Logotyp på utskrifter

Integration via Arbete (IVAR)

ProgramområdeProgramområde 2 Ökat arbetskraftsutbud
ProjektfasGenomförande
ProjektägareKultur- utbildning- och fritidsförvaltning
KontaktpersonSalim Khater
E-postsalim.khater@solleftea.se
Telefonnummer0620-68 27 25
Beviljat ESF-stöd3 777 070 kr
Total projektbudget9 442 677 kr
Projektperiod2012-02-01 till 2014-03-31
RegionMellersta Norrland
In English

Sammanfattning

Sollefteå Kommun vill genom projekt IVAR skapa en arbetsmarknadsaktivitet för utomnordiska medborgare, som två år efter ankomst fortfarande står långt från arbetsmarknaden, för att stötta dem i att komma ur sitt bidragsberoende. Personerna som kommer att ingå i målgruppen har låg utbildningsnivå och svaga yrkesmeriter. Deltagarna ska genom riktade fördjupningar inom valt yrkesområde (restaurang, skogsvård, vård och lokalvård) få kunskaper som för dem närmare arbete/vidarestudier/starta eget. Projektet ska motivera till entreprenöriellt tänkande och motverka obalans i könsfördelning inom de valda yrkesområdena. Projektet ska utarbeta en metod för att kunna skapa dessa arbetsmarknadsaktiviteter inom de olika yrkesområdena.

Bakgrund

Sollefteå kommun har efter etableringstiden, de första två åren efter ankomst till Sverige, ett ekonomiskt ansvar för individen och ett intresse i att stärka arbetsmöjligheter som på sikt gör att utanförskapet minskar och utomnordiska medborgare blir delaktiga i samhället. Kommunens erfarenhet inom området integration och vuxenutbildning gör kommunen lämpad att utveckla nya sätt att stötta målgruppen. Nyligen startade en utbildning inom yrkeshögskolan ”Integrationspedagog” som riktar sig till personer som arbetar inom området. Trots två tidigare genomförda integrationsprojekt, MATS och SAFIA, och ett grundligt uppbyggt samarbete med arbetsförmedlingen ser kommunen att utanförskapet är stort inom målgruppen. Det syns i antalet bidragsberoende hos socialtjänsten. Brist på arbete och chanser att ta sig in på arbetsmarknaden skapar social oro och hopplöshet bland individerna och i samhället. Inte lika mätbart, men lika viktigt är tendenser i kommunen där rasism och incidenter med rasistiska inslag ökar. Ett antal incidenter tyder på spänningar mellan folkgrupper, men även mellan svenskar och flyktingar. Kommunen ser fortfarande att vi har ett ansvar att förbereda oss på insatser efter introduktionstiden, där inga förutsättningar finns idag. Sollefteå kommun är glest befolkad, stora avstånd och tillgången till resurser blir alltmer begränsade. Den demografiska strukturen och utflyttningen från norrlandskommunerna är bekymrande. Därför finns det stora behov av att attrahera, sysselsätta och behålla nya invånare i regionen. En sådan målgrupp utgörs av flyktingarna och övriga invandrare. Det är då nödvändigt att förbättra målgruppens förutsättningar att stanna kvar i Sollefteå kommun. Kommunen är en stor mottagare av nyanlända och dras, likt många andra kommuner, med hög arbetslöshet. Samtidigt finns ett rekryterings- och övertagandeproblem samt att företag där ägaren går i pension riskerar nedläggning. Under 2007 – 2010 tog kommunen emot 344 flyktingar. Siffran som socialkontoret anger är aktuell för projekt IVAR bland flyktingar ligger mellan 60 – 80 personer. Behovet finns att dels öka befolkningsmängden men också att förstärka introduktionsarbetet med en snabbare introduktion till arbetsmarknaden. Utmaningen ligger i att förbereda de invandrade så att de har förutsättningar för att vilja, våga och kunna ta eller själva skapa jobb. Anställningsbarhet och entreprenörskap är centrala faktorer i arbetet med målgruppen. Genom att stärka självkänslan och ökad social kompetens kan individen själv vara en viktig faktor. Sollefteå kommun har i sitt tidigare projekt MATS haft stora framgångar i att integrera flyktingar till arbetsmarknaden. Deltagarna kom då, på grund av sammansättningen i flyktingmottagandet, till största del att bestå av relativt högutbildade personer. I en nyligen sammanställd rapport från Reveljen har om MATS deltagare visar på att många av de intervjuade deltagarna helt eller delvis har nått sina individuella mål. Ett utvecklingsarbete har gjorts på Reveljen där verksamheten utvecklats från att vara mellan deltagaren och Reveljen, till att i SAFIA (DNr: Y2008-3070201) ha utvecklats till ett samverkansprojekt med främst arbetsförmedlingen som viktigaste samverkanspartner och med ett framtagande av stödfunktioner som studie- och yrkesvägledning, praktikhantering och yrkessvenska. SAFIA har uppnått goda resultat i att få SFI-deltagare att gå vidare i studier eller arbete. Projekt SAFIA kan konstatera att nyanlända flyktingars bakgrund skiljer sig mot tidigare år, under projekttiden har utbildningsnivån sjunkit och många har kort, i vissa fall ingen, utbildning. En erfarenhet är att oavsett om individen har klarat studierna från SFI och upp till svenska B som andraspråk (gymnasienivå) så möts många av ännu högre krav på språkkunskaper för att bli anställningsbara eller för att till fullo klara en gymnasial yrkesinriktad utbildning. I en rapport från 2009 konstaterar Skolverket att invandrade med högre utbildning under lång tid genomgår grundskoleutbildning efter studier inom Svenska för Invandrare (SFI). Rapporten, Lägesbedömning 2009 (nr337), visar att grundskolestudierna inte sällan uppgår till tre år eller mer, trots att individerna redan har en högre utbildning från sitt hemland. Att nybörjare med högskoleutbildning, läsåret2004/2005 fanns 22 % kvar i grundläggande utbildning ännu två år senare. En studie, Rapport ”Integration – 2005”, Integrationsverket, visade också att nästan 50 % av utlandsfödda med eftergymnasial utbildning var registrerade på grundskolenivå i minst fem terminer. Av detta drar Skolverket slutsatsen att det blivit en norm i vissa kommuner att grundläggande vuxenutbildning är en normal fortsättning på SFI. Ett sätt att förbereda individen på arbetsmarknadens krav och frångå det som blivit norm, även i Sollefteå kommun, är en praktisk språkaktivitet som introducerar individen till ett yrke. Det SAFIA har noterat är att dess modell inte passat alla deltagare. Utvecklingsinsatserna har under SAFIA:s tid riktat sig till alla flyktingar, men det har visat sig det endast är vissa som har meriter inom utbildning och på arbetsmarknaden som till fullo kunnat tillgodogöra sig projektets insatser. Det man ser i projekt SAFIA är att dessa metoder inte går att applicera på hela gruppen. Det finns ett behov av hos den grupp som står längst från arbetsmarknaden att skapa en aktivitet som hjälper dem att bygga upp dessa meriter på längre sikt då de nästan helt saknat dessa. Dessa personer hamnar i ett bidragsberoende efter introduktionstiden. Inom SAFIA har man konstaterat att det finns två grupper som kräver mycket större insatser och i andra former än vad som sker i dag. Den lågutbildade gruppen bland flyktingarna kräver en ny aktivitet som har en kraftig inriktning på språklig och social kompetens i kombination med att bygga upp en kompetens på arbetsmarknadsområdet. Den andra gruppen består av vissa utomnordiska invandrare (i motsats till flyktingar) och bland dem är kvinnorna särskilt värda att nämnas. Den gruppen kvinnor riskerar hela tiden, förutom arbetslöshet och ett stort utanförskap, att inte ta del av aktiviteter för att uppnå de jämställdhetsmål som Sverige ställer upp. SAFIA ser att trots att insatser gjorts för deltagare under projekttiden står en grupp fortfarande långt från arbete. Metoderna med meritportfölj, praktik och yrkessvenska har utvecklats inom den kommunala integrationsmodellen. Nu har arbetsförmedlingen etableringsansvaret och kraven på att komma till egen försörjning har hårdnat. Även kommunen måste möta kraven med ett effektivare sätt och öka valmöjligheterna för att tillmötesgå individens faktiska möjligheter på arbetsmarknaden. Ett faktum är att en alltför stor procent av flyktingar efter introduktionen hamnar i utanförskap, som blir allt svårare att ta sig ur, då det saknas aktiviteter i kommunen för att möta behoven. Det innebär en ekonomisk förlust och ett starkt försvårat utanförskap för individen, men svårare för kommunen att hantera desto längre utanförskapet varar. Målet med IVAR – integration via arbete – är att utarbeta en modell för lärandet som kopplar samman språket med en grundläggande yrkesförberedelse. Projekt IVAR ska förbereda för arbete inom restaurang, lokalvård, omvårdnad och skogsvård. Inriktningarna passar den lokala arbetsmarknaden och ger individen en realistisk chans att påbörja en karriär och urvalet av inriktningar gjordes i samråd med arbetsförmedling och socialtjänst. IVAR vill skapa en modell vars kärna är människosyn, ett entreprenöriellt förhållningssätt och individuell vägledning. Detta leder till egen försörjning via arbete, via eget företagande eller vidare studier. En väsentlig del av detta är att de som idag står långt från arbetsmarknaden utvecklas samt att möjligheterna att arbeta utifrån sina egna förutsättningar vidgas. Flödesschema över den tänkta modellen bifogas i ansökan.

Målsättning

Projektets långsiktiga mål kan delas in i två nivåer emellan vilka tydliga samband går att se. På en mikrosocial nivå kan de insatser som görs leda till att individens möjligheter att bidra till samhället via egenförsörjning eller anställning ökar. Detta som ett resultat av en mer diversifierad och större arbetsmarknad som efterfrågar fler kompetenser än idag. Till grund för denna slutsats är utvecklingen av metoder för att arbets- och yrkesförberedande aktiviteter som underlättar och snabbar på övergången till självförsörjning via praktiskt lärande. På en makrosocial nivå kan projektet bidra till såväl lösningen av den demografiska utmaningen som till ökad integration.

Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning

Målet med projektet IVAR är att tillgängliggöra arbetsmarknaden för utomnordiska medborgare i Sverige. Denna grupp är i sig heterogen och innehåller individer med skiftande bakgrunder och erfarenheter. Givet sin utsatta roll i samhället blir de ofta diskriminerade. Denna tendens förstärks sannolikt när individen utöver sin härkomst har andra fysiska eller psykiska faktorer att brottas med såsom olika typer av funktionshinder. För att motverka diskriminering och stärka målgruppen måste insatser riktas både mot individen och mot miljön. Sollefteå kommun har valt att samla samtliga verksamheter med kopplingar till vuxenutbildning till en gemensam organisation kallad Reveljen, centrum för vuxnas lärande och utveckling. Samtliga lokaler och lärmiljöer är här anpassade för personer med funktionshinder och personal inom Reveljen har kompetensutvecklats inom området lärande och funktionshinder. Arbetet med att ytterligare anpassa lokalerna ur tillgänglighetssynpunkt samt att utbilda personal fortlöper ständigt.
Under projektet kommer individens förutsättningar att särskilt beaktas, med satsningar mot att öka dennes initiativkraft och anställningsbarhet. En viktig del blir att utbilda och informera personal och handledare på de arbetsplatser som kommer att utgöra deltagarnas praktikplatser. Handledarna blir den länk på arbetsplatsen som tillgängliggör den psykosociala arbetsmiljön och möjliggör aktivt deltagande i den sociala gemenskapen. Arbetsuppgifterna under praktiken kommer att anpassas efter deltagarnas individuella förutsättningar och de kommer att få den teoretiska och praktiska utbildning som behövs för att utföra arbetsuppgifterna. Informationsmaterial och skrifter tas fram i alternativa format, exempelvis lättläst och tekniska hjälpmedel erbjuds vid behov.

Transnationellt samarbete

Reveljen har sedan en längre tid upparbetade kontakter med Dr Paul Haunch, Social Inclusion and Development Manager vid The Manchester College i Manchester, Storbritannien. Dar bedriver han, och har även tidigare bedrivit, ett flertal projekt med liknande målgrupper, dvs människor i utanförskap. Vi ser många beröringspunkter med projekt IVAR och de intentioner projektet har för att hitta nya vägar till att inkludera dessa människor i samhället. Han och den organisation han arbetar för bedriver också forskning inom området. Även om Manchester är en region med mycket fler människor än Sollefteå har vi sedan tidigare identifierat samma problemområden och delat utvecklingstankar och modeller för att möta dessa. Efter kontakter med Dr Paul Haunch och hans medarbetare har vi för avsikt att utveckla ett transnationellt samarbete med deras organisation. Innehåll och inriktning på samarbetet kommer att utformas under våren 2012. En avsikt som både de och vi har är att involvera deltagare i dessa aktiviteter. Tanken är att påbörja en utveckling av ett internationellt nätverk, där deltagarna involveras i ett senare skede. Dr Paul Haunch har ett brett internationellt kontaktnät som Reveljen och projekt IVAR kommer att få ta del av.

Medfinansiärer

  • Individ och Omsorgsförvaltning
  • Kultur- utbildning- och fritidsförvaltning

Kommun

  • Sollefteå