Temaåret avslutas med idéforum

In english- En sammanfattning från konferensen.

Den 29 november samlades ett drygt hundratal personer i Europahuset i Stockholm för Idéforum – Ett samhälle för alla åldrar 2020. Idéforumet hade formen av en framåtblickande slutkonferens där syftet med dagen var att ta det arbete som har utförts inom ramen för temaåret 2012 vidare in i 2013 och in i den kommande programperioden 2014-20.

Den demografiska omvandlingen i Europa gör att andelen äldre ökar i de flesta länder. Vi lever längre idag och en stor och växande grupp kan se fram emot en lång period av aktivt och friskt åldrande efter pension. Det gör också att synen på vad det innebär att vara äldre förändras.

Under året har en rad aktiviteter genomförts över hela landet inom ramen för temaåret. Svenska ESF-rådet har haft regeringens uppdrag att följa upp och samordna insatserna i Sverige. Insatserna har berört frågor som demokrati, arbetsliv, välfärd, boende, informationsteknologi och folkhälsa.

Ett stort intresse har riktats mot möjligheterna att jobba längre och mot frågan om hur arbetsplatserna och arbetsmiljön kan främja en sådan utveckling. Kommissionen har i sina rekommendationer inför programperioden 2014-2020 lyft aktivt åldrande som ett prioriterat område för Sverige.Publiken på idéforum

Till idéforumet bjöds myndigheter organisationer och företag in för att ta del av och lägga fram förslag på hur Sverige långsiktigt kan möta de stora utmaningar som följer av att människor lever längre med god hälsa långt upp i åldrarna. En målsättning med genomförandet av temaåret har varit att uppmuntra beslutsfattare och opinionsbildare att skapa bättre förutsättningar för aktivt åldrande och stärkt samverkan mellan generationerna.

Programmet för dagen var indelat i fem block som tog avstamp i de frågor som regeringen har fokuserat på inom äldrepolitiken under året:

  1. Värdighet, självbestämmande och inflytande – i vardag och boende.
  2. Hälsofrämjande aktiviteter – hur skapar vi fler friska år?
  3. Deltagande i samhällslivet – det civila samhällets roll och kultur
  4. Deltagande i arbetslivet – hur länge vill vi, kan vi, får vi jobba?
  5. Solidaritet mellan generationerna – lärande och utbyte mellan yngre och äldre

Värdighet, självbestämmande och inflytande – i vardag och boende

Under den första punkten deltog: Annika Jalap Hermansson, Socialstyrelsen, Raymond Dahlberg och Eva Magnusson, Hjälpmedelsinstitutet, Thomas Brandell, Håbo kommun och Fredrik Röjd, Hudiksvalls kommun.

Under paneldiskussionen framkom att flera av deltagarna hade försökt hitta flexibla lösningar för att kunna motsvara specifika individuella behov inom äldreomsorgen, vilket ibland kan innebära att tänja på regelverken. Det finns spelutrymme inom regelverken konstaterade en av deltagarna. Flera i panelen menade också att vi ofta enbart gör det till ett problem att befolkningen blir äldre, vi pratar om det i ekonomiska termer.

Ekonomiska frågor är viktiga, men värderingsfrågor är minst lika viktiga svarade en deltagare på detta. Det är minst lika viktigt att fostra rätt värderingar och attityder kring åldrande.

Hälsofrämjande aktiviteter – hur skapar vi fler friska år?

Under punkt två deltog Therese Räftegård Färggren, Folkhälsoinstitutet, Thomas Forss, Senior i Form, Gunnar Ågren, fd GD Folkhälsoinstitutet, Kenneth Abrahamsson, FAS, Annika Gärderud, Friskis och svettis, Johanna Ulfvarson, VINNOVA och Josefin Lundgren, Vårdalstiftelsen.

Här togs jämställdhetsperspektivet upp, Gunnar Ågren pekade på att kvinnor lever längre än män, men med färre friska år. Därför är det viktigt att skapa jämlika villkor för äldre. Han tog också upp frågan om övermedicinering och menade att det är ett stort problem i äldres kontakter med sjukvården. Då är det långt bättre att förebygga med hälsofrämjande insatser än att ingripa i efterhand.

Kenneth Abrahamsson tog upp den förändrade bilden på åldrande och hur perspektiven har förskjutits när vi idag lever 20 år längre än när pensionsreformen infördes 1913. När det gäller ekonomiska resurser till folkhälsa och sjukvård är det bara ca 5 % som går till förebyggande samhällssatsningar, resten går till efterbehandling.

Panelen diskuterade också frågan om individansvar kontra samhällsansvar, där Gunnar Ågren menade att det inte är ett motsatsförhållande, strukturerna är viktiga för att ge individen frihet och möjlighet att ta eget ansvar för sin hälsa.

Deltagande i samhällslivet – det civila samhällets roll och kultur

Punkt tre handlade om det civila samhällets roll och kultur och där deltog Maria Larsson Barn - och äldreminister, Socialdepartementet, Benny Marcel, Statens kulturråd, Christine Cars-Ingels, Stiftelsen för internetinfrastruktur/kampanjen Digidel 2013 och Caroline Haar, Äldrekontakt.

Här berättade Christine Cars-Ingels om kampanjen Digidel 2013 som verkar för en ökad digital delaktighet i Sverige. Det finns 1,2 miljoner vuxna i Sverige som inte använder Internet alls, de flesta av dessa är äldre.  Målet är att få ytterligare minst 500 000 svenskar att börja använda Internet innan utgången av år 2013. Det är viktigt att ta tillvara möjligheterna som Internet erbjuder för att underlätta vardagssysslor, vara delaktig i samhällsutvecklingen, få en bättre vård och omsorg, större möjlighet till arbete och en bättre utbildning.

Maria Larsson menade att hela samhället behöver fortsätta förändra sin inställning till äldre, fBarn- och äldreminister Maria Larssonör att se individerna och inte kollektivet. Vi behöver vidga samtalet mycket mer om hur åldrandet har ändrat karaktär.

Caroline Haar berättade om den ideella föreningen Äldrekontakt, vars verksamhet syftar till att främja hälsa och välbefinnande hos äldre genom att bryta ensamhet och social isolering. Äldrekontakt genomför regelbundet träffar för äldre som bor ensamma, har svårt att komma ut på egen hand, har liten kontakt med släkt och vänner och som längtar efter gemenskap. 

Deltagande i arbetslivet – hur länge vill vi, kan vi, får vi jobba?

Under punkt fyra deltog Thomas Fürth, Kairos Future, Anna Pettersson Westerberg, Socialdepartementet, Ellen Landberg, Tema likabehandling, Barbro Skoglund, Age Management i Sverige AB och Göte Tengman, Vattenfall Service Nordic AB.

Thomas Fürth framhöll hur vår syn på åldrande har förändrats i historiskt perspektiv. I det agrara samhället såg man upp till de äldre. De ansågs visa, för de hade levt längst. Ålder var en fördel i ett samhälle med en cirkulär tidsuppfattning. Den som hade varit med om de flesta årstidsväxlingarna förstod när det t.ex. var mest gynnsamt att så för att få de bästa skördarna.

Industrisamhället med sin linjära tidsuppfattning där förändringar kom slag i slag genom ny teknik och ekonomisk tillväxt, premierade den som kunde ta till sig nyheter och bäst klarade av förändring. Det gynnade de unga som hade investerat minst i erfarenhet. De satt minst fast i konventionerna. Gamla och äldre sågs nu som de som hade gjort sin insats och därför ofta var trötta efter ett långt livs kroppsarbete. Följaktligen skulle de äldre vila på ålderns höst.

Idag verkar vi stå inför ett nytt skifte där allt fler vill arbeta längre. Andelen 66-åringar som arbetar ökar och allt fler vill kombinera pension och förvärvsarbete. De demografiska förändringarna gör också att detta blir en nödvändighet. År 2012 finns det för första gången fler 65- åringar i befolkningen än 18-åringar. Sedan ökar det gapet så att i mitten av 2020-talet kan vi ha fler 65 åringar än 25 åringar i befolkningen.

Allt färre ska på sikt försörja allt fler. Den ekvationen går inte ihop, utan fler måste arbeta längre upp i åldrarna. Förändrade arbetsuppgifter kommer sannolikt också möjliggöra detta då de rena kroppsarbetena minskar, menade Thomas Fürth.

Anna Petterson Westerberg gav bakgrunden till pensionsåldersutredningen och diskuterade kring nyckelfrågan, ett längre arbetsliv med fler arbetade timmar. Detta är ett oundvikligt faktum då allt färre ska försörja allt fler. Men ett längre arbetsliv måste också innebära stora satsningar på arbetsmiljön och flexiblare system som gör det möjligt att behålla en åldrande arbetskraft. Större möjligheter till kompetensutveckling och kanske helt byta karriär är också faktorer som kan uppmuntra till ett längre arbetsliv.

Både Barbro Skoglund och Ellen Landberg pratade om åldersnormer utifrån ett maktperspektiv. Åldersnormer innebär föreställningar om vad vi förväntas ägna oss åt och hur vi förväntas se ut och uppföra oss vid en viss ålder.

Yngre får ofta förtjäna sina rättigheter medan äldre vid en viss ålder förväntas avsäga sig desamma. Att tillhöra en norm innebär fördelar. Ju färre normer man passar in i, desto mindre möjlighet ges man att påverka. Motsatt har den som befinner sig inom en norm en sorts outtalad rätt att uttala sig om dem som befinner sig utanför.

Ellen efterlyste ett ifrågasättande av den statiska synen på generationsväxling och kompetensöverföring eftersom det förutsätter att äldre blockerar ungas inträde på arbetsmarknaden och att antalet jobb är konstanta. Hon menade att vi måste höja kunskapsnivån om ålder som norm och diskrimineringsgrund för att skapa åldersmedvetenhet och utveckla ett åldersmedvetet ledarskap, där vi kopplar metoderna till arbetet för lika rättigheter och möjligheter. Vi bör arbeta åldersmedvetet med alla oavsett ålder.

Solidaritet mellan generationerna – lärande och utbyte mellan yngre och äldre

Den femte diskussionen handlade om Solidaritet mellan generationerna och där medverkade Roland Kadefors, Best Agers, Martin Norkvist, Sportparken Glada Hudik, Jan Schreil, socialfondsprojektet FRAM, och Åsa Lindh, GD Svenska ESF- rådet.Åsa Lindh, generaldirektör Svenska ESF-rådet

Här framhöll Åsa Lindh bland annat att det behövs strategiska insatser för att synliggöra och förändra attityderna/myterna till unga och äldre på arbetsmarknaden. Myterna präglas av kortsiktiga åtgärder som inte tar hänsyn till samhällets långsiktiga mål och vinster. Polariseringen av olika åldersgrupper försvårar ett livscykelperspektiv på arbetslivet.

Behovet av att anpassa strukturerna i arbetslivet efter individens ”normala åldrande” kommer att öka alltmer. Vi behöver också nya metoder för generationsväxling som bygger på långsiktigt arbetsplatslärande, kompetensöverföring, coachning, teambuilding och som även innebär förmedling och inhämtning av ny kunskap för alla parter, menade både Roland Kadefors och Åsa Lindh.

Lagen mot åldersdiskriminering - en nyckel till framgång
Dagen avslutades med ett samtal mellan moderator Hanna Zetterberg och Barbro Westerholm, riksdagsledamot (fp).

Barbro Westerholm noterade bland annat att industrisamhället ledde till att äldres betydelse och roll förminskades jämfört med under det föregående bondesamhällets tid. Med 1913 års pensionsreform, som visserligen var nödvändig, lades också grunden till en alltmer passiviserad livssituation för de äldre, ett sorts exkluderande. Det är en djupt existentiell fråga att känna att man behövs, menade hon.

Många vill fortsätta arbeta och spela en roll i arbetslivet, och de äldre behövs ju också. Därför måste dörrarna, inte minst på arbetsmarknaden, öppnas. En nyckel till framgång ligger i den nya utvidgade lagen mot åldersdiskriminering, framhöll hon och uppmanade alla att vara uppmärksamma och bidra till att åldersdiskriminering på arbetsmarknaden anmäls till DO, så att vi får fall och praxis, för det ökar vår medvetenhet om diskrimineringen, på samma sätt som vi har blivit medvetna om exempelvis diskriminering av kvinnor från att tidigare inte ens ha sett den pågå.

Två saker till behövs, avslutade Barbro Westerholm,

- Vi äldre måste själva fram på scenen och visa vilka vi är. Och vi måste alla tänka på att tala om äldre som individer, inte som en enda stor anonym grupp.

ESF-kalendern

Onsdag 16 april 2014