Logotyp på utskrifter

Kundlinjen

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasGenomförande
ProjektägareArbetsförmedlingen i Motala
KontaktpersonAgneta Jacobsson
E-postagneta.jacobsson@arbetsformedlingen.se
Telefonnummer010-486 4684
Beviljat ESF-stöd12 009 991 kr
Total projektbudget34 058 786 kr
Projektperiod2011-08-15 till 2013-09-30
RegionÖstra Mellansverige
In English

Sammanfattning

Projektet syftar till att personer i sjukförsäkringen, oavsett var i rehabiliteringskedjan de befinner sig, ska erbjudas stöd i sin rehabilitering till arbete. De ska erbjudas en service baserad på individuella behov utan målgruppstänkande.
Det ena sättet att uppnå detta är en gemensam ingång till AF från FK, motiverande insatser redan under sjukskrivningen och ett närmare samarbete med vården. Kundperspektivet ska styra samarbetet.
Det andra sättet är att bygga ihop de olika team och olika rehabiliteringskedjor som idag finns till en rehabiliteringskedja på AF. Detta möjliggör ett större internt utbud av aktiviteter och skapa utrymme för fler personer i sjukförsäkringen i ett tidigare skede av sjukskrivningen.
För de personer som står längre från arbetsmarknaden vill projektet skapa fler platser för arbetsträning och bidra till utvecklingen av sociala företag i regionen.

Bakgrund

Ohälsotalet i Östergötland har under 2010 sjunkit kraftigt till 29,6 dagar i snitt. I Linköping är ohälsotalet 22,8 dagar medan Motala ligger på 43,1 dagar, vilket fortfarande är markant över rikssnittet. Försäkringskassan (FK) har under 2010 haft störst fokus på personer med sjukpenning och sjukersättning vars ersättningsdagar tagit slut.
Under 2010 har Arbetsförmedlingen (AF) tagit emot ett stort antal personer vars ersättningsdagar varit slut från FK. Det har varit en stor utmaning för AF dels för att gruppen har varit stor men fr.a för att en del personer inte varit mogna för en arbetslivsinriktad rehabilitering utan ställt långtgående krav på grundläggande rehabilitering med anpassning av program och aktiviteter. Här finns fortsatt stora utvecklingsbehov av metodik och program internt på AF för att ge dessa människor en arbetsförmåga gångbar på arbetsmarknaden. Och en ökad tillgång på skyddade arbetsplatser i tex sociala företag.
Samtidigt finns ett gemensamt af/fk-team, som bedriver arbetslivsinriktad rehabilitering för sjukskrivna/med sjukersättning enl en beprövad rehabiliteringsmetodik, den sk FAROS-modellen, och ett utvecklat samarbete i ett gemensamt team. Här har det funnits tomma platser trots att många behöver detta rehabiliteringsstöd dels för att FK prioriterat dem vars ersättningsdagar tagit slut samtidigt som en omorganistation gjort att tiden inte räckt till.
Utvecklingen framåt hösten 2011 går mot att FK kommer att arbeta med personer i sjukförsäkringen i ett tidigare skede av sjukskrivningen i enlighet med intentionerna i Rehabkedjan samtidigt som färre personer kommer att förlora sina ersättningsdagar. Denna utveckling accelererar 2012 då antalet utan ersättning halveras jämfört med i år. 2013 halveras antalet ytterligare en gång.
På AF innebär detta 3 olika ingångar för kunder från FK: för personer vars ersättningsdagar tar slut, för personer med identifierat rehabiliteringsbehov sk handlingsplansamverkan och för övriga som fått avslag på sjukpenning/indragen sjukpenning/anställda som efter 6 mån ska prövas mot hela arbetsmarknaden. Varje målgrupp erbjuds olika insatser och dessutom olika ersättning.

Till varje ingång har AF knutit olika team/kontaktpersoner. Risken är uppenbar att AF inte optimerar resurserna med 3 olika team, 3 olika rehabiliteringskedjor, 3 olika målgrupper vars rehabiliteringsbehov kraftigt överlappar varandra.
Därutöver aviserar FK att unga under 30 år med aktivitetsersättning kommer att bli en prioriterad grupp. I dagsläget finns inte mindre än 825 ungdomar i Motala-Linköpingsområdet i den målgruppen. AF känner osäkerhet inför hur denna målgrupp ska rehabiliteras, då här kan krävas samarbete med skola och föräldrar.
AF/FK tror att med Kundlinjen kan vi rationalisera verksamheten genom att bygga en effektivare samverkansmodell med en ingång och en sammanhållen rehabiliteringskedja på AF genom att tänka mindre på målgrupper och mer på individer.
Samverkansperspektivet har idag ett organisatoriskt fokus. Vilka insatser på AF som den enskilde får ta del av avgörs av ersättningsform och var i FK:s rehabkedja individen befinner sig. Med ett kundperspektiv blir utgångspunkten rätt rehabiliteringsinsats vid rätt tillfälle för rätt individ i stället för ett målgruppstänkande. AF och FK behöver också ta ett större gemensamt ansvar och inte lämna över en sjukskriven från en organisation till en annan utan ha samsyn och samarbeta mer vid övergången. För kunder som är svårbedömda och befinner sig i gränssnittet mellan myndigheterna behövs också ett utökat samarbete där vården involveras mera. Inte minst gäller detta individer som vandrar mellan myndigheterna.

Som framgått av beskrivningen ovan rör det sig om olika målgrupper med olika ersättningsform, som rehabiliteras av olika af-team, med olika handläggare på FK, med olika aktualiseringsform medan de olika målgrupperna har behov som i många stycken överlappar. Rehabplaneringen avgörs mer av ersättningsform än av rehabiliteringsbehov. Det uppstår orättvisa mellan individer med likartade behov både i val stödinsats och ekonomisk ersättning. Det uppstår avbrott i rehabiliteringsplaneringen och onödiga byten av förmedlare. Det förebyggande arbetet hamnar utanför rehabiliteringen.

En effektivisering måste ske. Det håller inte att tänka i grupper. Tillgängliga resurser måste användas optimalt utifrån individens behov. Lösningen blir att AF bygger upp en gemensam rehabiliteringskedja med en ingång från FK. Det underlättar för FK att kunna utgå från individens behov oavsett var individen befinner sig i FK:s rehabkedja. Ett gemensamt team bildas vid övergången. Stommen i arbetsmetodiken utgörs av FAROS-modellen, som är väl inarbetad hos bägge myndigheterna. FAROS måste kompletteras med programmet Arbetslivsintroduktion och den anpassning av program över längre tid som är nödvändig för att även de som förlorat sin ersättning från sjukförsäkringen successivt kan uppnå den arbetsförmåga som krävs på arbetsmarknaden. En förrehabilitering i form av aktiverande och motiverande insatser som bedrivs av både FK och AF måste påbörjas så tidigt som möjligt så att individen är mentalt förberedd. Efter dessa anpassade insatser måste finnas utökade arbetsmöjligheter i skyddad sektor dvs en utökning av platser för långvarig rehabilitering, sociala företag, utvecklingsanställning mm

Sammantaget visar detta att behov finns av en utvecklad samverkan, som kan ta hänsyn till ändrade prioriteringar på FK. Det behövs en effektivisering på AF, som möjliggör större differentiering av insatser för individen. En samlad rehabiliteringskedja måste byggas på AF. Den gemensamma ingången måste etableras och stora insatser läggas på samsyn och gemensam bedömning av arbetsförmåga hos FK och AF. Som en konsekvens får personer med likartade rehabiliteringsbehov olika ersättning men detta får i så fall signaleras till politiken efter projektslut. Vinsten för kunden blir en rehabilitering anpassad till behovet.

Att utveckla möjligheterna till träning och anställning i skyddad miljö är den största bristen idag. Det finns i regi av Samordningsförbundet möjligheter till långvarig arbetsträning och med ytterligare arbetsledningsresurs kan dessa platser byggas ut. Men även socialt företagande måste uppmuntras. Utbildning i socialt företagande är en idé vi vill pröva. Det tas fn många initiativ i kommunerna i denna riktning. Möjligheterna till individuellt anpassad yrkesutbildning är ett sällan använt hjälpmedel. I budget har avsatts en post för köp av arbetsmarknadsutbildning, enstaka platser, och det kan finnas oanvända möjligheter inom kommunernas vuxenutbildning.

För att få perspektiv och nya idéer planeras ett antal studiebesök av fördjupad karaktär i de nordiska länderna och hos projekt med likartat uppdrag.

Syfte

Det övergripande målet är att personer i sjukförsäkringen ska återfå sin arbetsförmåga och komma tillbaka till arbetslivet. De ska känna att myndigheterna samarbetar och att övergången upplevs smidig. Oavsett var de befinner sig i sin sjukdomsfas skall de erbjudas ett individuellt stöd på sin väg till arbete. De ska känna att de får rätt stöd i sin arbetslivsinriktade rehabilitering och att detta underlättar för dem att återgå till arbetslivet. Vi ska minimera riskerna att personer ”vandrar emellan” och försöka erbjuda sjuka med rehabiliteringsbehov en likartad service. Även om de inte får arbete ska de känna att de kommit en bit på väg tillbaka till arbete.

Ett sätt att nå syftet är att bygga en flexibel samverkansorganisation mellan AF och FK med en ingång så att personer i sjukförsäkringen med rehabiliteringsbehov kan få en individuell handlingsplan vid rätt tillfälle dvs när behovet uppstår.
Meningen är att fördjupa det goda samarbete som redan finns mellan AF och FK och utveckla det ytterligare både på strategisk och handläggande nivå. Valet av strategisk samarbetsmodell möjliggör att FK kan arbeta mer förebyggande i ett tidigare skede av sjukskrivningsprocessen och veta att AF har möjligheter att ta emot de försäkrade oavsett var de befinner sig i rehabiliteringskedjan. På handläggarnivå nå en samsyn kring bedömning av rehabiliteringsbehov.

Ett annat sätt är att individen påbörjar sin rehabilitering redan under sin sjukskrivning genom att FK ges möjlighet att upphandla motiverande insatser. På så sätt blir individen mer förberedd inför övergången till AF. Genom utökade kontakter med vårdgivaren kan medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering löpa parallellt. Sk återgångar (individen vandrar mellan systemen) kan ske i samverkan. Här blir också kommunens och samordningsförbundets insatser viktiga.

Ett specifikt syfte för AF är att bygga ihop de rehabiliteringskedjor för 3 olika målgrupper från FK som finns idag. 3- 4 olika målgrupper kräver 3 team med likartade rehabiliteringskedjor för resp målgrupp. Genom att bygga en gemensam rehabiliteringskedja av aktiviteter kan AF möjliggöra högre kvalitet med fler aktiviteter, större flexibilitet i insatserna utifrån individens behov frikopplat från målgruppstänkande och skapa ett nödvändigt utrymme för fler att få del av insatserna. Det finns inte resurser att bygga specialiserade insatser till varje målgrupp när behoven inte är målgruppsdefinierade utan individuella och överlappande.

Ett mycket viktigt syfte är att öka individernas möjlighet att få arbete. Utökade möjligheter till arbetsträning i skyddad miljö är en väg. Utökade möjligheter till anställning i arbetsrelaterade sociala företag en annan. Individuellt anpassad arbetsmarknadsutbildning kan ge nödvändig kompetenshöjning. En ackvirerare/kontaktman gentemot företagare kan hjälpa deltagarna med praktik/jobbackvirering och företagarna att hitta rätt kompetens. Rekryteringsträffar för funktionsnedsatta blir en metod att prova.

Samverkansperspektivet mellan AF och FK ska genomsyra projektet. Myndigheterna ska utveckla samsyn och ökad förståelse och kunskap om varandras förutsättningar så att samarbetet flyter lättare.

Målsättning

GENERELLA MÅL

Minst 75% av deltagarna upplever att de fått ett bra stöd inför återgången till arbete

Minst 90% av handläggarna på AF och FK upplever att samsyn och samarbete förbättrats

Minst 50% av deltagarna upplever en förbättrad hälsa

Minst 75% av deltagarna känner sig delaktiga i rehabiliteringsplaneringen

Platser för arbetsträning utökas

Fler får anställning i sociala företag


GENERELLA METOD- OCH SAMVERKANSMÅL

att utforma en gemensam ingång från FK till AF med överlappande ansvar så att deltagarna får tillgång till rehabiliteringsresurser när behovet uppstår

att skapa ökad samsyn och kunskap mellan handläggarna från FK och AF i de gemensamma bedömningarna om arbetsförmåga vid övergången genom att bilda ett gemensamt team med tillgång till AF:s specialistresurser

att dagens ”stuprörsteam” på AF byggs ihop till ett team som kan arbeta flexibelt utifrån individens behov
- att FAROS-metodiken utgör grundstommen i den gemensamma rehabiliteringskedjan
- att FAROS-metodiken kompletteras med förberedande rehabiliteringsinsatser

att personer i sjukförsäkringen får tillgång till förberedande insatser av aktiverande, motiverande, friskvårdande karaktär redan under sjukskrivningsperioden

att medicinsk och arbetslivsinriktad rehabilitering integreras och löper parallellt genom att behandlande läkare från vårdcentralen involveras och att deltagarna märker detta


MÅL FÖR PERSONER SOM FÖRLORAR SIN ERSÄTTNING FRÅN SJUKFÖRSÄKRINGEN
Det övergripande målet är att deltagarna ska vara bättre förberedda inför Arbetslivsintroduktionen och att färre återvänder till sjukförsäkringen än idag.

Minst 2/3 av de utförsäkrade som skrivs in i Arbetslivsintroduktion ska delta i en arbetslivsinriktad rehabilitering 90 dagar efter avslutat program

Mindre än 50% av deltagarna återvänder till sjukförsäkringen efter avslutad Arbetslivsintroduktion (rikssnittet 55%)

Minst 50% av deltagarna upplever en förbättrad hälsa (före och efter Arbetslivsintroduktionen)

Andelen retoaktiva beslut om inskrivning på AF ska vara lägre än 5 % vid årets slut



MÅL FÖR SJUKSKRIVNA/SJUKERSÄTTNING MED BEHOV AV ARBETSLIVSINRIKTAD REHABILITERING

Antalet som får del av rehabiliteringsinsatser enl FAROS-metodiken ska påtagligt öka jämfört med idag

Resultatet till arbete ska vara oförändrat jämfört med idag dvs 40% till arbete eller utbildning efter 12 mån



MÅL FÖR AVSLAG/ EJ FÖRLÄNGD SJUKPENNING/ANSTÄLLD MEN EJ PRÖVAD MOT HELA ARBETSMARKNADEN

Betydligt fler än idag ska få del av arbetslivsinriktad rehabilitering
via den gemensamma ingången

Minst 40% rehabiliteras till arbete eller utbildning efter 12 mån

MÅL FÖR UNGA MED AKTIVITETSERSÄTTNING

Att 50 unga med aktivitetsersättning tas emot årligen

Minst 20% rehabiliteras till arbete/studier



Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Både AF och FK har lokaler som är anpassade för fysisk tillgänglighet. Bägge personalgrupperna har stor vana vid att arbeta med personer med funktionsnedsättning. Dessutom finns förstärkta insatser med psykolog och ergonom i projektet så mycket kompetens finns i projektet.

Nästan alla i målgruppen har en funktionsnedsättning som kan kräva hjälpmedel fr.a på arbetsplatsen när det blir dags för praktik och subventionerad anställning. Ergonom har tillförts projektet och medel för hjälpmedel finns i ordinarie verksamhet.

Det som är viktigt att säkerställa i projektet är att informationen om tillgängligt stöd för funktionsnedsatta ges till både arbetsgivare och sökande i tillräcklig omfattning både individuellt och i grupp. De sökande kan få gruppinformation i ett tidigt skede så att de vet vad som finns och allra viktigast är informationen och stödet till arbetsgivarna. Det finns mycket stöd för arbetsgivare vad avser funktionsnedsatta men arbetsgivaren känner ofta inte till det.

Information både muntlig och skriftlig ska anpassas till målgruppen. Att tillgängligheten i vid mening fungerar kan följas upp i utvärderingen. Det finns processtöd att tillgå, Agneta Lindqvist 08-546 40 484.

Jämställdhetsintegrering

Vi vet att kvinnor är kraftigt överrepresenterade i sjukförsäkringen och utgör ca 75%. Vi vet också att det könsbundna yrkesvalet begränsar kvinnornas möjligheter att få arbete och att kvinnor ofta deltidsarbetar. Dessa faktorer är kända men tunga att påverka. Det blir viktigt att tillse att kvinnor och män tillgodogör sig rehabiliteringsinsatserna och når samma resultat relaterat till deras andel av målgruppen. Detta ska följas särskilt då tidigare erfarenheter visar att kvinnor når sämre resultat i termer av arbete.
Med könsuppdelad statistik kan vi månadsvis följa att kvinnor och män får sin andel av resp insats som erbjuds i projektet samt vilken typ av insats och därigenom få en indikation på vad vi behöver fundera över. Om vi får skillnader i resultat och rehabiliteringsstider kopplat till kön finns anledning att ta itu med detta. Om avbrott i rehabiliteringen kan kopplas till kön finns anledning se över anpassningen i insatserna. Det är möjligt att kvinnor och män behöver olika anpassning i program och att det är viktigt att se och beskriva detta. Projektet kommer att använda sig av Processtöd Jämställdhet och använda deras verktyg och utbildningar för projektgruppen under mobiliseringsfasen.
Projektgruppen måste också arbeta med sitt eget förhållningssätt och språkbruk på ett medvetet sätt. Det finns många exempel i vardagen. Exakt hur man kan arbeta med egna attityder får klargöras under mobiliseringen.

Transnationellt samarbete

Det finns stora inslag av strategisk helhetssyn och metodutveckling i Kundlinjen. Projektmedlemmarna får därför ett stort behov av diskutera metodiska innovationer och att ”testa” strategiska tankegångar med likartade verksamheter.
Vi känner till några projekt, både esf-finansierade och inom Finsam, som har nära koppling till vårt projekt. Så här i ett inledningsskede känns det mest matnyttigt att skaffa sig ett grepp om pågående utvecklingsarbete via studiebesök på andra orter.
Däremot ser vi det som mycket intressant hur våra nordiska grannländer har organiserat sin samverkan mellan AF och FK och höra vilka styrkor och svagheter de har. Eftersom projektet har en tydlig strategisk dimension kan studiebesök och löpande kontakter ge perspektiv på förändringsarbetet. Möjligheten att arbeta en kortare period i ett annat nordiskt land ska undersökas. Vi har via vårt processtöd fått uppslag till några kontakter i Danmark för erfarenhetsutbyte. Norge ligger förvisso utanför EU men är självklart intressant i sammanhanget.
Vi har i budget enbart tagit upp kostnader för resor.


Medfinansiärer

  • Arbetsförmedlingen Avdelningen Rehabilitering till arbete
  • Arbetsförmedlingen hk
  • Arbetsförmedlingen i Motala
  • LFC i Linköping

Samarbetspartners

  • Arbetsförmedlingen Avdelningen Rehabilitering till arbete
  • Arbetsförmedlingen HK
  • Arbetsförmedlingen i Motala
  • Coompanion
  • Linköpings Samordningsförbund

Kommun

  • Boxholm
  • Kinda
  • Linköping
  • Mjölby
  • Motala
  • Vadstena
  • Ydre
  • Åtvidaberg
  • Ödeshög