje människa en chans oavsett hur de ser ut, klär sig, agerar eller pratar. När någon sedan arbetat i föreningen en tid och människor runt omkring har lärt känna henne/honom så upplevs funktionsnedsättningen, den kulturella bakgrunden, homosexualiteten etc inte längre som ett problem utan man har lärt sig att uppskatta den här individen för den person han/hon är och den kompetens som finns.
Viktigt under genomförandet att också tänka på småsaker som beskrivningar och bilder man använder sig av så de inte blir könsstereotypiska.
I den utvärdering vi kommer jobba med och som varje deltagare ska fylla i varannan månad kommer vi självklart kunna sortera på kvinnor och män men vi kommer även ha med ett antal frågor som är av jämställdhetskaraktär för att vi ska få en uppfattning om hur det är ute på praktikplatserna och hur deltagarna upplever vissa saker i projektet.
Vi har tillgång till en expert i de här frågorna i ett granndistrikt och hennes kompetens kommer vi att använda oss av när vi känner att vi behöver hjälp att komma vidare. Vi har även Riksidrottsförbundets jämställdhetsexperter att kunna vända oss till.
Det vi vill uppnå med vårt arbete med jämställdhetsintegrering är att säkerställa att projektet verkligen blir jämställt på alla sätt och vis. Vi vill vara ett föredöme för andra aktörer inom social ekonomi genom att visa att det faktiskt går att arbeta så här och att det också utvecklar verksamheten. Om tid och resurser finns skulle det vara väldigt roligt om vi kunde ta fram en mycket enkel handbok om jämställdhetsintegrering för den sociala ekonomin. Den skulle kunna bestå av några enkla komma igång råd och goda exempel från vår sektor. När man idag försöker hitta något att läsa om jämställdhetsintegrering så upplever vi att alla goda exempel är hämtade från helt andra branscher och då är det inte alltid så enkelt att överföra det på sin egen verksamhet. Därför tror vi att en sådan här liten handbok för den sociala ekonomin skulle vara ett mycket bra resultat av ett jämställdhetsintegreringsarbete i projektet.

Transnationellt samarbete

Mobiliseringsfasen
Vi planerar att ha ett transnationellt samarbete med Polen och ett land till. Vi har mycket goda erfarenheter av att lägga till den här dimensionen i arbetet och ser det som en fantastisk möjlighet. Då vi tidigare har erfarenhet av samarbeten med Italien, Portugal, Frankrike och Tyskland så kände vi att vi ville vidga våra kunskaper och vänder därför vårt intresse mot Östeuropa denna gång.
Eftersom vi inte har arbetat med Östeuropa tidigare och de heller inte ingått i några av de partnerskap där vi ingått så har vi faktiskt inga andra kontakter där idag än någon enstaka kontakt inom idrottssektorn. Därför har vi anmält vår projektkoordinator till ett kontaktseminarium i Warszawa den 29-30 mars för att där kunna knyta de kontakter vi behöver ha för att kunna göra det här transnationella arbetet.
I våra tidigare transnationella samarbeten har vi alltid haft ett samarbete på såväl ledningsgruppsnivå som deltagarnivå. Vi har sett hur oerhört mycket det här arbetet har gett på deltagarnivå så det är därför en självklarhet för oss att några av våra deltagare ska få möjlighet att delta även i det transnationella arbetet. Vi vill ha både ett kunskapsutbyte och ett erfarenhetsutbyte för våra deltagare.
Under mobiliseringsfasen kommer vi att knyta alla kontakter vi behöver med våra samarbetspartners. Det kan bli enbart parter från Polen men det kan också bli Polen och ett annat land. Vi får se vilka möjligheter och idéer som föds när vi deltagit på kontaktseminariet nu i mars.
Vi vet av erfarenhet att det transnationella arbetet tar oerhört mycket tid så under mobiliseringsfasen kommer vi att planera upp hela det transnationella arbetet i detalj, allt för att spara tid när själva genomförandet sedan drar igång. Därför är det oerhört värdefullt att få möjlighet att delta på kontaktseminariet i Polen. Vi kommer spara väldigt mycket tid på det samtidigt som det är så värdefullt att få möjlighet att träffa personerna i fråga i ett fysiskt möte så tidigt i processen. Det underlättar samarbetet väldigt mycket. Transnationellt arbete handlar mycket om att möta andra sätt att tänka, lära av varandra och utifrån det utveckla verksamheten på hemmaplan. Alltför ofta blir man tyvärr lite hemmablind och då kan ett transnationellt arbete vara en riktig ögonöppnare.
Vi har god erfarenhet av transnationellt samarbete och har under många år samarbetat med olika länder i vårt idrottsliga arbete. Vi har även haft transnationella inslag i våra arbetslöshetsprojekt vid flera tillfällen. Vi har redan hunnit lära oss av de misstag vi gjort vilket är en positiv erfarenhet. Det krävs mer förberedelser än man någonsin kan tänka sig när man ska göra arbetet tillsammans och dessutom resa med deltagargrupperna. I vår senaste grupp var det 10 av 12 som inte ens ägde ett pass och många som aldrig hade flugit förut. Därför kräver det transnationella arbetet så mycket mer av oss som projektägare men det är värt varenda sekund när man ser vad det tillför de deltagare som får möjlighet att delta.
Vi har även erfarenhet från transnationellt arbete som enbart skett på ledningsgruppsnivå och där tycker vi inte att det resulterat i det vi inledningsvis förväntat oss. Vår erfarenhet var att alla parter inte tog arbetet lika seriöst som vi gjorde, vilket gjorde att vi mest blev frustrerade. Kulturkrock med andra ord. Däremot så känner vi att när man gör arbetet för både deltagare och ledning så ger det väldigt mycket mer. Därför är det viktigt för oss att arbeta på det sättet s det är det vi kommer planera för i mobiliseringsfasen.

Genomförande
Vi vill göra ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte där ett av syftena är att några av våra deltagare ska få möjlighet att träffa och prata med andra personer som är i samma situation som de själva fast i ett annat land. Vi vill att de ska få en bild av hur samhället ser ut, hur människorna lever, vilka möjligheter finns etc. Att få vidga sina tankebanor, få nya perspektiv till saker och ting och förhoppningsvis bli inspirerade. Kunna lyfta blicken och få ett nytt synsätt på sin egen situation. Allt det här har vi sett att de här transnationella mötena åstadkommer.
Vi vill ge två grupper med 15 deltagare i varje grupp möjlighet att få åka på ett studiebesök till Polen där de får möjlighet att träffa polska deltagare som också är arbetslösa och har varit långtidssjukskrivna men nu är på väg tillbaka till arbetsmarknaden alternativt redan klarat av att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Hur har de arbetat, vad har varit de avgörande faktorerna, vilka erfarenheter kan de dela med sig av, det är några av frågeställningarna. På samma sätt delger vi de polska deltagarna våra erfarenheter. Vi tar också med våra deltagare på studiebesök i sociala företag och på andra intressanta verksamheter. Naturligtvis vill vi också lära av våra parter hur de arbetar med tillgänglighet och jämställdhetsintegrering. En bra förberedelse innan avresan kommer vara att ha videomöten med varandra för att lära känna varandra lite och skapa en förväntan och även en trygghet. Stiftelsen Idrottens Hus, som är vår hyresvärd, har nyligen köpt in en utrustning för att kunna genomföra videokonferenser så de tekniska möjligheterna för detta har vi redan.
Bara känslan av att ha fått vara med på en sådan här resa, ta del av erfarenheter från människor i andra länder, att våga åka med – gör att deltagarna i fråga verkligen växer och tar ett stort steg framåt uppåt på sin livsstege.
En deltagare som nyligen kommit hem från ett utbyte med Italien skriver så här i sin dagbok: ”För 6 mån sedan ville jag inte gå hemifrån, jag orkade inte kliva ur sängen på morgonen. Jag vågade knappt prata med någon utanför familjen. Genom det här projektet och det här studiebesöket jag fick möjlighet att vara med på nu i Italien så har hela mitt liv förändrats. Jag har stått framför en grupp i Italien och hållit en presentation på engelska, jag har varit i ett annat land, jag har tvingats utmana mig själv varje dag och jag VÅGADE och jag KLARADE av det. Efter det här kommer nog det mesta att kännas lätt. Tack för allt stöd, tack för att ni gett mig tron på mig själv tillbaka!”
Vi skulle helst vilja erbjuda alla våra deltagare att få vara med om detta men det finns naturligtvis inga ekonomiska möjligheter till det. Vi hoppas dock att Polen ska vara intresserade av att komma med ett par grupper till oss också så får vi ändå möjlighet att ge det transnationella inslaget till betydligt fler deltagare. Sett ur ett EU-perspektiv så finns inget bättre sätt än transnationellt samarbete när det gäller att få deltagarna att förstå att de faktiskt är en del av ett EU-projekt.
Under genomförandet vill vi även ha ett samarbete på ledningsgruppsnivå för att arbetet även ska resultera i ett mer strategiskt resultat.Vad det arbetet ska resultera i vill vi inte beskriva än, det måste vi naturligtvis diskutera med vår samarbetspart/parter först. Det måste vara något vi tillsammans enas om så vi alla känner att arbetet ger något. Vi har dock några idéer med oss in i dessa diskussioner och det är t.ex att göra en handbok om våra förutsättningar, ambitioner och arbetsätt . Helt enkelt en bok om goda exempel, en bok som även innehåller beskrivningar av ett antal deltagares egna berättelser och erfarenheter. Vi har många olika tankar runt det transnationella arbetet men måste naturligtvis enas om detta tillsammans med våra parter. Det som är väldigt viktigt för oss är att deltagarperspektivet finns med på något sätt. Empowerment värdena är en väldigt viktig del i projektet och det ska naturligtvis slå igenom även i det transnationella arbetet. Vi vill lyfta människor så de kommer vidare och får möjlighet att återta sin sociala identitet och då kan en studieresa vara en del i det arbetet. Det är också en självklarhet att representanter för deltagarna finns med i planeringsarbetet för de transnationella aktiviteterna.

Medfinansiärer

  • AF Linköping
  • Arbetsförmedlingen i Motala
  • Arbetsförmedlingen Norrköping
  • Östergötlands Idrottsförbund

Samarbetspartners

  • 2088-7923
  • AF Linköping
  • Arbetsförmedlingen i Motala
  • Arbetsförmedlingen Norrköping
  • Östergötlands Idrottsförbund

Kommun

  • Boxholm
  • Finspång
  • Kinda
  • Linköping
  • Mjölby
  • Motala
  • Norrköping
  • Söderköping
  • Vadstena
  • Valdemarsvik
  • Åtvidaberg
  • Ödeshög