Logotyp på utskrifter

I Linköping föds kvinnorna på nytt

Socialfondsprojektet Mirjam

 

I Syrien stannade de mest hemma med barnen. I Arbetsförmedlingens projekt Mirjam i Linköping får de plugga svenska, matematik och göra studiebesök på en mängd företag. De får veta att de kan ta CSN-lån och skaffa sig en utbildning. Kvinnorna vill mycket och jobbar hårt. Och när den första chocken över att möta en helt annan kultur har lagt sig inser kvinnorna vilka möjligheter de har framför sig.

 

Vi går förbi Folke Filbyter-statyn av Carl Milles vid Stora Torget på väg emot Arbetsförmedlingen som ligger längre ner på Storgatan. Linköping är residensstaden, flygstaden, universitetsstaden och staden med svenska mästare i damfotboll 2016.

 

– Syftet med projekt Mirjam är att lära känna sig själv. Det ska korta vägen från ankomst till arbete för nyanlända kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden, berättar Maria Wänqvist, projektledare.

 

En viktig del av projektet är studiebesök på företag, fortsätter Maria. Enligt henne är det lätt att få kontakt med företag, men det tar ofta ett tag innan de ställer upp. Nu ordnar McDonalds språkpraktik och IKEA är också på gång.

 

– Det blir 2-3 studiebesök i veckan och det är viktigt att kvinnorna får träffa många olika företag så att de känner att det är de som väljer.

 

Maria och de andra ledarna informerar kvinnorna om vilka bristyrken som finns, inom till exempel vård och omsorg. Men på Mirjam är man mån om att inte bara presentera kvinnodominerande yrken. Bland annat har man gjort studiebesök vid grustaget utanför Olivehult där Yrkesakademin håller sina utbildningar. Kvinnorna fick prova att lasta grus i en lastbil. Enligt Patrik Mosesson, lärare och platsansvarig, kör kvinnor bättre: ”Branschen vill ha kvinnor.”

 

Efter tio veckor ska varje kvinna ha en individuell plan som svarar på följande frågor: Vilka är mina kortsiktiga och långsiktiga mål? Vilket är mitt drömjobb? Alla vet inte. De kommer från kulturer där man ofta lever i nuet.

Racha vill helst jobba på hotell

Vi träffar Racha tillsammans med tolken Sirwa. Hon är skicklig och samtalet flyter på nästan transparent. Racha berättar om när hon först kom till Sverige.

 

– I våra länder var det så enkelt att få jobb. Det räckte att vara bra på någonting. Här måste man ha intyg på allt. När jag och familjen först kom till Sverige så hamnade vi på Glyttinge Camping. Sedan fick vi uppehållstillstånd och lägenhet i Linköping.

 

Nästa flyhänta översättning flyter på utan hinder och utan att berättelsen bryts.

 

- Första dagen när jag kom hit var jag så rädd. Men redan andra dagen kände jag mig trygg, vi hade så roligt tillsammans redan från början. Våra ledare Maria och Sandy är så fantastiska, de förklarar bra och vägleder oss. Och vår tolk, hon pekar med ett stort leende på Sirwa, uppmuntrar oss och är lite som vår mamma. Trots att hon är så liten!

 

Sacha och Sirwa briste ut i ett hjärtligt skratt tillsammans.

 

Samtalet fortsätter i en smått uppsluppen stämning. Sacha berättar att hon har fyra barn. Att hon nu har en plan och vet vilken väg hon ska ta.

 

- Hur ser drömmen ut, frågar vi.

 

– Jag har flera drömmar. Helst vill jag jobba på hotell. Få prata engelska hela dagen. So nice. Det framträder som en film framför mina ögon. Wow. Men om inte det går så vill jag jobba som elevassistent. Jag vill ge till andra, det tycker jag om. Innan jag kom hit visste jag inte vilka möjligheter som fanns. Vägledningen har hjälpt mig mycket. So much.

 

Vi tackar Racha för pratstunden och passar på att byta några ord med tolken Sirwa innan det är dags för nästa deltagare att komma in i rummet.

Sirwa vill hellre tolka än att sälja medicin

Sirwa Osman är utbildad farmaceut men jobbar sedan några år som tolk efter att hon fått problem med lederna.

 

– Det är ett givande yrke, man får träffa så många människor med olika erfarenheter och får ett bredare perspektiv på livet. Ibland blir det väldigt känslosamt med berättelser från kriget.

 

Sirwa tystnar. Det blir en kort paus innan hon fortsätter.

 

– Du måste vara fullt koncentrerad hela tiden annars tappar du sammanhangen. Tappar jag ett ord så tar jag upp det senare, hjärnan jobbar i flera tidsplan samtidigt.

 

Det finns stunder då Sirwa funderar på att gå tillbaka till apoteket. Så sitter hon där med sin CV, tvekar lite och lägger ner den i lådan igen.

 

- På apoteken måste man sälja hela tiden. Här är varje dag unik och jag hjälper många människor.

Helena satsar på äldrevården

Helena Khail kom från Syrien till Sverige 21 juli 2015 med två flickor och en pojke. När hon var asylsökande läste hon svenska hemma själv med hjälp av mobilen. När hon fick uppehållstillstånd så började hon på SFI och studerar nu där parallellt med Mirjam.

 

– Mirjam betyder så mycket. Jag vågar mer och blir mer och mer självständig. I början var jag rädd. Vågade inte gå in i butikerna, inte söka jobb. Maria uppmuntrar oss så mycket, nu är jag mycket mer avslappnad. Vi har så fin kontakt med varandra i gruppen och med Guds vilja kommer vi att hålla kontakten även efter att kursen är slut.

 

Helena vill plugga vidare, kanske på Hermods. Kanske till undersköterska. Hon har också funderat på förskolelärare, eftersom hon jobbat med barn tidigare. Men hon tycker att språket är svårt.

 

– Vokalerna är svårast och att stava rätt. Min son är så duktig och pratar fort och retar mig: ”Du kan inte, mamma du kan inte”. Vi pratar mycket svenska hemma. Vi dricker kaffe och pratar svenska. Eller fikar som ni säger. Först trodde jag att det betydde godis och att man bara fick fika på lördagarna.

 

Efter ett studiebesök på ett äldreboende bestämde sig Helena mer eller mindre för att det nog blir ett jobb inom äldrevården ändå. Helena har alltid tyckt om att umgås med äldre personer, ända sedan hon var en liten flicka.

 

– Jag bodde på landet i Syrien. På eftermiddagarna satt jag med svärmor och grannarna från byn. De äldre tyckte om mig och jag älskade att höra deras historier. De berättade om hur det var när de skaffade barn för länge sedan. Hur de brukade samla ved, bära vatten från källorna och laga mat. ”Vi klagade aldrig. Men unga nu för tiden springer överallt och ingenstans och det enda ni pratar om är att ni har ont i ryggen. Vi var starkare förr”, sa de och log med sina rynkiga ansikten.

Ahlam vet vad som är typiskt svenskt

Ahlam Osman har bara varit i Sverige i knappt två år men har redan lyckats skaffa sig svenska vänner. Det började redan på flyktingboendet där familjen fick hjälp av ett äldre par från Uppsala som sedan hjälpte till med flytten till Linköping. Hon har också fått kontakt med en svensk familj via Blocket. Efter sina kontakter med svenskar har hon också fått en bild av vad som är typiskt svenskt. Enligt Ahlam utmärks typiska svenskar av följande:

 

– Blanketter. Svenskar blir väldigt glada när det blir helg så att de kan ha fredagsmys och äta godis. Och så stoppar de alltid sina kvitton i fickorna.

 

Skratten ekar över lokalerna på Storgatan och högst och hjärtligast skrattar vår tolk Sirwa.

 

Vi frågar Ahlam vad som är bäst med Mirjam.

 

– Våra projektledare, de är helt fantastiska. Och vår tolk. Jag har blivit så inspirerad att jag kanske utbildar mig till tolk själv. Mirjam öppnar vägar och möjligheter för mig när allt är nytt. Språk, regler och samhälle, vi vet ju ingenting. Mirjam ger oss möjligheterna att se, lära känna kulturen, hur man tar kontakter, känna till mina skyldigheter och rättigheter, hur man söker jobb och så vidare.

 

Alham tystnar en stund och försjunker några sekunder i outtalade tankar. Sedan tittar hon upp och ser allvarlig ut.

 

– På de här tio veckorna har jag lärt mig saker som annars skulle ta flera år.

Maria och Sandy

Innan vi lämnar Arbetsförmedlingen i Linköping avrundar vi med Maria som vi träffat tidigare och hennes kollega Sandy Oweis. De berättar att tanken med projekt Mirjam är att det ska integreras med AF:s ordinarie verksamhet. Och de hoppas verkligen att det blir så.

 

– Kvinnorna blir ju som födda på nytt, strålar Sandy. I hemlandet har de bara stannat i sina hus. Här får de lära sig matte, svenska, får reda på hur de kan söka studielån. Att de räknas. Gud vad bra det var när du tog upp det där med CSN-lånet, Maria. Kvinnorna insåg vilken chans de hade och var beredda att ta den.

Vad hände sedan?

Projektet Mirjam pågår under tre år och på tre orter; Linköping, Norrköping och Motala. Bland dem som deltagit i projektet svarade 86 procent att de vet vad de vill jobba med efter Mirjam. I gruppen från 2017 har en tjej fått instegsjobb på restaurang, en annan praktik på Åhlens, en tredje kvinna har gått vidare till fast anställning och en fjärde får eventuellt arbete på McDonalds.

Projekt Mirjam

Mirjam är ett ESF-Projekt som drivs av Arbetsförmedlingen och omfattar 22 kommuner i Östergötland och Södermanland. Det är ett vägledningsprojekt som riktar sig till nyanlända kvinnor. Syftet är att öka sysselsättningsgraden för deltagarna efter etableringsperioden.


Bild i högerkolumnPå bilden syns Sandy Oweis, Maria Wänqvist, Sirwa Osman, Ghadah Oweda, Mariam Abdulahhad, Helena Khail, Esster Beniamin, Racha, Kahouch, Ahlam Osman, Sanaa Daoud, Najdat Alothmani, Sanaa Debes, Quadam Kher Mohammed Ahmed och Daad N shareef Mohmood.

Projekt Mirjam

Mirjam är ett ESF-Projekt som drivs av Arbetsförmedlingen och omfattar 22 kommuner i Östergötland och Södermanland. Det är ett vägledningsprojekt som riktar sig till nyanlända kvinnor. Syftet är att öka sysselsättningsgraden för deltagarna efter etableringsperioden.