Logotyp på utskrifter

Från ingenstans till Slovenien

Socialfondsprojektet Active Mobility

 

Tänk dig följande: Du är svensk, 23 år och lider av psykisk ohälsa. Har aldrig varit utomlands. Knappt lämnat platsen du bor på. Du har precis landat i Maribor, Slovenien. Där ska du praktisera i ett restaurangkök i två månader. Du kan inte språket, slovenerna är inte så bra på engelska. När du till slut somnar i den hårda, smala sängen är du 150 mil ifrån din bekvämlighetszon.

 

Vi ska träffa Daniel och Lotta som precis har gått igenom packlistan inför sin resa. Efter det ska vi prata med Johan som gjorde sin utlandspraktik i Maribor under 2016. Den som möter oss i dörren på Activa är projektledaren Åsa Engström. Vi befinner oss på Landbotorpsallén 25A i stadsdelen Ladugårdsängen i södra Örebro. Förr i tiden låg stadens gamla flygfält här, men under Bomässan1992 byggdes en helt ny stadsdel upp. Vi går två trappor upp i de funktionella lokalerna och hämtar kaffe innan vi sätter oss i ett konferensrum.

 

– När de kommer hit är det många som stannar på parkeringen och inte vågar gå in. De tittar ner i golvet när jag träffar dem första gången. Alla har någon form av funktionsnedsättning eller problematik, till exempel psykisk ohälsa, autism, ADHD, depression eller en socialt svår situation. Flera har inlärningssvårigheter. Vissa har aldrig varit hemifrån. Det är inte ovanligt att ungdomarna är curlade, ibland har de levt i en bubbla där det inte ställts några krav på dem. Och då är det ju svårt att utvecklas.

 

Åsa beskriver hur deltagarna sakta börjar räta på ryggen och möta andra med blicken när de kommit över den första rädslan. Hur de långsamt börjar vänja sig vid att det finns en omvärld och att den nödvändigtvis inte är livsfarlig. Åsas ögon får en extra glimt när hon fortsätter på sin intensiva närkingska:

 

– Sedan under förberedelsetiden här på hemmaplan börjar man höra förväntansfulla röster i klassrummet. Från att utlandsresan varit en fasa börjar den utvecklas till det stora äventyret. Och du skulle se dem när de kommer hem. Då glöder det i ögonen på dem. De är bättre på att ta plats och initiativ.

Daniel lyfter för första gången

Daniel Persson valde fel linje på gymnasiet och hoppade av. Sedan blev han mest sittande hemma med sina filmer, spel och böcker. Han berättar att han läser mycket, mest historia och fantasy.

 

– Jag var ung och dum, säger Daniel och ler försiktigt. Jag hade problem i skolan och trivdes aldrig med att läsa Handelslinjen.

 

Daniel kommer närmast från något som heter Resurs & Samverkan och är övertygad om att resan till Slovenien är det bästa han kan göra.

 

– Det kommer att öppna nya möjligheter för mig. Så att jag kan komma vidare.

 

Daniel har varit utomlands förut. På en båtresa till Finland. Annars har han mest hängt hemma i Garphyttan som ligger 40 minuter från Örebro med buss. Men snart ska han praktisera som parkarbetare i Maribor, Sloveniens näst folkrikaste stad nära gränsen till Österrike. När han kommer hem planerar han att söka in på folkhögskola.

Lotta målar upp sina framtidsplaner

Lotta Karlsson har alltid drömt om att jobba utomlands. Hon har flugit flera gånger tidigare och är klar med sin packlista. Lotta tycker att det ska bli spännande att åka till Maribor och praktisera på ett konstgalleri. Hon förklarar lite blygt att hon målar själv, oftast ansikten och djur i akryl. När vi senare pratar med Eva Lundgren på Kumla Kommun framkommer det att Lotta haft en egen utställning på biblioteket och blivit omskriven i Nerikes Allehanda.

 

Lotta bor i egen lägenhet och har en flerårig daglig verksamhet på ett bageri i Kumla där hon bor. På frågan om sina framtidsplaner svarar hon:

 

– Jag vill inte tillbaka till konditoriet efter utlandspraktiken. Jag vill gå vidare med mitt liv och vill bli teckenspråkstolk. Men då behöver jag gå Komvux först.

 

Det visar sig att Lotta har en sidokarriär som modell. Hennes längd räcker inte för att bli professionell men vanan framför kameran blir uppenbar när vi tar våra bilder.

Johan kom hem med större tålamod

Johan var med i gänget som åkte till Maribor 2016. Redan då var han mer resvan än många andra och hade besökt många av Europas länder. Så för Johan var inte själva resan den stora utmaningen, utan mötet med en kultur som är annorlunda och mer hierarkisk än i Sverige. På praktikplatsen, som i Johans fall var stans bästa bar, fick han bita sig i tungan flera gånger för att det inte skulle bli öppen konflikt med chefen.

 

Det var inte bara på jobbet som Johan fick sitt tålamod prövat. I gruppen från Sverige fanns det personer som han absolut inte kom överens med, men valde flera gånger att svälja förtreten. När man träffat Johan och förstått vilket temperament han har så inser man att det frestade på.

 

Nu studerar Johan statskunskap på Örebros universitet och vill i framtiden jobba med något som har med utrikesfrågor att göra.

 

– Jag vill ha ett jobb jag trivs med och kunna göra skillnad i samhället. Jag har ju åsikter om precis allting. Och så vill jag ha ekonomisk frihet och kunna resa, jag älskar att resa.

 

Johans viktigaste erfarenhet från resan var att träna upp sitt tålamod. Insikten om att det faktiskt går att jobba med någon som har helt andra åsikter än han själv.

Marie berömmer organisationen i Maribor

Marie Wädel som är arbetskonsulent och fungerar som ledare i projektet kommer in i rummet och bekräftar vår bild:

 

– Du har utvecklats enormt, Johan. Du har insett att man inte kan kräva att alla ska ha tusen skäl till sin åsikt. Man kan helt enkelt bara få tycka mer om Volvo än om Saab.

 

Sedan frågar vi Marie om samarbetet med de ansvariga i Maribor.

 

– Det som gör att det fungerar så bra är den lokala organisationen som heter ZNI. De ser till att arbetsgivarna är väl förberedda. Men visst händer det ändå saker. Både på arbetsplatserna och mellan de svenska deltagarna. Men blir det några problem så är lösningen alltid densamma: Ring Barbara. Hon är ansvarig hos den lokala organisationen och löser det mesta.

 

Marie är väldigt förtjust i staden Maribor som enligt henne har Europas lägsta kriminalitet. Hon tycker mycket om stadens vinkultur. Under torget mitt i staden lagras fem miljoner vin. Det är något av stadens stolthet, tillsammans med den 450 år gamla vinrankan (världens äldsta) på en husfasad vid floden Drava. Om du inte hört talas om deras vin beror det på att produktionen är så pass liten att befolkningen njuter av alla flaskorna själva.

Hur gick det sedan?

Innan vi lämnar Activa avrundar vi dagen med att prata resultat med Åsa.

 

– Alla vill se siffror, men det handlar om människor. Vissa har aldrig varit utanför dörren. Varje litet steg är viktigt. Det viktigaste är att vi ser en förändring hos många. Och minst 80 procent är annorlunda när de kommer hem. Empowerment heter det visst på modernt konsultspråk.

 

Alla som gör utlandspraktik med Activa måste lämna en rapport om sina upplevelser och erfarenheter. Så här beskriver en tjej som var med på resan 2016 vad hon lärde sig:

  • Att betala i kassan själv
  • Att gå med musik till jobbet
  • Att jag kan flyga flygplan
  • Att rensa ogräs och veta att maskrosor har långa rötter
  • Lite av språket
  • Att det inte är bra arbetsvillkor för anställda där
  • Att hålla reda lite på ekonomi
  • Att äta bättre på samma tider

 

  • Jag har lärt mig om att vi är ganska lyckligt lottade i Sverige och att jag kan jobba hårdare än jag visste, att veta att jag kan jobba IBLAND fast jag har ångest
  • Jag har lärt mig mycket om mig själv
  • Att jag kan äta bättre och att anorexian kan stoppas till en viss del och inte ta över

 

– Är det aldrig någon som har fått åka hem från utlandspraktiken? frågar vi.

 

– Jo, faktiskt, svarar Åsa. Det hände en gång i det katolska Irland. Två ungdomar blev kära i varandra. Tjejer och killar bodde på olika våningar och det var förbjudet att beblanda sig. Men det gjorde de kan man säga. Ordentligt. Och så kom de inte till jobbet som de skulle.

Active Mobility

Projektet använder utlandspraktik som metod för att hjälpa unga män och kvinnor med funktionsnedsättning/psykisk ohälsa att närma sig arbetsmarknaden. I nuläget har 130 ungdomar genomfört utlandspraktik. Många deltagare har gått redan gått vidare till arbete eller studier.


Bild i högerkolumnDaniel Persson hoppas att resan kan få honom att komma vidare i livet.

Active Mobility

Projektet använder utlandspraktik som metod för att hjälpa unga män och kvinnor med funktionsnedsättning/psykisk ohälsa att närma sig arbetsmarknaden. I nuläget har 130 ungdomar genomfört utlandspraktik. Många deltagare har gått redan gått vidare till arbete eller studier.